Träning- bygga upp eller bryta ner?

Jag har tänkt på detta inlägg ett tag, som alltid när jag skriver om något lite svårare ämne. Jag vill att tankarna ska hinna landa ordentligt i huvudet innan jag sätter ord på dem och delar dem med er eftersom det alltid blir många olika åsikter om dessa lite starkare ämnen. Jag känner litegrann att det har blivit en del av min nisch att ta debatten och ha åsikter, många är så rädda för det men jag tror på att säga vad jag tycker, jag står ju för träning som något hälsosamt och det känns då väldigt naturligt att sätta ner foten när jag ser saker som inte går i linje med vad jag anser är hälsosamt.

Min ståndpunkt är att träning är något vi gör för att må bättre, bli starkare, friskare, piggare, gladare, ha mindre ont i kroppen eller orka göra saker vi tycker om, som att springa i skogen, klättra i berg eller leka med våra barn. Träningsmängden och intensiteten behöver därför hela tiden balanseras på ett sånt sätt att vi fortsätter framåt mot vårt mål men inte kör för hårt och istället stagnerar eller går bakåt i utvecklingen pga överansträngning. Givetvis får vi inte heller bli för ”lata” och bara lalla omkring, i alla fall om vi vill känna att vi kommer framåt.

180414-webb-65

Det jag ser omkring mig stämmer dock inte alls alltid med min personliga ståndpunkt. Gång på gång ser jag hu unga, friska, starka människor tränar på ett sätt som gör att kroppen går sönder på ställen som egentligen är gjorda för att hålla ihop i 70, 80, 90 år! Jag menar, hur kan en ung frisk kropp gå sönder pga förslitning innan du har fyllt 40 år? Hur kan knän, höfter, fötter, rygg och andra strukturer rasa, inte pga övervikt, stillasittande, slitsamt och tungt jobb eller genetiska förutsättningar utan pga för hård träning? För mig är det helt jäkla skevt. Vad fan håller vi på med, att träna sönder en ung kropp i jakten på, ja vadå?, det håller ju inte!

Jag säger inget om du är elitidrottare, lever på din sport och måste prestera på extremt hög nivå under många år, då är din kropp ditt redskap precis som för en skådespelare som måste förändra sin kropp pga olika roller. Att den till slut inte håller längre är något att räkna med och det är oftast värt det eftersom det har lett till en lång och framgångsrik karriär där du har kunnat leva på din sport. Men hallå därute, hur många av er är elitidrottare?! Jag tror mig veta att mina läsare är 98 % motionärer. Jag tror mig också veta att 90 % av min omgivning är vanliga svenssons även om många älskar att träna. Väldigt få av dem lever på sin sport men jag ser alldeles för många träna sönder sig på ett fullständigt vansinnigt sätt!

img_8784

Jag tror att vi behöver stanna upp och fundera över vårt eget beteende, vad är det vi gör och varför? Vad är egentligen syftet med att pressa kroppen så hårt, vad är det du tror att du ska uppnå, har du ens tänkt på det? Tyvärr är jag rädd att det i många fall handlar om en besatthet och ett beroende av hård och intensiv träning där hälsan har fått stå lite åt sidan för behöver av att ta ut sig, svettas, bita ihop och pressa sig, ständigt mot nya gränser. Jag tror det är lätt att bli fartblind och inbilla sig att träningen ständigt måste bli tuffare, längre och tyngre för att du ska fortsätta må bra, men vet du? Det viktigaste med din träning är att den blir av och att den är regelbunden. Att sänka intensiteten, ta en extra vilodag eller byta ett tufft löppass mot ett skönt yogapass kan mycket väl vara precis vad du behöver både för att hitta tillbaka till njutningen men också för att faktiskt komma framåt. Återhämtning är en faktor som ofta underskattas, det är då vi både laddar om motivationen och  läker ut kroppen, småskador och skavanker får en chans att försvinna och musklerna bygger sig starkare. Vila och återhämtning är guld när du är  på jakt efter hållbar hälsa!

180414-webb-58

Klientfall- kostcoaching för hälsa och mentalt välbefinnande

Jag delar inte så ofta med mig av man klienters framsteg här, mest för att jag inte riktigt tycker att jag har tid men också för att jag håller ganska hårt på tystnadsplikten. Det är väldigt ofta så att jag har tränat eller kostcoachat någon som min man känner sedan barndomen (vi bor ganska nära där han växte upp) i ett år eller mer innan han får veta det, och då är det för att de själva berättar det för honom. Jag pratar aldrig jobb hemma heller, tycker det är skönt att låta huvudet vila från det ibland.

