Foten och knölen vid fotknölen

Jag opererade bort en fettknöl på min fot förra veckan. En knöl jag haft så länge jag kan minnas och som aldrig har stört mig förut. För några månader sen började den dock göra ont när skorna tryckte emot den, den satt just under fotknölen och var större än själva fotknölen så det var ju inte så konstigt att den liksom började vara till besvär när den växte mer och mer.

De öppnade upp och skrapade rent och sydde igen utan större besvär och jag såg fram emot att kunna ha vilka skor jag ville igen. De första dagarna gick bra och i tisdags fick jag börja träna igen, väldigt efterlängtat efter fem dagars vila. Jag har sprungit obehindrat hela veckan och hunnit med tre pass löpning och ett styrkepass, inga konstigheter alls.

I morse var foten ganska öm och jag fick trixa lite med skon för att den skulle sitta bra. När jag kom hem från passet var jag rejält öm och svullnaden var dessutom ganska röd. Efter ett samtal till 1177 blev jag skickad till vårdcentralen för behandling. Stygnen bort och tömma svullnaden som turligt nog endast var full med vätska (dvs blod). Dessutom fick jag antibiotika att äta en vecka och nytt löpförbud. Igen!

Visst gör det ont och sådär men mest irriterad är jag över att inte få träna, jag är i ett så bra flow nu och har massa motivation! Så typiskt. Dessutom retar jag mig lite på när de är så luddiga, jag frågade när jag kan börja träna igen och fick svaret ”när det har läkt”. Men när är det? Efter antibiotikan? När ärret inte är rött längre? När det slutat göra ont?? Jag tänker att jag börjar med att vila en vecka så får jag försöka göra en bedömning sen. Håll tummarna för att allt ser och känns bra då, jag vill inte förlora mer härlig SOMMARTRÄNING!

Träning- bygga upp eller bryta ner?

Jag har tänkt på detta inlägg ett tag, som alltid när jag skriver om något lite svårare ämne. Jag vill att tankarna ska hinna landa ordentligt i huvudet innan jag sätter ord på dem och delar dem med er eftersom det alltid blir många olika åsikter om dessa lite starkare ämnen. Jag känner litegrann att det har blivit en del av min nisch att ta debatten och ha åsikter, många är så rädda för det men jag tror på att säga vad jag tycker, jag står ju för träning som något hälsosamt och det känns då väldigt naturligt att sätta ner foten när jag ser saker som inte går i linje med vad jag anser är hälsosamt.

Min ståndpunkt är att träning är något vi gör för att må bättre, bli starkare, friskare, piggare, gladare, ha mindre ont i kroppen eller orka göra saker vi tycker om, som att springa i skogen, klättra i berg eller leka med våra barn. Träningsmängden och intensiteten behöver därför hela tiden balanseras på ett sånt sätt att vi fortsätter framåt mot vårt mål men inte kör för hårt och istället stagnerar eller går bakåt i utvecklingen pga överansträngning. Givetvis får vi inte heller bli för ”lata” och bara lalla omkring, i alla fall om vi vill känna att vi kommer framåt.

180414-webb-65

Det jag ser omkring mig stämmer dock inte alls alltid med min personliga ståndpunkt. Gång på gång ser jag hu unga, friska, starka människor tränar på ett sätt som gör att kroppen går sönder på ställen som egentligen är gjorda för att hålla ihop i 70, 80, 90 år! Jag menar, hur kan en ung frisk kropp gå sönder pga förslitning innan du har fyllt 40 år? Hur kan knän, höfter, fötter, rygg och andra strukturer rasa, inte pga övervikt, stillasittande, slitsamt och tungt jobb eller genetiska förutsättningar utan pga för hård träning? För mig är det helt jäkla skevt. Vad fan håller vi på med, att träna sönder en ung kropp i jakten på, ja vadå?, det håller ju inte!

