Långpass, italiensk glass och strandhäng

Jag hade en enda önskan när mina föräldrar skulle komma hit och det var att det skulle vara sol så min pappa skulle få sola, han älskar värme precis som jag. Och jisses vad den önskan har blivit infriad redan, vilka fantastiska dagar vi haft!

Idag började jag dagen med att njutspringa 15 km direkt innan frukost. Jag vaknade först 05.30 av att stora tjejen pratade (läs skrek!) i sömnen men lyckades somna om och kom istället iväg lite för sent när värmen redan hunnit stiga ute. Ingen fara på taket eftersom jag ändå bara skulle lufsa men lite snopet för mig som tänkt komma ut vid 07.

Efter lunch tog vi en sväng till havet för ett dopp och till och med mina badkrukor till föräldrar tyckte det var skönt, det är nog närmare 25 grader i havet nu!

I eftermiddag fortsatte vi vår sightseeing i Halmstad med ett besök på Riccardos i Möllegård för att äta kanske Sveriges godaste glass. Ljuvlig! Vi tog en promenad i Mölle efteråt och oj vilken natur det är här, man glömmer det lite när man ser det jämt. Nästan trollsk skog!

Vi tog bilen vidare till Tylösand för en promenad på klipporna längs prins Bertils stig, där satt vi sen länge på klipporna och tittade ut över havet och alla segelbåtar som gled förbi. Ljumma vindar och utsikt långt ut över havet, där är verkligen Halmstad som bäst! Vi avslutade kvällen med middag på Wild west. Tyvärr sämre än det varit innan, jättelång väntetid, alla fick inte maten samtidigt och en del fel i beställningarna. Synd, vi brukar gilla dem!

Ändå en väldigt härlig söndag med massor av tid ihop plus ett riktigt bra träningspass. Nu blir det bara jag, barnen och mina föräldrar några dagar, min man jobbar en vecka till innan vi får fyra veckor ihop hela familjen. Vi längtar!

Träning- bygga upp eller bryta ner?

Jag har tänkt på detta inlägg ett tag, som alltid när jag skriver om något lite svårare ämne. Jag vill att tankarna ska hinna landa ordentligt i huvudet innan jag sätter ord på dem och delar dem med er eftersom det alltid blir många olika åsikter om dessa lite starkare ämnen. Jag känner litegrann att det har blivit en del av min nisch att ta debatten och ha åsikter, många är så rädda för det men jag tror på att säga vad jag tycker, jag står ju för träning som något hälsosamt och det känns då väldigt naturligt att sätta ner foten när jag ser saker som inte går i linje med vad jag anser är hälsosamt.

Min ståndpunkt är att träning är något vi gör för att må bättre, bli starkare, friskare, piggare, gladare, ha mindre ont i kroppen eller orka göra saker vi tycker om, som att springa i skogen, klättra i berg eller leka med våra barn. Träningsmängden och intensiteten behöver därför hela tiden balanseras på ett sånt sätt att vi fortsätter framåt mot vårt mål men inte kör för hårt och istället stagnerar eller går bakåt i utvecklingen pga överansträngning. Givetvis får vi inte heller bli för ”lata” och bara lalla omkring, i alla fall om vi vill känna att vi kommer framåt.

180414-webb-65

Det jag ser omkring mig stämmer dock inte alls alltid med min personliga ståndpunkt. Gång på gång ser jag hu unga, friska, starka människor tränar på ett sätt som gör att kroppen går sönder på ställen som egentligen är gjorda för att hålla ihop i 70, 80, 90 år! Jag menar, hur kan en ung frisk kropp gå sönder pga förslitning innan du har fyllt 40 år? Hur kan knän, höfter, fötter, rygg och andra strukturer rasa, inte pga övervikt, stillasittande, slitsamt och tungt jobb eller genetiska förutsättningar utan pga för hård träning? För mig är det helt jäkla skevt. Vad fan håller vi på med, att träna sönder en ung kropp i jakten på, ja vadå?, det håller ju inte!