De två tjejerna jag ska skriva om nu har båda gett sitt medgivande till att jag publicerar dem, en ser ni på bild nedan, en ser ni ett mail ifrån, båda har jag coachat online under hösten. Just före och efterbilder säger inte alltid så mycket, det viktigaste för mig är hur de mår inuti efter att ha styrt upp sin hälsa och därför vill jag gärna prata om just detta, vad vikt, kondition och fysisk status gör för vårt allmänt välbefinnande, vår självkänsla och vår energi.

Den första tjejen har tappat 15 kg och 61 cm runt hela kroppen, detta inte bara på perioden med mig utan hon har fortsatt själv nu i efterhand. Det har gått lite väl fort vissa veckor men hon hade lite mer att tappa så jag tyckte ändå att det var ok, generellt är det bättre att låta det gå långsamt men det beror på utgångsläget. Utstrålningen är helt annorlunda, hon ser så pigg och stark ut och mår ”som en prinsessa” enligt henne själv. Precis som det ska vara!

Den andra tjejen har tappat drygt 9 kg på 4 månader och hur hon mår kan ni läsa i texten. Jag blir verkligen lycklig inifrån och ut när jag hör om hur vardagslivet förbättras, energin återvänder, humöret stabiliseras, sexlusten ökar och tron på sig själv och sin förmåga blir starkare. Tänk att jag får vara med och dela allt detta, och följa alla dessa människors resa. Jag känner mig otroligt tacksam!

img_2666img_2664

 

Om när ”allt går om man vill” inte funkar

Jag skrev ett kortare inlägg om detta på min instagram igår och kände att jag ville utveckla ämnet lite mer här i bloggen. Det är ju det fina med blogg, det finns plats för många fler ord och jag kan tänka längre och större och sprida ut mina filosofier på ett annat sätt. Jag märkte också att inlägget på instagram fick väldigt bra mottagande så det är uppenbarligen ett ämne som känns viktigt för många.

 

Som Pt och coach rör jag mig med många andra coacher, i samma vardag, i samma kretsar. Jag märker att vi pratar på ungefär samma sätt allihop och de flesta av oss har som ambition att sprida pepp och träningsglädje omkring oss. Oftast vilar vår filosofi på tankar om att ”ingenting är omöjligt” eller ”om du bara försöker nog mycket så kan du nå till stjärnorna och längre!” men jag kan personligen se att det finns en viss problematik med detta synsätt och budskap. Alla tar faktiskt inte emot detta med öppna armar och för en del kan den här inställningen snarare trycka ner än lyfta upp.

 

Det finns många där ute som aldrig skulle tänka tanken att ta kontakt med en PT eller kostrådgivare. Som kanske har drömt om det nån gång i tiden men känner sig alldeles för långt ifrån den världen nu för att ens fundera på saken. Människor som vill förändra sin livsstil men har hamnat i en ond cirkel av tankar där det inte ens är värt att försöka. Har du misslyckats med att nå dina mål upprepade gånger så kommer du till slut att tappa hoppet och viljan att försöka en gång till dör faktiskt ut. Du orkar helt enkelt inte misslyckas igen. 

 

För dessa människor är det som ett slag i ansiktet när någon säger ”allt går om du bara försöker nog mycket!”. Det är som att deras liv och livsstil blir spottad på, deras väl gömda drömmar blir trampade på och det de istället hör är ”om du inte lyckas efter alla dina försök så är det dig det är fel på, du är helt enkelt inte nog bra”. Den tänkta peppen blir alltså istället en kalldusch som bara påminner ännu mer om vilket misslyckande de är (känner sig som). Här behöver vi tänka till! Jag tror att det viktigaste är att förmedla en öppen attityd där den du ÄR och vad du GÖR inte är samma sak. Att du är okej precis som du är oavsett om du lyckas nå till stjärnorna eller ”bara” till trottoarkanten. Det är också okej att inte alltid vilja bli bäst, komma framåt, utvecklas och prova massa nya grejer. Det finns inget egenvärde i att alltid söka nya utmaningar och sträva framåt för den som faktiskt inte vill det.

 

Jag vill påminna alla er som känner såhär, som får en klump i magen varje gång någon kommer med sitt pepp och sina floskler, att ni är okej. Ni är inte ensamma, ni är faktiskt väldigt många som kämpar med att ens våga försöka. Och det är okej, det är i sin ordning. Det är en naturlig reaktion att inte orka hur många gånger som helst, att tappa glöden och drivet, att vilja ge upp många gånger. Jag hoppas att ni hittar någon som kan ge er glöden tillbaka och hjälpa er att tro på er själva, men det är en lång process, stressa inte och tro aldrig att du måste vara en sån som kämpar, sliter och jobbar mot mål. Det är okej att vara precis som du är, om du mår bra där. Mår du inte bra där, ja då behöver du hitta ett sätt att våga försöka igen, någon gång. Kanske ensam, kanske med någon som kan ge dig självförtroendet, kanske kan ni gå ihop några och dela er resa? En coach är inte alltid lösningen, fyra andra medmänniskor som gör samma resa kan vara minst lika inspirerande och ge dig rätt typ av energi. Och sen- små små steg, ett i taget. Stanna, andas, titta bakåt på var du kom ifrån. Och sen ett ministeg till.

