Vad är min drivkraft och hur orkar jag alltid dela med mig av mitt liv?

På slutet är ni många nya följare som hittat hit och det gör mig glad! Min blogg och mina sociala medier har alltid haft som syfte att inspirera andra, att skapa en särskild känsla hos er följare, ge kunskap och pepp och såklart dela med mig av min syn på träning och hälsa med fokus på att skapa starka kvinnor, fysiskt och mentalt!

Här får ni följa livets upp och ner såsom det är på riktigt. Jag har delat med mig av allt från min utmattning för 2,5 år sedan via en tuff depression förra året, en krävande graviditet med sjukskrivning och stor personlig kris till dagens läge med stark livsglädje och tacksamhet över allt jag har. Jag har skrivit om de dagar då jag varit sekunder ifrån att kliva ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka, delat med mig av tankar kring livets mening och vad som egentligen ger glädje såväl som min fysiska status genom graviditet, förlossning och tiden efteråt.

Det har funnits dagar när jag inte orkat tända lampan i sovrummet, när jag gråtit över att behöva hämta posten eller suttit en timme vid lunchen utan att röra maten. En period var mitt enda mål fysiskt att orka träna en dag i veckan och det var oftast en ofattbar kamp att klara att genomföra det. Jag har dock aldrig gett upp! När både kropp och hjärna skrikit nej har jag ändå tagit ett steg till framåt, för att min disciplin och drivkraft att må bättre och skapa det liv jag drömt om varit större än allt annat. För att jag alltid vetat att ingen annan gör jobbet åt mig. Jag tror inte på omöjligt, jag tror att allt går. Bortsett från vädret, när vi ska dö och om/när vi blir föräldrar så styr vi vårt liv själva. Den filosofin lever jag efter i varje andetag!

Detta är inte min träningsdagbok, detta är min plattform där jag delar med mig av mitt liv och mina tankar för att inspirera andra. Inte för att få bekräftelse utan för att visa DIG att det går att lyckas. Att livet är upp och ner för alla, att DU inte är ensam. Mitt jobb är att inspirera dig till ett friskare och bättre liv, fysiskt och mentalt. Det är inte alltid lätt och det är tyvärr ingen som har sagt att det ska vara det. Men när jag säger att inget är omöjligt, då menar jag det. På riktigt! 💙

Att vara genuin eller inte?

Det är verkligen en livslång process, det där med att lära känna sig själv. Desto mer jag lär mig, desto mer upptäcker jag som jag inte hade en aning om! Det hjälper förstås till jättemycket att jag går hos en så bra psykolog som hjälper mig få nya insikter varje vecka, processen blir bara djupare och längre desto mer vi gräver och jag får chans att bearbeta allt som livet utmanat mig med.

Idag har varit en lite tuff dag, många tankar, funderingar och känslor i omlopp. Det är som att det lättare kommer fram när vi är här i stugan, jag har liksom både tid och kraft att ta tag i sånt jag får skjuta undan hemma när vardagen pockar på min uppmärksamhet. Å andra sidan har jag väldigt bra möjligheter att sortera känslorna här, en löptur eller promenad längs havet får det mesta att kännas lättare och får i alla fall mig att inse att det ändå ”bara” är känslor. Och man dör inte av känslor.

Något jag funderat mycket på idag är det här med att vara äkta. Jag upplever att jag visar er alla sidor av livet, både upp och ner. Jag tycker det känns mycket mer på riktigt då, vem vill följa en utopi liksom? Men det finns förstås en risk att du som läser blir nedslagen eller uttråkad av att hänga här istället för peppad och glad som jag ju egentligen vill. Mitt mål med mitt jobb och min blogg är dels att visa livets alla delar men även väldigt mycket att få er att må bra, känna er peppade och få ny kunskap och inspiration! Kan man göra båda? Jag vet egentligen inte men jag hoppas det!

Hur tänker ni kring detta? Hellre genuin eller bättre med pepp och konstanta hejarop? Dela med er av era tankar!Ha en riktigt skön lördagkväll, det har faktisk jag trots fundersam dag.

