Me-time och we-time

Jag är en stark förespråkare för egentid till föräldrar, speciellt mammor som oftast har ett större ansvar hemma och drar ett tyngre lass med barnen. Jag är, om jag får säga det själv, riktigt bra på att prioritera tid för mitt eget välmående, ta mig tid för träning, en fika med en vän eller middag med min man. Det är viktigt och en förutsättning för att jag ska orka vara en bra förälder.

Lika viktigt tror jag det är att planera in tid tillsammans, vardagens måsten rullar på med hämtning och lämning, aktiviteter, matlagning, städ och disk så även om vi hänger många timmar hemma ihop så betyder inte det automatiskt att vi spenderar tid tillsammans och umgås på riktigt! Att tjata om att barnen ska äta upp, borsta tänderna eller gå och lägga sig kan nog inte räknas som att umgås…

På fredagar försöker jag alltid planera in we-time. Storasyster är ledig från förskolan och oftast åker vi till stugan i Halmstad direkt efter frukost. Där brukar vi hinna lekplatshäng, cykeltur och ibland ett dopp innan pappan kommer från jobbet. I helgen är vi dock inte vid havet så idag har vi roat oss på hemmaplan. Vi började med ett par timmar på öppna förskolan där det även bjöds på frukost. Vidare till biblioteket, pysselhörna där och ett gäng nya böcker som fick följa med hem. Lunch åt vi på det mysiga caféet i Kulturhuset, de har ruggigt god och fräsch mat där med stort utbud av vegetariskt. I like!

Efter lunch åkte vi till Knalleland för att köpa present till morgondagens födelsedagskalas, jag kikade runt lite i butiker, köpte några nya pysselböcker till storasyster som verkligen älskar att läsa och räkna och sen tog vi en glass i solen innan vi åkte hem för att direkt hugga in på de nya böckerna. Nu har pappan just kommit hem, jag har smugit ut på balkongen för att blogga och få en stunds tystnad och balansera upp all den här we-timen med lite me-time. Lagom är bäst va? 😉

Kaosig måndag och MVG i knip

Jag hade sett fram emot en lugn start på veckan men fick ganska snabbt tänka om när det körde ihop sig rejält. Storasyster är egentligen ledig från förskolan på måndagar men eftersom jag skulle på efterkontroll så hade jag fått tillåtelse att lämna henne 1,5 timme under tiden. Jag har fått boka om efterkontrollen en gång eftersom vi var i Umeå när jag egentligen hade tid så nu ville jag verkligen få det gjort. Jag lämnade av storasyster vid 10 på förskolan och promenerade mot stan. Min bil har varit på verkstaden sedan i torsdags pga något knas med bakvagnen så jag fick snällt promenera men det gjorde mig inget, jag tyckte att jag hade gott om tid.

I samma stund som jag klev in på MVC vaknade lillasyster i vagnen. Hon hade ätit ca 1,5 timme innan vi gick iväg men jag räknade med att vi skulle hinna hem igen innan hon skulle behöva äta igen så jag hade inte med mig någon mat. Jag ammar fortfarande på samma sätt, med en flaska ersättning intill och en liten sond som jag sticker in i mungipan på henne så hon får i sig det samtidigt, eftersom det inte kommer tillräckligt med bröstmjölk. Eller det kommer nog knappt nånting längre men jag kommer fortsätta med detta ett ta till, amningen är så pass viktig av många andra orsaker än bara näringsmässigt och jag vill verkligen ge henne detta med allt vad det innebär av hud mot hud, anknytning osv. Det funkar för det mesta väldigt bra men ute bland folk tycker jag det är ganska omständigt, jag har svårt för alla undrande blickar och undviker därför helst att mata när vi inte är hemma. Lillasyster var dock inte alls intresserad av att sova vidare som jag hade planerat utan skrek som en stucken gris så hela MVC undrade vad sjutton som hänt. Hon som aldrig brukar skrika på det sättet! Efter en lång stunds vaggande, bärande och vaggande i vagnen igen så somnade hon till slut men då var vi ju rejält försenade.

Efterkontroll innebär dels att prata igenom graviditeten och förlossningen, prata om hur kropp och knopp mår nu i efterhand och även göra en gynekologisk undersökning för att se till att allt har läkt och ser ut som det ska. Jag har ju klarat mig helt från bristningar båda mina förlossningar så jag kände mig ganska lugn på det området men ville gärna veta om knipet är tillräckligt bra igen för att tåla hårdare belastning. Följande konversation utspelade sig. 

