Tävling-vinn träningskläder!

Nu har du chansen att vinna superfina träningskläder! I samarbete med Training for pregnant tävlar jag ut ett set med 3/4 tights och linne/t-shirt. Perfekta för dig som är gravid, planerar att bli det eller just har varit det!

För att tävla gör du såhär.

Följ mig (@madeleine_rybeck) och Training for pregnant (@trainingforpregnant) på instagram.

Tagga två vänner under tävlingsbilden.

Tipsa om din favoritövning!

Tävlingen pågår till söndag den 18 februari och vinnaren meddelas via PM på instagram.

Du får tävla så många gånger du vill men behöver tagga två nya vänner och dela en ny övning varje gång.

Lycka till!

Let’s talk about amning baby…

Igår blev hon fyra veckor, lillasyster. Det har varit fantastiskt men också fullständigt vidrigt att ta sig igenom dessa veckor och jag ska berätta varför. Jag tycker det är så himla viktigt att prata om såna här saker för att ingen ska känna sig ensam, vi är många mammor som sliter vårt hår för att få allt att fungera den första tiden!

Redan från första dagen har lillasyster fått ett ganska dåligt tag när hon ammat. Hon kan liksom inte gapa tillräckligt utan hamnar långt ut på bröstet. Resultatet blev att hon fick i sig för lite mat trots att det fanns tillräckligt och vikten stod då helt stilla de första två veckorna. HELT stilla. Ni förstår nog vilken stress och ångest detta framkallade, i mitt huvud skulle hon tyna bort och dö. BVC rekommenderade komplettering med ersättning vilket vi såklart gjorde. Resultatet blev att hon åt ännu sämre vid bröstet, eftersom flaskan gav resultat med mycket mindre ansträngning. Följden blev såklart att mängden minskade vilket gav mig riktigt allvarliga stresspåslag, det handlar ju liksom om dagar här, går det för lång tid så upphör produktionen! Jag pumpade både med manuell och elektrisk pump för att hålla igång produktionen men det har aldrig funkat speciellt bra, det kommer helt enkelt inte speciellt mycket. För en del är det tydligen så.

Vecka 3 hade hon äntligen ökat drygt 300 g tack vare ersättning som komplement men greppet är fortfarande väldigt dåligt. Denna vecka ökade hon 340 g till. Jag har gråtit timtals både i min ensamhet på nätter och dagar men även med Amningshjälpen i telefonen. Jag vill verkligen få detta att fungera och har inte varit beredd att ge upp utan fight. I fredags fick jag en tid på amningsmottagningen på BB och där fick vi en sond för att nu kunna mata med ersättning vid bröstet, för att undvika att hon blir förvirrad och bara tar flaskan. Se bild för att förstå hur jag menar. All matning sker nu vid bröstet men hon får alltså i sig både bröstmjölk och ersättning samtidigt.

Greppet är fortfarande dåligt, jag har påpekat det för precis alla vi mött inom vården och idag äntligen fått remiss till öron näsa hals för att klippa tungbandet, jag är helt säker på att det är för kort vilket även amningsmottagningen tyckte. Jag hoppas att det ska vara vägen framåt, innan hon får ett bra tag kan vi inte minska så mycket på ersättningen. Prio måste vara att hon fortsätter växa.

Jag kör nu också med en nässpray som innehåller oxytocin, den ska hjälpa utdrivningen vid amningstillfället. Jag vet inte om det hjälper men det blir iaf inte sämre.

Jag vågar påstå att vi har provat allt nu och jag har snart inte så många fler idéer. Orken tryter såklart också, att mata så ofta, med massa konstig utrustning och hela tiden kämpa med att få henne att ta rätt grepp tar på krafterna. Jag skriver om detta för att dels visa att amning är fruktansvärt tufft, dels för att jag själv behöver inse att jag verkligen provat allt och gjort mitt bästa. Jag behöver peppa mig att jag faktiskt är good enough. Många är vi som kämpar otroligt för att få det att fungera och oftast tar det upptill 3 månader innan det flyter på. Det är väldigt lång tid att gråta, kämpa och oroa sig…

Har ni en tumme över så håll den gärna för oss. Kanske mest för mig och att jag ska lyckas behålla förståndet genom detta och låta bli att hoppa ut genom fönstret i ren frustration någon mörk natt… om ett år kommer jag att se tillbaka på detta och kunna skratta åt det va? Jag hoppas på det.