Jag säger inget om du är elitidrottare, lever på din sport och måste prestera på extremt hög nivå under många år, då är din kropp ditt redskap precis som för en skådespelare som måste förändra sin kropp pga olika roller. Att den till slut inte håller längre är något att räkna med och det är oftast värt det eftersom det har lett till en lång och framgångsrik karriär där du har kunnat leva på din sport. Men hallå därute, hur många av er är elitidrottare?! Jag tror mig veta att mina läsare är 98 % motionärer. Jag tror mig också veta att 90 % av min omgivning är vanliga svenssons även om många älskar att träna. Väldigt få av dem lever på sin sport men jag ser alldeles för många träna sönder sig på ett fullständigt vansinnigt sätt!

img_8784

Jag tror att vi behöver stanna upp och fundera över vårt eget beteende, vad är det vi gör och varför? Vad är egentligen syftet med att pressa kroppen så hårt, vad är det du tror att du ska uppnå, har du ens tänkt på det? Tyvärr är jag rädd att det i många fall handlar om en besatthet och ett beroende av hård och intensiv träning där hälsan har fått stå lite åt sidan för behöver av att ta ut sig, svettas, bita ihop och pressa sig, ständigt mot nya gränser. Jag tror det är lätt att bli fartblind och inbilla sig att träningen ständigt måste bli tuffare, längre och tyngre för att du ska fortsätta må bra, men vet du? Det viktigaste med din träning är att den blir av och att den är regelbunden. Att sänka intensiteten, ta en extra vilodag eller byta ett tufft löppass mot ett skönt yogapass kan mycket väl vara precis vad du behöver både för att hitta tillbaka till njutningen men också för att faktiskt komma framåt. Återhämtning är en faktor som ofta underskattas, det är då vi både laddar om motivationen och  läker ut kroppen, småskador och skavanker får en chans att försvinna och musklerna bygger sig starkare. Vila och återhämtning är guld när du är  på jakt efter hållbar hälsa!

180414-webb-58

Att inspirera och inspireras

Ibland tänker jag att det här med hälsa inte alls behöver vara så svårt som många tror. Vi tycks ha en förmåga att liksom krångla in oss i massa måsten, krav och regler som egentligen inte tar oss närmare vårt mål men som kanske får oss att tro mer på den ”metod” vi valt för vår hälsa? Sen å andra sidan påminner jag mig om att alla faktiskt inte har samma kunskap, bakgrund eller intressen, det jag tycker är självklart behöver inte alls vara det för någon annan. Och vi har alla olika bakgrunder och förutsättningar att hitta och skapa hälsa.

 

041118Grön smoothie

Jag inspireras väldigt mycket av de som lyckas få in hälsa som en naturlig del i sitt liv utan att gå till överdrift. Jag älskar att se gröna smoothies i mitt flöde men blir precis lika glad av en kanelbulle och en stor kopp choklad. Jag imponeras av de som lyckas implementera hälsa i ett liv som egentligen handlar om allt annat, som att jobba, ta hand om sin familj, umgås med vänner, uppfylla drömmar och ha kul på vägen. När hälsan däremot hamnar i centrum och får ta alltför stor uppmärksamhet, då är jag inte lika imponerad.

Mitt mål är att inspirera er till att ta bättre hand om er själva. Att börja tycka om er själva lite till, ta hand om er kropp och knopp för att ni är värda det och prioritera er själva lite oftare. Många är nämligen ganska dåliga på det, speciellt vi kvinnor. Jag hoppas på att förmedla en sund och balanserad kost på träning och livsstil, där bra mat, rörelse och en stark kropp är ett medel för att kunna göra allt det där andra vi vill i livet, inte ett självändamål. Att ha en snygg rumpa är ju kul, men ännu roligare är det om den dessutom är så stark att den hjälper dina knän att fungera. En platt mage känns ju härligt på stranden men betyder egentligen ingenting om den inte orka stabilisera din rygg dag ut och dag in. Det visuella kommer på köpet så att säga men jag hoppas att ni här hos mig hittar glädje, kraft och kunskap för att skapa den aktiva och hållbara livsstil ni vill ha!

 

Vad inspireras du av? Och vad försöker du sprida till din omgivning? (Vill ni förresten veta vad det är i smoothien? Jag berättar om ni frågar snällt!) 