Att gå i terapi

Ett av mina stora mål med den här våren var att på allvar ta tag i mitt mående och hitta en bra psykolog som kan hjälpa mig på vägen. Jag provade några olika under förra året men kände aldrig att jag hittade rätt, kemin är ju otroligt viktig för att kunna öppna sig på riktigt! Sen i februari går jag nu hos en jätteduktig tjej i Göteborg och jag är så himla glad att det äntligen efter så många år känns som att det går åt rätt håll!

Det ligger mycket skuld och skam i terapi men jag har aldrig känt mig skamsen, snarare tvärtom. Jag är stolt över att jag jobbar med mig själv för att må bättre, det tror jag att alla behöver i perioder. Det är dessutom väldigt lyxigt att få sitta ner och bara prata om sig själv en hel timme, när annars har man den möjligheten, speciellt som förälder?

Idag var jag hos terapeuten efter några veckors paus pga vår resa och vi pratade om beteenden och målbeteenden. Ofta när vi reagerar instinktivt i en situation så kommer grundkänslan från tidigare erfarenheter och situationer men sekundärkänslan dvs den vi tar till istället (tex jag blir rädd när mitt barn springer rakt ut i vägen men reagerar med att bli arg), baseras på skyddsmekanismer och hur vi tror att vi bör hantera situationen för att ”överleva”, i mitt fall handlar det väldigt ofta om att jag blir rädd eller ledsen, kopplat till tidigare svek från människor jag litat på, men reagerar med obehag eller att helt stänga av mina känslor. Inte så kul för omgivningen men i mitt liv har det varit nödvändigt för att klara mig. Det jag jobbar med nu är att våga öppna upp och se att inte alla människor är onda och vill skada mig, det är minst sagt krävande men jag vill verkligen hitta ett annat sätt att förhålla mig till min omgivning och framförallt mig själv!

Hur tänker ni kring detta med terapi, personlig utveckling och ett välmående inre? Är det några av er som också går eller har gått hos en psykolog och vill dela med er av era tankar?

Att fylla dagarna med liv

Att fylla livet med dagar eller dagarna med liv. Vad väljer du? Och vad händer om du inte har lust till varken det första eller andra? Jag har funderat mycket på detta på slutet och hur liksom lusten till allt bara försvann när jag var deprimerad. Och hur jag på så sätt kan veta att jag faktiskt håller på komma ur depressionen, nu har jag plötsligt lust igen att fylla dagarna med liv!

Det är nästan omöjligt att försöka förklara för någon hur det känns när man är deprimerad. Det är en känsla i bröstet och ett slags filter över verkligheten men det är svårt att klä i ord. Livet känns helt enkelt meningslöst och det där med att fylla livet med dagar känns inte längre särskilt viktigt. Att sen fylla dagarna med liv, ja det känns om möjligt ännu mer meningslöst och ointressant. Man vill helt enkelt inte göra nånting som känns kul, för ingenting känns kul!

De sista veckorna har jag tänkt mycket på våren. Jag har drömt om våra första helger i sommarstugan för säsongen, allt vi ska hitta på, hur det kommer kännas att vara där i vårt paradis. Jag har längtat till vår semesterresa i april och föreställt mig hur mysigt vi kommer ha det, bada, äta på mysiga restauranger, promenera i solen. Jag har drömt om sommaren och semestern på hemmaplan med långa veckor i stugan utan tider att passa, med frukost utomhus och glass, cykelturer och världens godaste räkmacka i stan. Det gör mig glad att tänka framåt och det slår mig att det var så länge sen jag gjorde det på det här sättet!

Jag njuter verkligen av att orka fylla dagarna med liv igen. Det gör att livet känns så mycket roligare att leva, och då ökar också lusten att fylla livet med dagar. Det blir liksom en god spiral som bara leder åt rätt håll, framåt och uppåt. Jag har bara en sak att säga. ÄNTLIGEN!

Investera i tid för dig själv!

Jag hittar steg för steg tillbaka till en bra träningsrutin igen. Dessa första veckor har det varit ganska kaosartat som jag har berättat, det är det ju alltid med en liten bebis men detta med amningen som strular har såklart tagit ännu mer av min energi. Nu känns det dock som att vi håller på att hitta lite rutiner och det gör att jag har mer tid och lust till träning.