Lördagsträning

Det har blivit ganska lite träning denna vecka, jag har varken haft tid eller lust. Sömnbristen har varit påtaglig, många andra saker har tagit tid och kraft och jag har helt enkelt fått prioritera. Idag fick jag äntligen en lucka och bestämde mig för att orka, jag vet ju hur mycket piggare jag faktiskt blir när jag väl kört ett pass!

Jag börjar vara lite trött på att bara träna hemma, jag saknar stämningen på gymet och att faktiskt se andra som tränar, det gör mer än man tror för motivationen. Än är det dock inte aktuellt att gå till gymet men en kan väl få längta lite?

Svettig och trött blir jag iaf även på hemmaplan och känslan efteråt är alltid precis sådär skön som jag ju vet att den brukar vara. Nu orkar jag några fler dagar med dålig sömn tror jag!

Att lägga ribban

Det är härligt och befriande att vara ensam i min kropp igen, jag har verkligen längtat efter det! Jag njuter av att kunna sova ordentligt, att min vinterjacka passar igen, att slippa fötter som är så svullna att de knappt går att stå på osv. Samtidigt är det ju långt kvar till min vanliga form och styrka och det har jag stor respekt för. Det känns skönt att vara 5 år äldre denna graviditet och postgravida tid, jag är mer avslappnad men också mycket mer kunnig kring kroppen och vad den behöver för att rehabilitera sig på bästa sätt.

 

Jag har skrivit om träning under graviditeten tidigare, bland annat om styrkeövningar för rygg och axlar, bra bålträning under och efter graviditeten och även om tänket bakom just bålen och dess funktioner under och efter graviditeten men jag känner att jag även vill skriva lite om att känna efter och klara av att lägga ribban på rätt nivå den här tiden efteråt. Det är så lätt att bli stressad och för mig är det viktigt att inte förmedla någon press eller ställa massa krav, jag vill att ni ska känna att ni blir glada av att hänga här, inte får ångest!

 

Imorgon är det en vecka sedan lillasyster föddes. Ni som följer mig på instagram har sett att jag har testat lite yoga, promenerat lite och även påbörjat lätt aktivering av rygg och mage med gummiband hemma. Jag har fått peppande kommentarer om att jag är så stark och grym och massa annat för att jag redan tränar och det är såklart jättesnällt och väl menat men jag känner att jag blir orolig att det ska feltolkas av en del av er att jag är igång så snabbt.

 

Jag är supernoga med att lyssna på kroppen! Jag yogar lite lätt hemma, 15-30 minuter, med fokus på andningen, att öppna upp bröstet, få lite rörlighet i höftböjare och baksida lår som jag känner har blivit väldigt stela samt att landa mer i mig själv och ladda mina batterier. Träning för mig är som solenergi eller el, det fyller på mina batterier och gör mig pigg, stark och glad, men det krävs inte speciellt hårda pass utan det är mer att ha tid för mig själv en stund som ger effekt.

 

Jag jobbar med lätt styrka med gummiband för att undvika att få ont i nacken och axlarna, jag sitter mycket både när jag ammar och när jag vaggar bebis och hållningen blir inte alltid optimal så jag vill vara klok där och förebygga. Jag aktiverar bålen med otroligt enkla övningar som handlar om att andas, krama magen på rätt sätt, hålla ett par sekunder och släppa. Promenader gör jag mest för frisk luft just nu, det går inte fort och jag har ingen direkt puls, jag bara låter benen röra sig framåt ett i taget och njuter av att inte ha ont någonstans eller känna mig tung!

 

Det viktigaste denna tid efteråt är att landa i det nya livet, få ordning på sömn, mat, rutiner för alla inklusive sig själv och känna att det känns okej, att hinna må bra helt enkelt! Jag är så tacksam över livet just nu, jag vet att det är hormoner som rusar i kroppen men jag är typ gråtig och lipar hela tiden, det räcker att se en gullig bild eller höra en fin sång för att jag ska dra igång (idag lipade jag till Vaiana…) och att hinna uppleva och landa i detta är viktigare än all träning i världen.

 

Ni som följer mig vet det men jag ville säga det igen, för att förtydliga. Jag älskar att röra på mig men det är inte allt i mitt liv och jag lyssnar massor, massor, massor på kroppen!