”Det ingår ju en gynundersökning också om du vill?”

”Ja det vill jag gärna, jag vill ju kunna hoppa och springa obegränsat framöver så jag vill att du kollar att jag verkligen orkar knipa. För mig räcker det inte om knipet är okej, jag vill att det ska vara jättebra så jag vågar använda kroppen!”

Kliver upp och lägger mig i gynstolen. Barnmorskan stoppar in två fingrar (det här är kanske inte det roligaste man gör i livet men det fyller ju ett syfte) och säger åt mig att knipa.

”Åh herre gud! Haha! Ja du, det där är inga problem!”

”Är det säkert? Det är helt återställt?”

”Ja men gud! Det var nog det värsta jag har känt på länge! Vänta, knip igen. ” Jag kniper.

”Ja, du vet, du orkar knipa hela vägen upp!”

”Okej, vad innebär det?” Hon visar på sin egen hand

”Om du tänker dig att öppningen är här och livmodern här uppe, många orkar bara knipa ytterst, precis här, men du kniper liksom hela vägen upp till livmodern. Det tyder på att du är väldigt stark både i knipmusklerna och i de inre magmusklerna!”

Jag ler stort. ”Fasen vad bra! För du vet, jag har börjat jogga lite försiktigt för att känna på det…?”

”Ja det kan du utan problem göra när du är så stark! Där ser man hur viktigt det är att verkligen träna kroppen, både under graviditeten och efter, det är inte bara knipträning det handlar om”

”Nej precis, det är så jag säger till de mammor jag tränar också! Så skönt att få bekräftelse på att det verkligen gör skillnad!”

Efter det beskedet kändes dagen rätt bra igen, men jag var ju rejält försenad upp till förskolan. På med kläder på mig och ungen som skrikit sig så varm att jag fått ta av allting, och sen småspringa hela vägen upp och hämta storasyster. Lillasyster sov mirakulöst nog ännu trots att hon borde vara rejält hungrig vid det här laget men hon hade väl skrikit sig helt slut. Hem med båda kidsen, amma den ena, värma mat till den andra och sen mata mig själv som inte ätit på fem timmar, alldeles för länge för mig! Nu var jag rätt svettig och trött, det ihop med en hungrande mage var inte en superbra kombination men jag bet ihop och höll mig från några temperamentutbrott.

När vi laddat om en stund och jag samlat krafterna så var det bara att bylsa på båda barnen igen och ge oss iväg för att hämta bilen på verkstaden. Att åka buss med en bebis i bilbarnstol och en storasyster som ambitiöst läste namnet på alla hållplatser och pratade med alla tanter gick faktiskt över förväntan men det kändes ändå ganska skönt när jag kunde lasta in dem i bilen och vara fri igen att åka hur jag ville. Vi firade med att köpa varsin tidning jag och storasyster, en pysseltidning till henne och en träningstidning till mig, som vi roade oss med medan lillasyster sov igen. När pappan till slut kom hem återstod för mig att starta datorn och ta hand om dagens mailskörd som jag inte hunnit ägna en tanke åt på hela dagen. Kvällsjobb avslutades med en stunds bokläsning innan jag somnade strax innan 22. Så kan man spendera en dag då man egentligen är helt ledig men ändå knappt har en lugn stund. Pust, tur att det är en ny dag idag. Och idag ska jag träna, yay!

Winter wonderland

Det blev en sen vinter i år. Snön vräker ner utanför fönstret och jag har plumsat fram med vagnen i en timme för att få lite rörelse och frisk luft i kroppen. Det är ändå något rogivande med att plumsa, det går inte direkt fort, emellanåt skrattretande långsamt, men det knarrar under fötterna, hjärtat bultar i bröstet och musklerna får göra lite nytta. Har man ingen brådska (hej mammaledig!) så är det faktiskt riktigt skönt. Jag är egentligen mer en sommarmänniska men ska det vara vinter så föredrar jag den såhär, istället för spöregn, storm och ishalka.

Om några dagar åker jag hem till Umeå med barnen, där är det också hysteriskt mycket snö. Kanske får jag till några rundor på skidorna där? Jag hoppas det, det hade varit underbart!

Vad säger ni om snön, bu eller bä?