Foten och knölen vid fotknölen

Jag opererade bort en fettknöl på min fot förra veckan. En knöl jag haft så länge jag kan minnas och som aldrig har stört mig förut. För några månader sen började den dock göra ont när skorna tryckte emot den, den satt just under fotknölen och var större än själva fotknölen så det var ju inte så konstigt att den liksom började vara till besvär när den växte mer och mer.

De öppnade upp och skrapade rent och sydde igen utan större besvär och jag såg fram emot att kunna ha vilka skor jag ville igen. De första dagarna gick bra och i tisdags fick jag börja träna igen, väldigt efterlängtat efter fem dagars vila. Jag har sprungit obehindrat hela veckan och hunnit med tre pass löpning och ett styrkepass, inga konstigheter alls.

I morse var foten ganska öm och jag fick trixa lite med skon för att den skulle sitta bra. När jag kom hem från passet var jag rejält öm och svullnaden var dessutom ganska röd. Efter ett samtal till 1177 blev jag skickad till vårdcentralen för behandling. Stygnen bort och tömma svullnaden som turligt nog endast var full med vätska (dvs blod). Dessutom fick jag antibiotika att äta en vecka och nytt löpförbud. Igen!

Visst gör det ont och sådär men mest irriterad är jag över att inte få träna, jag är i ett så bra flow nu och har massa motivation! Så typiskt. Dessutom retar jag mig lite på när de är så luddiga, jag frågade när jag kan börja träna igen och fick svaret ”när det har läkt”. Men när är det? Efter antibiotikan? När ärret inte är rött längre? När det slutat göra ont?? Jag tänker att jag börjar med att vila en vecka så får jag försöka göra en bedömning sen. Håll tummarna för att allt ser och känns bra då, jag vill inte förlora mer härlig SOMMARTRÄNING!

Tjejmarathon 2018- så kan du stötta

Igår gick årets upplaga av Tjejmarathon av stapeln. Pga praktiska bekymmer med logistik, bebis och tävlande make plus att vi nästa vecka begraver en av våra närmaste familjemedlemmar så valde jag i sista stund att inte åka upp. Annie och gänget fick dra ett hästlass men så är det ibland, livet händer. 😔 Nästa år är jag på plats igen med hela familjen!

För alla er som inte heller hade möjlighet att delta på loppet, det finns många sätt att bidra. Tjejmarathon samlar varje år in pengar till Panzisjukhuset och dr Mukweges arbete med att hjälpa våldtagna och förlossningsskadade kvinnor och barn (!) i krigets Kongo. Hittills har vi under sex år samlat in ca 770 000 kr!

Loppet är en del men alla vill och kan inte springa. Vi säljer alltid pannband, årets färg på bilderna. Dessutom har jag både pannband, flipbelt, t-shirts och ETT armband kvar från förra året (sista bilden). Allt ni betalar för dessa går rakt in i insamlingen, vi jobbar helt ideellt med detta!

Pannband minst 250 kr

T-shirt minst 250 kr

Armband minst 100 kr

Flipbelt minst 300 kr

Skicka mail till kontakt@lifeatcore.com för att beställa! Tack för att ni alla hjälper oss att hjälpa de som VERKLIGEN behöver det ❤️❤️❤️

Löpning och hopp efter förlossningen- så stärker du bäckenbotten

Att kunna springa och hoppa studsmatta trots graviditet och förlossning borde vara en självklarhet. Att vara fri i sin kropp och kunna använda den obegränsat är för mig en rättighet som alla ska ha. Som en kompis sa, det blir en feministisk fråga! Du ska inte behöva välja mellan att leva som du vill eller få barn och du ska kunna leka med dina barn utan att oroa dig för framfall, läckage eller annat. Den här bloggens namn, Life at Core, står för att jag här pratar både om din fysiska Core, bålen och bäckenbotten, och din mentala Core, ditt välmående, din inte styrka och din personliga grund. Det här inlägget fokusera alltså på den fysiska delen.