 

 

Kläderna på bilderna är från vårens kollektion i min webbshop The coreshop, Shiny tights, Zip sports bra och Long racerback

Lillasyster är här!

Tisdag den 2 januari vaknade jag 01.30 av att det gjorde så himla ont i magen. Vad fasen?! Jag som inte haft en enda förvärk kopplade inte riktigt där i mitt sömndruckna tillstånd, jag gick upp på toaletten, gick tillbaka och hann få två värkar till innan tanken slog mig att det kanske var just värkar? Kvällen innan hade jag suttit i soffan och gråtit över att jag var helt säker på att förlossningen aldrig skulle starta på egen hand, eftersom jag gick över sist och sen blev igångsatt, min kropp vet nog helt enkelt inte hur man gör… dessutom som sagt, inte ett enda tecken på att det var på gång så minst två veckor till skulle det nog dröja, och trött var jag, och less på att inte få sova (som att det skulle bli bättre när hen väl föddes?)… ni som varit gravida vet. Man tänker inte rationellt.

03.30 väckte jag min man med ett kort ”du ska nog vakna nu” och han förstod direkt. 05.15 ringde vi farmor som bor en timme bort och sa att nu, nu behöver du komma. Exakt en timme senare ändrade värkarna karaktär från ”lätt att andas igenom” till ”okej, nu är det verkligen inte roligt”. 06.30 kom farmor och vi åkte direkt mot förlossningen. Då var det rätt svettigt, jag höll stenhårt i min telefon och fokuserade på att klicka in varje värk i den värktajmer jag laddat ner några timmar tidigare. De kom ofta och de var kraftiga tyckte jag, detta skulle nog inte bli alltför långdraget. David kryssade sylvasst genom morgontrafiken och jag höll tummarna för att poliserna skulle vara lite extra morgontrötta…

När vi kom in på förlossningen strax efter kl 7 konstaterades att jag var 6 cm öppen vilket kändes bra, vi var en bra bit på väg! Lite försök med smärtlindring (västervik, som fungerade suveränt bra sist) men det gav knappt någon hjälp. Jag fick mest fokusera på att dra i min mans armar och andas i fyrkant när värkarna kom, vilka vågor det är alltså. Varje gång tänker man att man kommer att dö!

Omkring en kvart efter 8 var det dags att mobilisera krafterna för krystarbetet och denna del visste jag att jag var grym på, muskler att ta i med har jag! 08.59 tittade en totalt skogstokig tjej ut, skrek som en galning och talade om att nu ni, nu blir livet aldrig detsamma igen! Hon har ju varit en vilde i magen hela tiden så jag räknar med att vi aldrig kommer att få speciellt tråkigt med henne. 3240 g, 49 cm.

Precis som sist så släppte inte moderkakan, vilket ledde till att jag blev sövd för att ta ut den, och då också tappade en hel del blod. Så himla trist att det skulle bli så båda gångerna men är man en av de 3% som den inte släpper på så är det tydligen vanligt att det blir så även andra gången. På många sätt blev förlossningen exakt som sist. Det gick fort, några timmar, kroppen klarade sig så suveränt bra att vi inte ens fick sy ett enda stygn, någon ryggmärgsbedövning hann vi inte få och allt gick bra utom när moderkakan skulle ut vilket ledde till massa onödig blodförlust.

En stor skillnad denna gång var dock känslan efteråt. Sist hade jag ingen koll, jag bara kastades med, allt gick så fort och jag mådde så fruktansvärt dåligt efter uppvaket. Yr, trött, skakig. Nu vaknade jag redan efter en timme, kände mig pigg och fräsch trots så stor blodförlust och viktigast av allt, jag hann ha lilla fröken på bröstet en timme innan jag åkte iväg för operation, så känslan av kontroll och att hinna ta in situationen var helt annan. Jag kände mig så jäkla stolt och grym efteråt, vilket powerkropp jag ändå har!

Jag är också otroligt tacksam för min mans insats under hela tiden. Jag orkar inte prata för mig som jag brukar när jag har ont men han bara klev in och talade om hur jag ville ha det, servade med dricka, en stark arm att hänga mig i när kroppen ville kura ihop sig till en boll och fläktade när jag badade i svett. Han talade om när jag ville ha smärtlindring och påminde dem och vad som var viktigt för mig under hela förloppet. Fantastiskt skönt att känna att han fanns där på min sida, det gjorde enorm skillnad.

