Sluta deppa- börja peppa!
Jag slås emellanåt av hur otroligt negativ inställning många verkar ha till andras framgång. Det är som att vår verklighet och våra ramar alltid utgår från oss själva och våra behov, och kanske är det inte så konstigt men det är ändå ganska deprimerande.
Väldigt ofta när någon stolt berättar att hen har gjort X, Y eller Z så får hen till svar att "ja, själv har jag då inte gjort ett dugg" eller "jag skulle då aldrig klara att..." eller nåt annat, som egentligen inte har nånting att göra med den person som precis berättade hur stolt hen var.
Foto Madeleine Wejlerud
- Åh, i morse tog jag mig äntligen upp och tränade, så himla skönt!
Ja, själv låg jag då kvar i sängen till nio, jag skulle aldrig orka träna på morgonen!
- Jippie, idag klarade jag för första gången att springa en hel mil utan att stanna, så himla nöjd jag är!
Du är galen, det är ju jättelångt. Ta det lugnt!
- Nu har jag varit utan godis i tre veckor, jag känner mig så mycket piggare, starkare och friskare, dessutom har jag gått ner två kilo i vikt!
Själv drog jag just i mig en hel påse chips och ikväll blir det glasstårta till efterrätt. Man ska leva medan man kan!
Foto Madeleine Wejlerud
Jag kan bli så otroligt frustrerad av detta! Varför är människor så himla negativa! Och varför tror människor alltid att andra är intresserade av hur illa de sköter sin hälsa? Om jag berättar något roligt om mig själv, måste du då möta med att klanka ner på det eller tala om att du minsann aldrig skulle göra det? Fungerar det inte att bara säga "åh vad kul för dig, heja!" ? Min stolthet och lycka över min nya vana eller min nya prestation blir ju direkt nedtryckt och det känns inte alls lika kul längre.
Personligen drabbas jag sällan av detta, jag omger mig helst med positiva människor som unnar andra att må bra, men jag ser det väldigt ofta hos andra. Jag har en önskan till er därute, om du får denna typ av kommentar, våga nästa gång svara "vet du, detta handlar inte om dig!". Kanske kan personen i fråga få sig en tankeställare om att unna andra att vara glada? Och om du känner att du nog är en sån som ibland behöver bredda ditt perspektiv och sätta dig in i andras känslor, varsågod för knuffen. Du kan börja imorgon.
Kram på er och ha en skön helg!
Foto Madeleine Wejlerud
0
4 kommentarer
Pingback:
Anna
Tänkte lite på detta häromdagen då vi diskuterade löpning på jobbet o jag fick frågan om jag skulle springa varvet nästa år. Min största peppkompis svarar att “jag tycker att du ska testa maraton nu!” En annan kollega, som också sprungit varvet tidigare säger då att “vi vanliga dödliga nöjer oss med att springa 7-8 km, är ju så tråkigt att springa långt!” Känner mig absolut inte som någon övermänniska bara för att jag ibland känner för att springa 1,5-2 mil! Kan längta efter o se fram emot långpass. Jag gillar att utmana mig själv, men väljer vem jag berättar mina planer för!
Kram Anna
Madeleine Rybeck
Ja det gäller att välja noga, deras svar var ju verkligen precis motsatsen mot varandra!
Trail & Inspiration
Jag förstår definitivt vad du menar! Och ja, man borde vara glad för andras skull. 🙂
Men… om jag får spekulera så kanske många tänker så här.
1. “Varför ska h*n alltid berätta hur bra hur sköter sin hälsa?
2. Att höra det får dem att få dåligt samvete och då måste de kontra med något för att rättfärdiga det.