041118Grön smoothie_4

041118Grön smoothie_1

Varför du aldrig ska tro på en kostrådgivare som lovar snabba resultat

En av de stora utmaningarna som kostrådgivare är att förmedla en syn på kost och hälsa som inte innebär stress, ångest eller orimliga krav för klienten. Många av de klienter vi möter har satt otroligt mycket press och prestationskrav på sig själva i många år och många av dem har levt med känslan av misslyckande så länge att de inte längre vågar tro på att de faktiskt kan lyckas. Desto fler gånger du har misslyckats med något, desto större är chansen att du misslyckas igen, pga din egen förutfattade mening om att det ändå inte kommer att gå. Desto längre du levt med ett missnöje, desto större är också längtan efter en snabb lösning som äntligen ska hjälpa dig att komma ur det levern du vantrivs så mycket med. Här gäller det för oss coacher att våga vara den tydliga och kunniga vägvisaren som guidar, stöttar och ger lösningar som faktiskt fungerar på lång sikt, inte faller för frestelsen att dela ut snabba men ohållbara upplägg som bara skickar klienten ännu längre ner i känslan av att vara misslyckad.

 

Jag ser många kostrådgivare som inte har fattat detta. Som tror att deras uppgift är att göra klienten nöjd, inte att hjälpa klienten att leva mer hälsosamt. Det är faktiskt inte samma sak. Om någon kommer till dig och önskar gå ner 20 kg på två månader så kan du välja mellan att göra klienten nöjd dvs servera ett upplägg som gör att hen rasar i vikt och når sitt mål, men du kan också välja att servera en helt annan lösning och med hjälp av din kunskap och din pedagogik förklara varför din metod är mer hållbar och faktiskt både sundare och skonsammare. Det första är den enkla vägen, det andra är den rätta vägen, om du frågar mig.

 

Varför är då en quickfix en dålig idé? Jo, av den enkla anledningen att den väldigt sällan blir hållbar. En extrem diet med kraftigt kaloriunderskott kommer att få dig att tappa mycket i vikt på väldigt kort tid. De första veckorna tappar du mängder av vätska, framförallt pga att många av dessa dieter nästan helt utesluter kolhydrater och dessa binder upp en hel del vatten i kroppen. Efter de första veckorna kommer du tappa lite långsammare men fortfarande väldigt snabbt om du ligger på ett rejält underskott. Här menar jag allt från VLCD-dieter på 500 kcal/dag från pulver eller bars till dieter på vanlig mat men i väldigt låga nivåer, 800-1000 kcal per dag eller däromkring.

Varför är detta dåligt, var det inte vad du ville? Jo, men det är dåligt för att det inte blir hållbart. Kroppen kan helt enkelt inte frisätta hur mycket fett som helst från fettcellerna per dygn och om underskottet är större än vad du kan tappa i fett så måste underskottet kompenseras genom att kroppen skär ned på någon annan massa på kroppen än fettmassan, dvs muskelmassan. Du tappar alltså muskler av att gå ner i vikt för fort.

 

Och varför är då det dåligt? För någon med 20-30 kg övervikt är väl inte stora muskler prioriterat? Nej, förmodligen inte. Men muskelmassa ger högre förbränning, den ökar din basala kaloriförbrukning över dygnet och är därför jätteviktig för att du ska kunna hitta en bra balans med maten framöver. Utan muskler kommer din grundförbrukning att vara så låg att du kommer få äta typ fågelmat resten av livet för att bibehålla din vikt, och den livsstilen är ohållbar för de allra flesta och dessutom otroligt tråkig! Vi bör, om du frågar mig, sträva efter en lösning som fungerar hela livet, inte bara fram till sommaren! Därför vill du till varje pris behålla dina muskler.

 

Sammanfattningsvis då– snabb viktnedgång leder först till att du tappar väldigt mycket vatten. Fortsätter du ligga på kraftigt underskott kommer du tappa en hel del fett men också en hel del muskler vilket gör det svårare för dig att bibehålla din önskade vikt i framtiden. Risken är alltså stor att du snabbt går upp dina tappade kilon igen och tyvärr oftast ökar ännu mer i vikt. Quickfix blir därmed en Nofix.

 

Var kritisk i ditt val av kostrådgivare, välj bort den som lovar snabba resultat på kort tid och sträva istället efter att förändra din livsstil från grunden, hitta hållbara vanor och skapa känslor kring mat som fungerar och får dig att må bra. Läs mer om detta med mat och känslor i inlägget ”Känslobaserat ätande” och håll utkik efter nästa inlägg om detta som kommer att handla om hur du istället bör göra för att få långvariga resultat. En to do-list helt enkelt!