Såhär dagen efter är jag trött, jag har förstås knappt sovit, men i övrigt är jag så himla stark. Jag har mest ont i halsen (ja jag kanske skrek ett och annat där igår morse…) och träningsvärk i nacken av att ha pressat ner huvudet i kudden. Annars är jag knappt öm alls i kroppen och det, det är jag så vansinnigt tacksam för! Har man en kropp (eller hjärna) som hatar att vara gravid så känns det iaf väldigt tacksamt att den är grym på att klara sig helskinnad genom en förlossningen. Lite tur får man tydligen ha emellanåt.

Nu ska vi njuta av detta, vila och fira storasyster som fyller fem år idag. Snacka om födelsedagspresent!

Frågestund- svaren

Kul med så många frågor, precis som vanligt! Jag blir alltid lika glad när ni engagerar er och vill lära er mer, det är fantastiskt! Här kommer alla svar samlade i ett inlägg, det blev lite långt men ni får läsa någon kväll när ni har gott om tid. 🙂

Hej bästa Madeleine!
Att ge sina barn bra matvanor, sund syn och lagom av allt är något jag gärna hade läst mer om. Vet att du har belyst det tidigare men läser gärna mer om dina sunda tankar. Kanske har du möjlighet att skriva ett blogg inlägg om det? Har en 7 åring som tycker om det mesta och en 4åring som är riktigt kräsen. Svårt ibland att lyckas med bra val.
Tack för allt du gör!

Hej och tack för din fina kommentar! Vi jobbar ganska hårt och medvetet med detta i vår familj, jag är mån om att min dotter ska få med sig sunda värderingar som grund för all utseendehets och alla krav hon som kvinna kommer att möta i livet. Dock är det ju svårt att veta vad att det vi gör som fungerar och vad som kanske hade kommit ändå, naturligt så att säga. Hon äter allt (utom lök och svamp som hon själv säger) och har så gjort alltid. Vi har gett henne ”riktig mat” från tidig ålder, hennes smakportioner och första mat bestod ofta av fisk, potatis och olika grönsaker som tex broccoli och bönor. Vi pratar ofta om att man kan smaka på allt, prova allt, och att det är nyttigt med grönsaker, ägg, fisk osv för att man blir stark, pigg och smart av det. Sen ser hon ju vad vi äter och vill gärna prova, både avokado och ägg är sånt hon först sagt sig inte gilla men plötsligt en dag velat smaka eftersom hon ser att vi så ofta äter det. Och nu gillar hon det!

När det gäller lagom och balans så tror jag vi föräldrar kan göra mycket. Att undvika att tvinga barn att äta upp allt som ligger på tallriken (som ju oftast vi lagt dit utan att veta hur hungriga de är!) och istället uppmuntra till att sluta när de är mätta tex. Vi har bara godis på lördagarna och ibland fredagsfika, annars äter vi aldrig sötsaker (undantaget födelsedag eller om det är typ julafton på en tisdag såklart), och hon får ofta plocka en påse med 4-5 sorter, typ 3 av varje. Hon är väldigt duktig på att sluta äta när hon är mätt även om det finns några bitar kvar och jag uppmuntrar detta, pratar om att man kan spara till nästa vecka osv, vill inte att hon ska trycka i sig bara för att det finns.

Sen är det klart att det inte går smärtfritt alltid, så är det ju! I helgen åt vi en linsgryta som hon inte alls gillade, massa nya smaker, och då var det bara att tala om att detta är vad som serveras, du får smaka och äta några tuggor iaf så du har provat. Vill hon sen inte ha mer så slipper hon men det blir inte typ pasta istället utan då får hon äta mer till nästa måltid istället. Jag tror att jag är ganska hård men tydlig med mat, på gott och ont förmodligen.

Jag vet att du har skrivit en del och delat med dig av mental ohälsa. Men ser gärna fler tankar, funderingar och ”tips” vad gäller att lära sig att tänka positivt och om ta steg framåt.

Kramar!

Oj, hmm, detta blir ju ett väldigt ovetenskapligt svar, jag har ingen som helst utbildning på detta utan kan bara skriva utifrån mina upplevelser och vad jag tycker.