Jag säger inget om du är elitidrottare, lever på din sport och måste prestera på extremt hög nivå under många år, då är din kropp ditt redskap precis som för en skådespelare som måste förändra sin kropp pga olika roller. Att den till slut inte håller längre är något att räkna med och det är oftast värt det eftersom det har lett till en lång och framgångsrik karriär där du har kunnat leva på din sport. Men hallå därute, hur många av er är elitidrottare?! Jag tror mig veta att mina läsare är 98 % motionärer. Jag tror mig också veta att 90 % av min omgivning är vanliga svenssons även om många älskar att träna. Väldigt få av dem lever på sin sport men jag ser alldeles för många träna sönder sig på ett fullständigt vansinnigt sätt!

img_8784

Jag tror att vi behöver stanna upp och fundera över vårt eget beteende, vad är det vi gör och varför? Vad är egentligen syftet med att pressa kroppen så hårt, vad är det du tror att du ska uppnå, har du ens tänkt på det? Tyvärr är jag rädd att det i många fall handlar om en besatthet och ett beroende av hård och intensiv träning där hälsan har fått stå lite åt sidan för behöver av att ta ut sig, svettas, bita ihop och pressa sig, ständigt mot nya gränser. Jag tror det är lätt att bli fartblind och inbilla sig att träningen ständigt måste bli tuffare, längre och tyngre för att du ska fortsätta må bra, men vet du? Det viktigaste med din träning är att den blir av och att den är regelbunden. Att sänka intensiteten, ta en extra vilodag eller byta ett tufft löppass mot ett skönt yogapass kan mycket väl vara precis vad du behöver både för att hitta tillbaka till njutningen men också för att faktiskt komma framåt. Återhämtning är en faktor som ofta underskattas, det är då vi både laddar om motivationen och  läker ut kroppen, småskador och skavanker får en chans att försvinna och musklerna bygger sig starkare. Vila och återhämtning är guld när du är  på jakt efter hållbar hälsa!

180414-webb-58

Så tränar du bålen rätt- inifrån och ut!

Inlägget innehåller reklam för mina tjänster som personlig tränare

En av de vanligaste frågorna jag får är hur man gör för att komma igång med bålträning på rätt sätt, hitta rätt aktivering i de inre magmusklerna och veta att dessa muskler är nog starka för tex löpning eller tunga lyft. I helgen filmade jag därför en övning åt er som är perfekt att börja med, en grundövning för de inre magmusklerna. Ni ser den nedan.

Bra bålträning innehåller flera komponenter. Regelbunden träning (jag rek tre pass i veckan), variation på övningarna och en successiv ökning av svårighetsgraden. Dessutom är det förstås helt avgörande att du hittar just rätt aktivering så du inte använder det yttre ”sexpacket” när du försöker aktivera den inre korsetten.

För att hitta grundaktivering i magen gör du såhär.

-Ligg på rygg med böjda ben, fötterna i marken.

-Ta ett djupt andetag med magen dvs när du andas in ska magen spännas ut.

-Andas ut all luft så magen sjunker ihop.

-Håll andan och aktivera bäckenbotten dvs knip.

-Spänn magen som om ngn skulle försöka slå dig i magen. Hosta eller låtsas blåsa ut ett ljus om du har svårt att hitta rätt.

-Behåll svanken neutral dvs lätt s-formad. Pressa inte ner ryggen i golvet!

När aktiveringen är påslagen utför du grundövningen på filmen.

På måndag den 21 maj börjar min nya webkurs Funktionell bålstabilitet. Där får du 12 filmade bålpass, tre per vecka, med olika övningar i varje pass. Självklart börjar vi från noll och bygger på stegvis. Jag förklarar bålens funktion på filmerna och berättar hela tiden vilka muskler som ska jobba. Kursen pågår i 4 veckor och sen jobbar du själv i 4 veckor innan vi tillsammans summerar kursen och din utveckling. Under hela kursen har du tillgång till mig via en stängd facebookgrupp för svar på alla frågor och funderingar. Läs mer på länken ovan.