Jag var på lekplatsen med mina barn på förmiddagen. De har en sån där stor studsmatta som är som en duk i olika färger som är fylld med luft, ni har säkert sett dem. Jag hoppade med min femåring som tyckte det var väldigt roligt att jag kunde hoppa så hon ”flög i luften”. Först när vi var klara reflekterade jag över att det inte är så självklart att kunna göra det jag just gjort, 4 månader efter förlossning. För många är det en omöjlighet för resten av livet. Jag vill vara väldigt tydlig med att det inte är okej att ha det så, att inte kunna hoppa, springa eller ens nysa utan att vara orolig för att läcka. Här kommer därför mina bästa tips för en superstark bäckenbotten.

Fotograf Madeleine Wejlerud

  1. Ta ett helhetsgrepp kring din bäckenbottenträning. Det räcker inte att göra lite knipövningar spontant nån gång i månaden, du behöver knipträning dagligen, speciellt om du idag har problem med läckage. Du måste även träna bålen med fokus på de inre magmusklerna, detta för att bli stark hela vägen in så att säga, inte bara de musklerna som sitter ytligast i slidan. Även sätets muskler påverkar.
  2. Ha en långsiktig plan. Börja inte knipträna när bebisen är 6 månader eller som många gör, efter fyra barn och flera års problem med läckage. Då är det för sent, du kommer få jobba mycket mycket hårdare för att få ett tillfredsställande resultat. Börja innan du ens blivit gravid och träna extra mycket under graviditetens tre sista månader. Börja om igen direkt efter förlossningen, helst samma dag!
  3. Variera knipet, tänk maxstyrka (typ nysning), uthållighet (typ löpning) och aktivering (typ lyfta ett barn eller en matkasse). Du behöver vara stark i alla situationer.
  4. Om du fått komplikationer i samband med förlossningen, tex svårare skador i underlivet, ta alltid hjälp av en sjukgymnast som är specialiserad på området. Detta gäller även om du upplever att knipträningen inte ger resultat, många kvinnor kniper med fel teknik och spänner skinkorna istället, att du kniper ska inte synas utvändigt!
  5. Kom ihåg att det finns fall där träning inte hjälper. Då finns det operationer att ta till, TVT kallas det. En läkare hjälper dig om du tror att du fått permanenta skador i samband med förlossningen. Det är en enkel operation och de flesta blir helt besvärsfria efteråt.
  6. Trappa upp belastningen stegvis och var föreklok. Jag hör många som struntar i knipövningarna eftersom de inte har några problem nu men kom ihåg att alla muskler förslappas i klimakteriet och du kan därför få problem DÅ pga slarv NU. Be alltid barnmorskan om ett utlåtande om din bäckenbottenstyrka på efterkontrollen. Då får du en uppfattning om hur du ligger till och hur du ska gå vidare med upptrappning. Du kan även få ett sånt utlåtande om det var länge sen du födde barn.
  7. Minsta lilla läckage- avbryt belastningen. Om du springer, hoppar eller gör tex breda knäböj och känner att det läcker, välj direkt en annan övning. Avbryt också vid minsta tyngdkänsla i underlivet, detta kan vara förvarning om framfall. Känslan ska alltid vara att du med hjälp av din bäckenbotten kan hålla uppe hela nedre området av magen, tappar du den kontrollen så är aktiviteten för tung.Fotograf Madeleine Wejlerud

Jag har fått några läsarfrågor på ämnet som jag tänkte ta upp.

”Vart börjar man? Risken är ju att man kör på som man alltid gjort”

Tänk på det som med all annan träning, gräv där du står. Har du inte gjort en knipövning på flera år så börja med att ens hitta rätt muskler. Har du kniptränat fram till dagen du födde barn och allt går bra så kan du börja på samma ställe dagen efter. Belasta dock aldrig bäckenbotten med löpning eller hopp innan du fått ok från barnmorska och börja med korta stunder för att se hur kroppen reagerar.

” Vilka symptom betyder för tidigt? Lagom progression?”

Detta hittar ni under punkt sju ovan.