I helgen var jag till gymet för första gången efter förlossningen och det var en härlig känsla att ha tillgång till obegränsat med utrustning och massor av plats. De sista veckorna har jag fått till lite mer yoga också, när barnet sover bättre på nätterna så orkar jag ta mig upp och träna innan de vaknar på morgonen och den stunden är så värdefull för mig. Jag älskar att få tända upp lite ljus, rulla ut mattan, ta det allra första djupa andetaget och bara sjunka ner och in i min kropp. Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Promenader blir det nästan varje dag, den rutinen gör mig så gott och jag vill komma ut även de dagar det är dåligt väder bara för att få andas lite frisk luft. På gymet i helgen körde jag dock lite tuffare kondition, en halvtimme på crosstrainern med ganska bra puls och den känslan slår såklart promenaderna alla dagar i veckan! Jag tänker bygga upp konditionen stegvis så den är på en bra nivå innan jag börjar springa igen framåt våren, både crosstrainer och cykel kommer att fungera bra där. Det ger puls men visst sjutton längtar jag efter min löpning, vissa dagar så det bara suger i magen!

Jag längtar efter löpning så det bara suger i magen!

Jag vill verkligen betona hur viktigt det är att ta sig dessa korta stunder för sig själv även när man upplever att det inte finns tid! Tar du dig tid för en power hour (eller mindre, en halvtimme räcker oftast långt!) så är du mer effektiv resten av dagen, mer tillfreds och mer positivt inställd och kan därmed hantera konflikter, stress och krav mycket bättre. För mig är detta en stor del i min life design, att prioritera mitt välmående och min hälsa. Att träna och ta dig tid för dig själv är en investering både för dig själv och din omgivning, för jag vågar lova att du blir en härligare person att vara i närheten av när du mår sådär riktigt bra!

Detta är en del i min LIFE DESIGN, att prioritera min egen hälsa!

Frågestund- svaren

Kul med så många frågor, precis som vanligt! Jag blir alltid lika glad när ni engagerar er och vill lära er mer, det är fantastiskt! Här kommer alla svar samlade i ett inlägg, det blev lite långt men ni får läsa någon kväll när ni har gott om tid. 🙂

Hej bästa Madeleine!
Att ge sina barn bra matvanor, sund syn och lagom av allt är något jag gärna hade läst mer om. Vet att du har belyst det tidigare men läser gärna mer om dina sunda tankar. Kanske har du möjlighet att skriva ett blogg inlägg om det? Har en 7 åring som tycker om det mesta och en 4åring som är riktigt kräsen. Svårt ibland att lyckas med bra val.
Tack för allt du gör!

Hej och tack för din fina kommentar! Vi jobbar ganska hårt och medvetet med detta i vår familj, jag är mån om att min dotter ska få med sig sunda värderingar som grund för all utseendehets och alla krav hon som kvinna kommer att möta i livet. Dock är det ju svårt att veta vad att det vi gör som fungerar och vad som kanske hade kommit ändå, naturligt så att säga. Hon äter allt (utom lök och svamp som hon själv säger) och har så gjort alltid. Vi har gett henne ”riktig mat” från tidig ålder, hennes smakportioner och första mat bestod ofta av fisk, potatis och olika grönsaker som tex broccoli och bönor. Vi pratar ofta om att man kan smaka på allt, prova allt, och att det är nyttigt med grönsaker, ägg, fisk osv för att man blir stark, pigg och smart av det. Sen ser hon ju vad vi äter och vill gärna prova, både avokado och ägg är sånt hon först sagt sig inte gilla men plötsligt en dag velat smaka eftersom hon ser att vi så ofta äter det. Och nu gillar hon det!

När det gäller lagom och balans så tror jag vi föräldrar kan göra mycket. Att undvika att tvinga barn att äta upp allt som ligger på tallriken (som ju oftast vi lagt dit utan att veta hur hungriga de är!) och istället uppmuntra till att sluta när de är mätta tex. Vi har bara godis på lördagarna och ibland fredagsfika, annars äter vi aldrig sötsaker (undantaget födelsedag eller om det är typ julafton på en tisdag såklart), och hon får ofta plocka en påse med 4-5 sorter, typ 3 av varje. Hon är väldigt duktig på att sluta äta när hon är mätt även om det finns några bitar kvar och jag uppmuntrar detta, pratar om att man kan spara till nästa vecka osv, vill inte att hon ska trycka i sig bara för att det finns.