Jag har skrivit dessa inlägg sen tidigare (i högerspalten finns en kategori som heter Livskris, depression- där samlar jag alla)

Ångesten och hösten

If you´re going through hell, keep walking!

Mitt 2018- planer och drömmar

Mina tips i övrigt handlar nog mycket om att låta dessa känslor ta plats. Jag ser ofta folk som försöker peppa genom att säga ”försök fokusera på det positiva, du kan välja vad du tänker!” men jag tror inte på den metoden. Jag tror på att gräva, gräva, gräva tills allt kommit fram i ljuset. SEN gå vidare och ta med sig sina lärdomar, låta det bli en del av dig. Det är inget dåligt att ha kriser och uppleva tuffa saker, det dåliga är att försöka sopa det under mattan. Sen tror jag på att ta hjälp, riktigt bra hjälp! Vi lekmän vet egentligen ganska lite om vad som händer i hjärnan, vi kan behöva hjälp med att förstå det kemiska och hur hjärnan väljer att tex upprepa samma tankemönster gång på gång utan att kunna bryta det. Sen vill jag också säga att det är naturligt att må dåligt, det är okej! De som påstår att de aldrig gör det ljuger eller har helt enkelt inte levt, älskat och känt. Jag tror på det första. 🙂

Hej! Här kommer några frågor! 🙂 När jag tränar tex rumpa eller rygg. Så känner jag mer i ena sidan (vänster) än den andra i alla olika övningar. Jag upplever att jag lättare kan hitta kontakt i vänster sida än i högra. Jag får även mer träningsvärk i vänster sida än i höger. Vad gör jag för fel? Betyder det att höger sida inte tränas? Har du några tips hur jag ska få mer kontakt med båda sidorna? Samma problem som ovan, när jag tex gör en squat, så känner jag enbart vänster sida, tips för att få höger mer Aktiverad..?

Det låter helt klart som att du får bättre kontakt på ena sidan, vad det beror på kan jag dock bara spekulera i. Ibland är det pga höger/vänsterhänt, ibland pga gamla skador som gör att kroppen undviker att belasta ena sidan, ibland kan tex rygg eller bäcken vara snett och försvåra för kroppen att belasta jämnt. Mitt tips är att jobba så mycket du kan med ensidiga övningar. Tex utfall/enbensböj istället för knäböj, enarmsroddar, övningar med hantlar istället för skivstång osv. Jobba också med ditt fokus på den ”dåliga” sidan, var alltid extra fokuserad där och börja alltid med den sidan när du kör ett set, tex utfall först på höger ben om det är svårast att få kontakt med.

Jag kan inte komma ner så djupt när jag gör squat, har du några tips för att man ska kunna gå djupare?

 

Det låter som att det är rörligheten som begränsar här. Fotled, framsida smalben, höft kan vara stela. Jobba med rörligheten, värm upp ordentligt, ta för vana att sitta på huk en stund varje dag. Här finns en bra film om just rörlighet i fotlederna:

Är träningsvärk ett kvitto hur hårt man har tränat?

Nej tyvärr bara på att man gjort något annorlunda. Om du tapetserar en hel dag kan du få träningsvärk pga att du använder nya muskler men det säger inget om resultatet typ att du då bygger starka axlar. En del får alltid träningsvärk, en del aldrig, jag får det när jag gör ngt nytt eller testar en ny vinkel i en övning.

Har du bra tips på mellanmål man kan äta som är nyttiga och goda? Tack för en rolig och peppande blogg! Ha ett Gott Nytt År! 🙂

Här finns det massor egentligen! Utgå gärna från en proteinkälla tex ägg, kvarg, yoghurt, nötter, mager ost. Bygg på med kolhydrater tex frukt, grovt bröd, ostädad müsli. Gärna även lite fett, tex från nötterna eller en avokado. Undvik att tex bara ta en frukt, det mättar oftast för dåligt och gör dig snabbt sugen på mer. Jag har många goda mellanmål, tex smoothies i min kokbok, den hittar du i min webbshop.