 

Bamsekram och trevlig helg på er alla!

 

 

Varför du aldrig ska tro på en kostrådgivare som lovar snabba resultat

En av de stora utmaningarna som kostrådgivare är att förmedla en syn på kost och hälsa som inte innebär stress, ångest eller orimliga krav för klienten. Många av de klienter vi möter har satt otroligt mycket press och prestationskrav på sig själva i många år och många av dem har levt med känslan av misslyckande så länge att de inte längre vågar tro på att de faktiskt kan lyckas. Desto fler gånger du har misslyckats med något, desto större är chansen att du misslyckas igen, pga din egen förutfattade mening om att det ändå inte kommer att gå. Desto längre du levt med ett missnöje, desto större är också längtan efter en snabb lösning som äntligen ska hjälpa dig att komma ur det levern du vantrivs så mycket med. Här gäller det för oss coacher att våga vara den tydliga och kunniga vägvisaren som guidar, stöttar och ger lösningar som faktiskt fungerar på lång sikt, inte faller för frestelsen att dela ut snabba men ohållbara upplägg som bara skickar klienten ännu längre ner i känslan av att vara misslyckad.

 

Jag ser många kostrådgivare som inte har fattat detta. Som tror att deras uppgift är att göra klienten nöjd, inte att hjälpa klienten att leva mer hälsosamt. Det är faktiskt inte samma sak. Om någon kommer till dig och önskar gå ner 20 kg på två månader så kan du välja mellan att göra klienten nöjd dvs servera ett upplägg som gör att hen rasar i vikt och når sitt mål, men du kan också välja att servera en helt annan lösning och med hjälp av din kunskap och din pedagogik förklara varför din metod är mer hållbar och faktiskt både sundare och skonsammare. Det första är den enkla vägen, det andra är den rätta vägen, om du frågar mig.

 

Varför är då en quickfix en dålig idé? Jo, av den enkla anledningen att den väldigt sällan blir hållbar. En extrem diet med kraftigt kaloriunderskott kommer att få dig att tappa mycket i vikt på väldigt kort tid. De första veckorna tappar du mängder av vätska, framförallt pga att många av dessa dieter nästan helt utesluter kolhydrater och dessa binder upp en hel del vatten i kroppen. Efter de första veckorna kommer du tappa lite långsammare men fortfarande väldigt snabbt om du ligger på ett rejält underskott. Här menar jag allt från VLCD-dieter på 500 kcal/dag från pulver eller bars till dieter på vanlig mat men i väldigt låga nivåer, 800-1000 kcal per dag eller däromkring.

Varför är detta dåligt, var det inte vad du ville? Jo, men det är dåligt för att det inte blir hållbart. Kroppen kan helt enkelt inte frisätta hur mycket fett som helst från fettcellerna per dygn och om underskottet är större än vad du kan tappa i fett så måste underskottet kompenseras genom att kroppen skär ned på någon annan massa på kroppen än fettmassan, dvs muskelmassan. Du tappar alltså muskler av att gå ner i vikt för fort.

 

Och varför är då det dåligt? För någon med 20-30 kg övervikt är väl inte stora muskler prioriterat? Nej, förmodligen inte. Men muskelmassa ger högre förbränning, den ökar din basala kaloriförbrukning över dygnet och är därför jätteviktig för att du ska kunna hitta en bra balans med maten framöver. Utan muskler kommer din grundförbrukning att vara så låg att du kommer få äta typ fågelmat resten av livet för att bibehålla din vikt, och den livsstilen är ohållbar för de allra flesta och dessutom otroligt tråkig! Vi bör, om du frågar mig, sträva efter en lösning som fungerar hela livet, inte bara fram till sommaren! Därför vill du till varje pris behålla dina muskler.

 

Sammanfattningsvis då– snabb viktnedgång leder först till att du tappar väldigt mycket vatten. Fortsätter du ligga på kraftigt underskott kommer du tappa en hel del fett men också en hel del muskler vilket gör det svårare för dig att bibehålla din önskade vikt i framtiden. Risken är alltså stor att du snabbt går upp dina tappade kilon igen och tyvärr oftast ökar ännu mer i vikt. Quickfix blir därmed en Nofix.

 

Var kritisk i ditt val av kostrådgivare, välj bort den som lovar snabba resultat på kort tid och sträva istället efter att förändra din livsstil från grunden, hitta hållbara vanor och skapa känslor kring mat som fungerar och får dig att må bra. Läs mer om detta med mat och känslor i inlägget ”Känslobaserat ätande” och håll utkik efter nästa inlägg om detta som kommer att handla om hur du istället bör göra för att få långvariga resultat. En to do-list helt enkelt!