Sen är det klart att det inte går smärtfritt alltid, så är det ju! I helgen åt vi en linsgryta som hon inte alls gillade, massa nya smaker, och då var det bara att tala om att detta är vad som serveras, du får smaka och äta några tuggor iaf så du har provat. Vill hon sen inte ha mer så slipper hon men det blir inte typ pasta istället utan då får hon äta mer till nästa måltid istället. Jag tror att jag är ganska hård men tydlig med mat, på gott och ont förmodligen.

Jag vet att du har skrivit en del och delat med dig av mental ohälsa. Men ser gärna fler tankar, funderingar och ”tips” vad gäller att lära sig att tänka positivt och om ta steg framåt.

Kramar!

Oj, hmm, detta blir ju ett väldigt ovetenskapligt svar, jag har ingen som helst utbildning på detta utan kan bara skriva utifrån mina upplevelser och vad jag tycker.

Jag har skrivit dessa inlägg sen tidigare (i högerspalten finns en kategori som heter Livskris, depression- där samlar jag alla)

Ångesten och hösten

If you´re going through hell, keep walking!

Mitt 2018- planer och drömmar

Mina tips i övrigt handlar nog mycket om att låta dessa känslor ta plats. Jag ser ofta folk som försöker peppa genom att säga ”försök fokusera på det positiva, du kan välja vad du tänker!” men jag tror inte på den metoden. Jag tror på att gräva, gräva, gräva tills allt kommit fram i ljuset. SEN gå vidare och ta med sig sina lärdomar, låta det bli en del av dig. Det är inget dåligt att ha kriser och uppleva tuffa saker, det dåliga är att försöka sopa det under mattan. Sen tror jag på att ta hjälp, riktigt bra hjälp! Vi lekmän vet egentligen ganska lite om vad som händer i hjärnan, vi kan behöva hjälp med att förstå det kemiska och hur hjärnan väljer att tex upprepa samma tankemönster gång på gång utan att kunna bryta det. Sen vill jag också säga att det är naturligt att må dåligt, det är okej! De som påstår att de aldrig gör det ljuger eller har helt enkelt inte levt, älskat och känt. Jag tror på det första. 🙂

Hej! Här kommer några frågor! 🙂 När jag tränar tex rumpa eller rygg. Så känner jag mer i ena sidan (vänster) än den andra i alla olika övningar. Jag upplever att jag lättare kan hitta kontakt i vänster sida än i högra. Jag får även mer träningsvärk i vänster sida än i höger. Vad gör jag för fel? Betyder det att höger sida inte tränas? Har du några tips hur jag ska få mer kontakt med båda sidorna? Samma problem som ovan, när jag tex gör en squat, så känner jag enbart vänster sida, tips för att få höger mer Aktiverad..?

Det låter helt klart som att du får bättre kontakt på ena sidan, vad det beror på kan jag dock bara spekulera i. Ibland är det pga höger/vänsterhänt, ibland pga gamla skador som gör att kroppen undviker att belasta ena sidan, ibland kan tex rygg eller bäcken vara snett och försvåra för kroppen att belasta jämnt. Mitt tips är att jobba så mycket du kan med ensidiga övningar. Tex utfall/enbensböj istället för knäböj, enarmsroddar, övningar med hantlar istället för skivstång osv. Jobba också med ditt fokus på den ”dåliga” sidan, var alltid extra fokuserad där och börja alltid med den sidan när du kör ett set, tex utfall först på höger ben om det är svårast att få kontakt med.

Jag kan inte komma ner så djupt när jag gör squat, har du några tips för att man ska kunna gå djupare?

 

Det låter som att det är rörligheten som begränsar här. Fotled, framsida smalben, höft kan vara stela. Jobba med rörligheten, värm upp ordentligt, ta för vana att sitta på huk en stund varje dag. Här finns en bra film om just rörlighet i fotlederna:

Är träningsvärk ett kvitto hur hårt man har tränat?