Hej Madeleine!När jag normalt tränar minst 3pass i veckan (2st Trx o yoga) utöver promenader – får min kropp ”matbegär”.Jag är en vanemänniska och dessa tider har jag haft i över 10år, frukost (9:00) lunch(12:00) och middag(18:30) och oftast en frukt vid 11 och vid 14-15. Dock tror jag att storleken på mina mellanmål är för små med frukt.Det har nu visar sig att mitt blodsocker är för lågt o att jag ska äta mina mål med ca 3 timmars mellanrum. Problemet är mattankarna som gör att jag vill småäta mer trots att det ligger måltider inom 3timmar för jämnare balans av blodsockret.Kan jag tillföra något i mina måltider som minskar, sug- just nu söt?Äter inte godis eller alla former av socker(varken vitt eller kemiskt). Mitt godis blir ofta färsk dadlar,fikon, nötter eller frukt. Nötter älskar jag men kan inte sluta äta efter knappt en hand. Dessa har jag inte hemma lika mycket!Tack för inspirerande blogg och önskar dig ett Gott Nytt År😊

Hej!

Eftersom jag inte vet något om vad du äter i dina måltider förutom frukt så blir det svårt att hjälpa dig här. Att du äter fem mål om dagen är bra men vad innehåller de? Vad menar du med att det har visat sig att ditt blodsocker är för lågt, är det något mediciniskt fel menar du? För isf behöver du ta hjälp av en läkare och dietist.

Generellt kan man dock säga att måltiderna behöver bestå av en bra proteinkälla i ganska stor mängd, masar av grönsaker, gärna 300 g/måltid eller mer, och långsamma kolhydrater, för att du ska hålla dig mätt och nöjd. Bra protein finns i fisk, kött, kyckling, ägg, quorn, soja, bönor och tofu. Bra kolhydrater hittar du i rotfrukter, bönor igen, potatis, råris, quinoa och alla typer av grönsaker. Tillsätt bra fett varje dag, avokado, lax, makrill, nötter och olja är bra alternativ här. Oftast när klienter kommer med ditt problem till mig visar det sig att de äter alldeles för lite mat och för lite protein, då blir man snabbt hungrig igen och sugen på sött. Det går dock inte att ge ett exakt svar här utan att veta mer om vad du äter och mängder, en ordentlig kostanalys hade behövts för att kunna hjälpa dig fullt ut.

Hej! Tack för en fin blogg:) Jag undrar om du har tips på hur man blir av med ”allt eller inget”-tänket? Gällande både mat och träning. Och en personlig fråga, har du fått medicin för din depression? Och ser du en väg ut av ”den”?<3 kram (helst skift, gillar att läsa:))

Hej!

Tack, så kul att du gillar bloggen. Sista frågan, om medicinen. Nej det har jag inte. Av flera skäl. Det viktigaste är att man inte får äta sån medicin när man är gravid. Eller man får det i värsta fall men det kan skada barnet och precis som alla andra föräldrar sätter jag utan att blinka mitt barns välmående framför mitt eget så därav ingen diskussion om medicin. Sen vill jag helst undvika det ändå pga att många blir kvar i att använda medicin hela livet eller väldigt länge. Jag ser definitivt en väg ut, det har jag egentligen gjort hela tiden, även när det var som värst, jag visste bara inte när och hur. Nu börjar jag känna mig starkare och håller på att få bra hjälp så jag känner mig väldigt hoppfull, jag är av naturen sån att jag lätt tar nya tag och hoppas igen och igen och igen. 🙂

Gällande allt eller inget, där är det egentligen en psykolog som ska råda, det handlar mer om mentala issues än något som en kostrådgivare som jag kan göra eller säga, typ ”ät mer av X”. Men om jag ska säga lite om egna erfarenheter och hur jag jobbar med mina klienter så handlar det oftast om att hitta en bra balans med den vanliga maten för att inte få dessa cravings. Jag tror inte heller på förbud, om något är förbjudet är det väldigt spännande och det är lätt att då tappa kontrollen när man väl tillåter sig. När det gäller balans i träningen handlar det mkt om kunskap, vet jag hur min kropp mår av för hård träning (oftast skador eller minskad motivation på sikt) så vill jag inte utsätta den för det. Att ha en plan och ett syfte med planen fyller en stor funktion, då kan du se vilan som en del i processen och veta att idag är vilodag pga att jag ska prestera imorgon, tex.

Hej!Jag är gravid i v. 28 och mår bra än så länge. Mår så bra av att träna och vill gärna kunna fortsätta träna så länge det är möjligt. Är dock rädd att jag tränar ”på fel sätt”. Vilka är dina bästa tips? Vilka övningar bör jag undvika och vilken typ av träning är det bra att fortsätta med? Stämmer det att jag ska undvika ”plankan” t.ex.?Tacksam för svar!