” Jag har problem med läckage vid backlöpning, intervaller och hopp tex hopprep men inte vid lättare jogg. Kan jag göra det som funkar medan jag tränar upp mig eller ska jag avstå helt tills jag är nog stark? Jag fick barn för många år sedan men började springa för två år sedan och har haft problem sen dess.”

Det finns inget som säger att du bör avstå från sånt som funkar, det är som med annan träning, om du inte orkar 100 kg i marklyft så kan du ändå träna på 50 kg, du behöver inte vänta med lättare lyft tills du orkar tyngre. Var dock noga med att det verkligen går framåt, står du och stampar så sök hjälp!

Har ni fler frågor? Jag hjälper gärna till!

Nu är det sommar!

Jag har bestämt att sommaren har börjat nu. Jag hade planerat vår semester på Mallorca så bra, två veckor som skulle kickstarta solen, ljuset och värmen och sen bestämde jag att sommaren skulle börja när vi kom hem. Och det verkar som jag får som jag vill, idag har vi haft strålande väder och det ska fortsätta hela veckan. Jag bara älskar det!

Jag har hängt med kidsen i lekparken hela förmiddagen. Efter lunch satte vi oss på balkongen med en pusselbok och en smoothie och jag tror jag lyckades bättra på Mallorcabrännan en nyans. Storasyster beställde smoothie till mellanmål och när vi ätit (druckit?) klart vaknade lillasyster. Efter ett samtal till vårdcentralen fick vi plötsligt bråttom iväg, jag ringde om ett födelsemärke jag vill ta bort och en knöl på foten som också behöver plockas bort och de hade en tid för bedömning på en gång. Bra grej! Om två veckor blir det att operera bort dem, skönt att äntligen ta tag i två saker som jag gått och dragit på så länge.

När vi kom hem lämnade jag över barnen till David och knöt på mig löparskorna. Terränglöpning hägrade och jag skulle äntligen få springa min absoluta favoritrunda. 7 km små stigar, rötter, stenar och backar så långt ögat når. Trots att den är galet jobbig så älskar jag den, den är bara så himla vacker! Jag har ännu aldrig klarat att springa hela, det finns några så branta backar som jag alltid måste gå i, men målet är att klara det innan sommaren är slut. Det är bra med lite små mål och delmål som piffar upp vardagsträningen.

Hur har ni haft det idag? Berätta gärna!

Videoblogg- löpskolning

För att bli en bra löpare finns det flera områden du kan jobba med. Dels behöver du springa regelbundet under en lång tid, kroppen blir bra på det den gör ofta, dels behöver du styrketränar för att orka hålla en bra teknik och dels behöver du träna löpskolning. Löpskolning kan man förklara som teknikträning där du bryter ner ditt löpsteg och jobbar med olika delar för att skapa en stark helhet. Jag tycker löpskolning är jätteroligt och det ger oftast väldigt snabba resultat på löptekniken.

På filmen ser du tre enkla och effektiva löpskolningsövningar. Gör dem 1-2 gånger i veckan, 3*30 sek/övning och gärna efter ett kortare löppass då du inte är för trött men ändå ordentligt uppvärmd. Lycka till!

Gillar du den här typen av inlägg? Tryck gärna på gilla, det gör mig glad och hjälper mig att veta vad ni önskar mer av i bloggen!

Seger running sense- löparstrumpor de luxe

Sedan flera år tillbaka samarbetar jag med Seger, jag springer (och lever) endast i deras strumpor och hjälper dem varje säsong att utvärdera nya modeller, ger feedback och hårdtestar kvalitén på alla olika modeller. Detta är ett samarbete som jag är väldigt stolt över eftersom jag tycker att Seger gör de allra bästa löparstrumporna, både gällande funktion och kvalitet. Givetvis säljer jag även deras strumpor i min webbshop. Detta inlägg är inte ett betalt samarbete utan helt enkelt att tips från mig till er om produkter som jag verkligen tycker om och rekommenderar.