Nej tyvärr bara på att man gjort något annorlunda. Om du tapetserar en hel dag kan du få träningsvärk pga att du använder nya muskler men det säger inget om resultatet typ att du då bygger starka axlar. En del får alltid träningsvärk, en del aldrig, jag får det när jag gör ngt nytt eller testar en ny vinkel i en övning.

Har du bra tips på mellanmål man kan äta som är nyttiga och goda? Tack för en rolig och peppande blogg! Ha ett Gott Nytt År! 🙂

Här finns det massor egentligen! Utgå gärna från en proteinkälla tex ägg, kvarg, yoghurt, nötter, mager ost. Bygg på med kolhydrater tex frukt, grovt bröd, ostädad müsli. Gärna även lite fett, tex från nötterna eller en avokado. Undvik att tex bara ta en frukt, det mättar oftast för dåligt och gör dig snabbt sugen på mer. Jag har många goda mellanmål, tex smoothies i min kokbok, den hittar du i min webbshop.

Hej Madeleine!När jag normalt tränar minst 3pass i veckan (2st Trx o yoga) utöver promenader – får min kropp ”matbegär”.Jag är en vanemänniska och dessa tider har jag haft i över 10år, frukost (9:00) lunch(12:00) och middag(18:30) och oftast en frukt vid 11 och vid 14-15. Dock tror jag att storleken på mina mellanmål är för små med frukt.Det har nu visar sig att mitt blodsocker är för lågt o att jag ska äta mina mål med ca 3 timmars mellanrum. Problemet är mattankarna som gör att jag vill småäta mer trots att det ligger måltider inom 3timmar för jämnare balans av blodsockret.Kan jag tillföra något i mina måltider som minskar, sug- just nu söt?Äter inte godis eller alla former av socker(varken vitt eller kemiskt). Mitt godis blir ofta färsk dadlar,fikon, nötter eller frukt. Nötter älskar jag men kan inte sluta äta efter knappt en hand. Dessa har jag inte hemma lika mycket!Tack för inspirerande blogg och önskar dig ett Gott Nytt År😊

Hej!

Eftersom jag inte vet något om vad du äter i dina måltider förutom frukt så blir det svårt att hjälpa dig här. Att du äter fem mål om dagen är bra men vad innehåller de? Vad menar du med att det har visat sig att ditt blodsocker är för lågt, är det något mediciniskt fel menar du? För isf behöver du ta hjälp av en läkare och dietist.

Generellt kan man dock säga att måltiderna behöver bestå av en bra proteinkälla i ganska stor mängd, masar av grönsaker, gärna 300 g/måltid eller mer, och långsamma kolhydrater, för att du ska hålla dig mätt och nöjd. Bra protein finns i fisk, kött, kyckling, ägg, quorn, soja, bönor och tofu. Bra kolhydrater hittar du i rotfrukter, bönor igen, potatis, råris, quinoa och alla typer av grönsaker. Tillsätt bra fett varje dag, avokado, lax, makrill, nötter och olja är bra alternativ här. Oftast när klienter kommer med ditt problem till mig visar det sig att de äter alldeles för lite mat och för lite protein, då blir man snabbt hungrig igen och sugen på sött. Det går dock inte att ge ett exakt svar här utan att veta mer om vad du äter och mängder, en ordentlig kostanalys hade behövts för att kunna hjälpa dig fullt ut.

Hej! Tack för en fin blogg:) Jag undrar om du har tips på hur man blir av med ”allt eller inget”-tänket? Gällande både mat och träning. Och en personlig fråga, har du fått medicin för din depression? Och ser du en väg ut av ”den”?<3 kram (helst skift, gillar att läsa:))

Hej!