Kostnad 495 kr, anmälan till kontakt@lifeatcore.com senast torsdag 17 maj. Begränsat antal platser, först till kvarn gäller. Anmälan är bindande.

Foto Madeleine Wejlerud

Hinderbana och utegym- ny formcheck efter graviditeten

Ni som följer mig vet att bålträning och bålkontroll ligger mig varmt om hjärtat. Jag skriver om det, tipsar om olika övningar både här och på min instagram och fokuserar mycket på det med mina kunder. Det finns såklart ett syfte med det, jag tycker verkligen att det är viktigt och en stabil core ligger till grund för både snabb löpning, tunga lyft och en funktionell vardag där du orkar bära barn och matkassar. Dessutom är det en bra försämring mot ryggproblem. Jag tycker det är kul och inspirerande att checka av läget med min egen bålkontroll med jämna mellanrum, speciellt såhär efter graviditeten. I löpningen känner jag mig helt trygg men den är ganska enkel, samma rörelsemönster hela tiden och få överraskningar. I vardagen går saker och ting oftast ganska långsamt så då hinner den också med att parera. Men ikväll utmanade jag den med något som dels går fort, dels är väldigt ovant för mig. Jag hängde med på ett pass hinderbana och utegym som hölls precis här intill. Att det låg en hinderbana och ett jättefint utegym där hade jag ingen aning om trots att jag springer några hundra meter därifrån flera gånger i veckan! Hur kunde jag missa det liksom? Hur som helst, grym bana, jättehärligt att träna fys utomhus och så himla skönt att få släppa kontrollen och följa någon annans upplägg för en gångs skull.Och bålen då, hur klarade den det? Jo, ganska bra. Hopp och klättring var inga problem, utfall och battling ropes också. Att stå på ett ben och sträcka ut som en stjärna var inga konstigheter alls. Däremot att gå balansgång på stockar och brädor var lite värre, vingligt som attan! Där märktes det verkligen att det bara var 4 månader sen jag fick barn. Det är ju såklart helt okej, nu har jag något att mäta framstegen med även inom det området. Kul, jag längtar redan till nästa vecka!

Nu är det sommar!

Jag har bestämt att sommaren har börjat nu. Jag hade planerat vår semester på Mallorca så bra, två veckor som skulle kickstarta solen, ljuset och värmen och sen bestämde jag att sommaren skulle börja när vi kom hem. Och det verkar som jag får som jag vill, idag har vi haft strålande väder och det ska fortsätta hela veckan. Jag bara älskar det!

Jag har hängt med kidsen i lekparken hela förmiddagen. Efter lunch satte vi oss på balkongen med en pusselbok och en smoothie och jag tror jag lyckades bättra på Mallorcabrännan en nyans. Storasyster beställde smoothie till mellanmål och när vi ätit (druckit?) klart vaknade lillasyster. Efter ett samtal till vårdcentralen fick vi plötsligt bråttom iväg, jag ringde om ett födelsemärke jag vill ta bort och en knöl på foten som också behöver plockas bort och de hade en tid för bedömning på en gång. Bra grej! Om två veckor blir det att operera bort dem, skönt att äntligen ta tag i två saker som jag gått och dragit på så länge.

När vi kom hem lämnade jag över barnen till David och knöt på mig löparskorna. Terränglöpning hägrade och jag skulle äntligen få springa min absoluta favoritrunda. 7 km små stigar, rötter, stenar och backar så långt ögat når. Trots att den är galet jobbig så älskar jag den, den är bara så himla vacker! Jag har ännu aldrig klarat att springa hela, det finns några så branta backar som jag alltid måste gå i, men målet är att klara det innan sommaren är slut. Det är bra med lite små mål och delmål som piffar upp vardagsträningen.

Hur har ni haft det idag? Berätta gärna!