Hej!

Här finns några inlägg om detta, även med tankar om just bålträning och plankan.

Jag samlar texterna om graviditet och träning under etiketten Träning och graviditet i högerspalten.

Träning under graviditetTräningskläder för gravidaVideoblogg- bålövningar för slutet av graviditetenBålträning under graviditetVideoblogg- övningar med gummiband för bättre hållning

Hojta om det är ngt du tycker saknas så förklarar jag mer!

Hej Madde!Älskar när du kör på med frågor det är så lärorikt . Först vill jag bara tacka dig för att du är så peppande i det du skriver så kloka ord som man tar till dig direkt ! Jag har en liten fråga om att sätta mål och att lyckas med att följa dom ? Och om man blir sjuk under tiden man har just ett mål satt hur ska jag tänka och framförallt hur ska jag träna ? Jag blir alltid så stressad när jag har ett mål och det slår aldrig fel utan att man blir sjuk med och då har jag svårt för att fortsätta mot målet och vet inte riktigt hur jag ska träna innan jag är frisk igen … känns som om att jag tappar hela träningen när jag inte kan fullfölja planen. Så jag tar gärna emot tips och råd på detta. Än en gång Madde tack för att du alltid inspirera mig 👍🏻❤️ Kram

Tack för fin kommentar!

Att sätta bra och rimliga mål är ett av de ämnen jag föreläser om. Det är svårt men viktigt att det blir rätt, annars kan ett mål göra med skada än nytta då det dödar motivationen och självkänslan om man misslyckas gång på gång. När det gäller att bli sjuk så är det en del av livet så gör det till en del av planen. Planera för 3 veckor extra innan tiden för målet, så har du marginal. Sätt också en realistisk plan gällande progression dvs gå inte ut för hårt, då kommer ofta sjukdom pga för hårt tryck på immunförsvaret. Planering är otroligt viktigt! Räkna bakåt från det datum du vill ha nått ditt mål och gör en successiv ökning hela vägen, planera för återhämtning, jag brukar lägga in en lugnare vecka var fjärde vecka med ungefär halva mängden träning och inga högintensivt pass så kroppen hinner ikapp. Glöm inte prehab dvs styrka, rörlighet osv för att hålla kroppen stark och ha tålamod, svårt men viktigt. Lycka till!

Hej! Jag har en tanke till ditt frågeinlägg. Jag skulle vilja att du delade med dig dina tankar av ”fear of missing out” . Det är många gånger jag kommer på mig själv känna och uppleva detta. Jag är så tacksam för chansen jag fått att arbeta & leva på det sättet jag gör nu. Men ändå vill man vara med samtidigt på andra saker hemma, starta upp , vara där..Jag är nöjd med min träning just nu men kan ändå komma på mig själv tänka att ”åh jag vill också löpträna, simma, träna crossfit osvosv. Försöker att njuta av nuet men det är svårt. Jag vill vara med, få träffa alla, se alla. Jag hoppas du förstår vad jag menar. Stor kram❤️

Oj, detta blir också ett ovetenskapligt svar, haha! Jag är nog inte så bra på detta men kan skriva lite om hur jag skulle vilja jobba. Jag har ju inställningen att jag vill leva i minst 100 år för att ens ha en rimlig chans att hinna göra allt jag vill. Jag försöker tänka att jag kan göra allt men inte alltid, eller rättare sagt samtidigt. Livet är ju så kul och det finns massor att göra. Men också, om vi inte lever i nuet och njuter av det vi gör just NU så finns risken att vi gör massor men inte upplever något. Dvs när vi blir gamla har vi ändå inget att tänka tillbaka på eftersom vi inte tagit in alla upplevelser utan alltid varit i nästa steg mentalt. Detta tror jag på något sätt är det centrala, att oavsett vad du gör just NU så måste du leva i det, uppleva det, ta in det. Mycket hellre göra färre saker men verkligen uppleva dem än att hasta fram och inte få med sig något på vägen.