img_8595-2

Löparsortimentet hos Seger kallas för Sense, modellerna varierar i tjocklek, stickning, skafthöjd och funktion men tänket är detsamma. Några av de tekniska detaljer som återfinns på Senseserien är reflextrådar i skaftet, v-sydd häl, ribbstickning över ankeln och sömlös tådel. Självklart är strumporna höger- och vänsterstickade, fötterna ser ju faktiskt olika ut. Jag har själv varit på besök i Segers fabrik där alla strumpor stickas och jag har sett hur avancerad produktionen är och hur deras labb ser ut där de bland annat mäter kompressionstrycket på sina olika kompressionsstrumpor. Det är bland annat därför jag jobbar med detta företag, de tar sitt jobb på stort allvar och levererar alltid kvalitet. Dessutom är de alltid generösa med produkter till deltagarna på mina event vilket gör att även ni tjänar på detta samarbete!

 

I vårens nya sortiment har jag några favoriter, bland annat Mid Trail som ni ser ovan. En lite rejälare strumpa med extra stöd över ankeln för att motverka vridskador som lättare uppkommer vid terränglöpning. Jag är också otroligt förtjust i en av deras riktiga de luxe-modeller, Thin reductive. Dessa ser ni nedan, jag har dem både i kort modell och knälång med kompression. Dessa är mina absolut bästa strumpor, materialet heter Friction relief, är mjukt och följsamt och enligt Seger själva omöjligt att få skavsår av. Jag har aldrig fått skavsår av någon av deras strumpor så på den punkten vågar jag inte säga något om just detta material men känslan på foten är oslagbar, det är som att tårna liksom gosar in sig, som en silkeshandske typ!

 

Länkarna ovan leder till Segers egen hemsida, ni hittar även några modeller i min webbshop såsom en i ull, en kompression och en tunn med lågt skaft. Har ni funderingar inför inköp av löparstumpor så hjälper jag er gärna, bara skriv en kommentar nedan eller skicka ett mail. Det är viktigt att hitta rätt för att få en så skön löpupplevelse som möjligt!

041018Seger löparstrumpor_2041218Seger sense löparstrumpor_1

Tips för intervallträning

Idag gjorde jag det, äntligen! Jag har längtat så länge och nu var det dags, både kropp och knopp kändes redo för att höja ribban lite. Jag pratar såklart om att springa intervaller!

På ett sätt har jag ju sprungit intervaller alla pass sen förlossningen eftersom jag varvat löpning och gång men då har det varit lugn jogg som varvats in, idag körde jag så att säga ”riktiga” intervaller för första gången dvs upp i puls och tempo och pressa på lite.

Jag valde en enkel rak intervallserie som jag ofta brukar återkomma till, 10*2 minuter. Det är ett favoritpass eftersom det kräver minimal tankeverksamhet men ger väldigt bra resultat. Jag valde att hålla 5- fart på intervallerna vilket i normala fall är ganska lugnt för mig, och körde gåvila emellan, en minut mellan varje. Jag gör nästan alltid det, ståvila passar för mig bara om jag kör väldigt långa intervaller såsom 4*2000 m eller liknande. Joggvila ger inte tillräcklig återhämtning, jag upplever att jag behöver hinna ladda om även mentalt.

Med nuvarande form fick jag kämpa rejält för att orka hålla tempot hela vägen men jag har ett knep som nästan alltid fungerar. De första 3-4 intervallerna går ganska lätt (annars springer du för fort), när det börjar ta emot bestämmer jag mig för att jag bara behöver göra fem, min hjärna tänker saker som att det viktigaste ju är att ha kul ( förvisso sant), att mitt värde inte sitter i mina prestationer (också sant) och att jag kommer vara nöjd ändå efteråt (troligen inte sant…) och då känns fem okej. När jag har gjort fem så tänker jag att jag lika gärna kan ta två till. Sen återstår bara tre och det är så lite så jag kan lika gärna köra, jag har ju gjort nästan allt, det känns fånigt att sluta nu!

Vips så är hela passet avklarat och jag kan nöjt pusta ut. Konstigt att det fungerar varje gång, lär jag mig aldrig? Nej, och tur är det!