Inre motivation- grunden till hållbara mål

Målet för de allra flesta som tränar är att hitta en hållbar livsstil där motivationen ligger på en ganska jämn nivå över tid och det känns roligt och inspirerande att både träna och äta sunt. För att hitta den balansen är det viktigt att ha en motivationsfaktor som kommer inifrån dig själv istället för från omgivningen eller samhället. Inre motivation handlar om att uppnå mål som känns viktiga på riktigt, sådär så det pirrar i magen och bultar i bröstet.

Exempel på inre motivation kan vara att förbättra sin kondition för att orka leka med dina barn, att äta sundare för att gå ner i vikt och minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar som finns i släkten eller att styrketräning regelbundet för att slippa ryggont som gör att du inte längre kan hålla på med ditt favoritintresse surfing. Men inre motivation kan också handla om att komma i sin bröllopsklänning eller komma under 50 minuter på en mil, så länge det är du själv som verkligen vill detta och inte något du blivit övertygad till av omgivningen, vilket inte alltid är så lätt att identifiera.

Inre motivation definieras också av att belöningen ligger i prestationen själv. Genom att du tex börjar träna så blir du starkare, piggare och friskare, belöningen är så att säga inbyggd i utförandet. Yttre motivation kommer från andra typer av stimuli såsom beröm, högre lön, högre status. Denna typ av belöning uppfattas oftast inte som lika effektiv och efterlängtad och därför har vi svårare att bibehålla motivation som drivs av yttre faktorer.

För att hitta din inre motivation behöver du sätta dig ner och fundera kring olika mål. Försök se målet framför dig och analysera vad som skulle krävas för att nå dit. Om du kan se dig själv nå målet och enkelt kan måla upp hur det skulle kännas, hur du skulle må och hur ditt liv skulle se ut så är du på rätt väg mot att hitta ett mål drivet av inre motivation. Om målet mer handlar om bekräftelse från andra så är det inte riktigt rätt formulerat och du behöver fundera ett varv till.

Hoppas ni får nytta av detta och ställ gärna frågor om ni vill veta mer!

Foto Madeleine Wejlerud

Att gå i terapi

Ett av mina stora mål med den här våren var att på allvar ta tag i mitt mående och hitta en bra psykolog som kan hjälpa mig på vägen. Jag provade några olika under förra året men kände aldrig att jag hittade rätt, kemin är ju otroligt viktig för att kunna öppna sig på riktigt! Sen i februari går jag nu hos en jätteduktig tjej i Göteborg och jag är så himla glad att det äntligen efter så många år känns som att det går åt rätt håll!

Det ligger mycket skuld och skam i terapi men jag har aldrig känt mig skamsen, snarare tvärtom. Jag är stolt över att jag jobbar med mig själv för att må bättre, det tror jag att alla behöver i perioder. Det är dessutom väldigt lyxigt att få sitta ner och bara prata om sig själv en hel timme, när annars har man den möjligheten, speciellt som förälder?

Idag var jag hos terapeuten efter några veckors paus pga vår resa och vi pratade om beteenden och målbeteenden. Ofta när vi reagerar instinktivt i en situation så kommer grundkänslan från tidigare erfarenheter och situationer men sekundärkänslan dvs den vi tar till istället (tex jag blir rädd när mitt barn springer rakt ut i vägen men reagerar med att bli arg), baseras på skyddsmekanismer och hur vi tror att vi bör hantera situationen för att ”överleva”, i mitt fall handlar det väldigt ofta om att jag blir rädd eller ledsen, kopplat till tidigare svek från människor jag litat på, men reagerar med obehag eller att helt stänga av mina känslor. Inte så kul för omgivningen men i mitt liv har det varit nödvändigt för att klara mig. Det jag jobbar med nu är att våga öppna upp och se att inte alla människor är onda och vill skada mig, det är minst sagt krävande men jag vill verkligen hitta ett annat sätt att förhålla mig till min omgivning och framförallt mig själv!

Hur tänker ni kring detta med terapi, personlig utveckling och ett välmående inre? Är det några av er som också går eller har gått hos en psykolog och vill dela med er av era tankar?