Kan du bota detta lite genom att göra en plan? Var vill jag vara om 1 år, 5 år, 10 år? Om saker finns med i en plan är det kanske lättare att leva med att du inte gör X, Y och Z just nu. Då vet du att de kommer, när den tiden är inne? Bara en tanke från mig. Sen är det nog ibland så att vi drömmer om det ena eller andra men när vi väl funderar mer på det inser att det inte är vår grej. Jag har ibland funderat på tex triathlon men insett att jag ju hatar att simma, samma med klassikern, visst hade det varit kul att ha gjort men har jag tid och lust för all den cykelträning som krävs för att cykla 30 mil? Egentligen inte! Kanske kan du sätta dig ner och skriva ner allt du drömmer om, se vad som kan rymmas inom ett år, fem år osv och vad som ska strykas helt pga orealistiskt eller mer av en dröm än något du kan se dig själv genomföra på riktigt? Sen en sak till, livet är ju så mycket roligare när vi får drömma och längta så låt det också vara lite så, allt måste inte genomföras, ibland räcker det att det ger en härlig känsla magen att tänka på dem!

Hoppas det hjälpte lite iaf. 🙂 Kram på dig!

Hur ofta är optimalt att träna? Pt-online hur fungerar det egentligen? Bör man träna med en pt och isf hur länge? Variation pratas det mycket om, hur mycket behöver man variera egentligen? Tack för en jordnära blogg!

Det första går tyvärr inte att svara på. Optimalt för vad? Att vinna VM? Att hålla sig skadefri? Att ha roligt? Olika mål kräver olika träning och jag behöver veta mycket mer om dig, bakgrund och målsättningar för att kunna svara. För hälsan rek 3*30 min pulshöjande träning i veckan men ska du tex åka Vasaloppet så krävs betydligt mer.😁

PT online innebär att du får coachning via nätet, kost och träningsupplägg utformade för dig men du träffar inte din pt live. All kommunikation sker via mail/sms eller liknade.

Det beror på. Det är kostsamt men ger oftast väldigt mycket. Har du råd tycker jag absolut du ska testa 10 ggr som en start och se vad det kan ge dig men välj noga, det är extremt ojämn kvalitet därute.

Variation är lite som med optimal träningsmängd, det beror på dina mål. Om du alltid gör exakt samma sak kommer du stå stilla i utvecklingen men om ditt mål är att få frisk luft och må bra så spelar ju inte utveckling någon roll. Då kan du egentligen gå på känsla och lust. Vill du framåt behöver du dock ha variation, för att vara skadefri, och progression för att komma framåt, tex kunna springa längre/snabbare, lyfta tyngre osv. Dessutom tycker jag personligen det blir roligare med variation!

Passar på att fråga när det är frågestund kring bålträning. Är gravid i v15. Vilka övningar ska man egentligen undvika som gravid när man tränar core ( om det finns några)? Sen tar jag gärna tips på några bålövningar som passar hela graviditeten igenom..:) Gott nytt år!

 

 

 

Hej! Kolla in länkarna jag svarade ovan till hon i v 28. Där har du en bra start! Sen är det övningar för de raka magmusklerna du tar bort först, när de börjar dela sig dvs det blir en ås mitt på magen när du tex reser dig ur sängen. När det händer varierar. Undvik alla övningar där åsen kommer fram, de är för tunga.

Lycka till med bebis!

Frågestund- nyårsversionen

De här mellandagarna från julen och till det nya året startar blir för många ett litet vakuum. Kanske är du ledig, kanske jobbar du ett par dagar och går sen på ledighet över nyår igen? Oavsett så hoppas jag att du har härliga dagar och hinner varva ner lite, för när det nya året drar igång så har vi oftast masar att göra och peppen att nystarta brukar vara väldigt stark. Ge dig själv förutsättningarna för att orka ge det nya året bästa möjliga starten!

 

Jag tänkte att vi kör en frågestund här i bloggen nu i mellandagarna. Kanske är det läge att passa på att fråga om strategier för det nya året? Om bra sätt att sätta mål? Passa på att lufta dina personliga mål och få feedback på dem? Eller så vill du bara veta hur du ska göra för att kunna bli ditt bästa jag under nästa år? Fråga vad ni vill!

 

Frågestunden är öppen till på söndag dvs nyårsafton, så kommer svaren i ett samlat inlägg på måndag. Finns det förresten önskemål om att svara i ett videoklipp? Eller gillar ni text bäst?

 

Ha en härlig onsdag!