Tack, så kul att du gillar bloggen. Sista frågan, om medicinen. Nej det har jag inte. Av flera skäl. Det viktigaste är att man inte får äta sån medicin när man är gravid. Eller man får det i värsta fall men det kan skada barnet och precis som alla andra föräldrar sätter jag utan att blinka mitt barns välmående framför mitt eget så därav ingen diskussion om medicin. Sen vill jag helst undvika det ändå pga att många blir kvar i att använda medicin hela livet eller väldigt länge. Jag ser definitivt en väg ut, det har jag egentligen gjort hela tiden, även när det var som värst, jag visste bara inte när och hur. Nu börjar jag känna mig starkare och håller på att få bra hjälp så jag känner mig väldigt hoppfull, jag är av naturen sån att jag lätt tar nya tag och hoppas igen och igen och igen. 🙂

Gällande allt eller inget, där är det egentligen en psykolog som ska råda, det handlar mer om mentala issues än något som en kostrådgivare som jag kan göra eller säga, typ ”ät mer av X”. Men om jag ska säga lite om egna erfarenheter och hur jag jobbar med mina klienter så handlar det oftast om att hitta en bra balans med den vanliga maten för att inte få dessa cravings. Jag tror inte heller på förbud, om något är förbjudet är det väldigt spännande och det är lätt att då tappa kontrollen när man väl tillåter sig. När det gäller balans i träningen handlar det mkt om kunskap, vet jag hur min kropp mår av för hård träning (oftast skador eller minskad motivation på sikt) så vill jag inte utsätta den för det. Att ha en plan och ett syfte med planen fyller en stor funktion, då kan du se vilan som en del i processen och veta att idag är vilodag pga att jag ska prestera imorgon, tex.

Hej!Jag är gravid i v. 28 och mår bra än så länge. Mår så bra av att träna och vill gärna kunna fortsätta träna så länge det är möjligt. Är dock rädd att jag tränar ”på fel sätt”. Vilka är dina bästa tips? Vilka övningar bör jag undvika och vilken typ av träning är det bra att fortsätta med? Stämmer det att jag ska undvika ”plankan” t.ex.?Tacksam för svar!

Hej!

Här finns några inlägg om detta, även med tankar om just bålträning och plankan.

Jag samlar texterna om graviditet och träning under etiketten Träning och graviditet i högerspalten.

Träning under graviditetTräningskläder för gravidaVideoblogg- bålövningar för slutet av graviditetenBålträning under graviditetVideoblogg- övningar med gummiband för bättre hållning

Hojta om det är ngt du tycker saknas så förklarar jag mer!

Hej Madde!Älskar när du kör på med frågor det är så lärorikt . Först vill jag bara tacka dig för att du är så peppande i det du skriver så kloka ord som man tar till dig direkt ! Jag har en liten fråga om att sätta mål och att lyckas med att följa dom ? Och om man blir sjuk under tiden man har just ett mål satt hur ska jag tänka och framförallt hur ska jag träna ? Jag blir alltid så stressad när jag har ett mål och det slår aldrig fel utan att man blir sjuk med och då har jag svårt för att fortsätta mot målet och vet inte riktigt hur jag ska träna innan jag är frisk igen … känns som om att jag tappar hela träningen när jag inte kan fullfölja planen. Så jag tar gärna emot tips och råd på detta. Än en gång Madde tack för att du alltid inspirera mig 👍🏻❤️ Kram

Tack för fin kommentar!

Att sätta bra och rimliga mål är ett av de ämnen jag föreläser om. Det är svårt men viktigt att det blir rätt, annars kan ett mål göra med skada än nytta då det dödar motivationen och självkänslan om man misslyckas gång på gång. När det gäller att bli sjuk så är det en del av livet så gör det till en del av planen. Planera för 3 veckor extra innan tiden för målet, så har du marginal. Sätt också en realistisk plan gällande progression dvs gå inte ut för hårt, då kommer ofta sjukdom pga för hårt tryck på immunförsvaret. Planering är otroligt viktigt! Räkna bakåt från det datum du vill ha nått ditt mål och gör en successiv ökning hela vägen, planera för återhämtning, jag brukar lägga in en lugnare vecka var fjärde vecka med ungefär halva mängden träning och inga högintensivt pass så kroppen hinner ikapp. Glöm inte prehab dvs styrka, rörlighet osv för att hålla kroppen stark och ha tålamod, svårt men viktigt. Lycka till!

Hej! Jag har en tanke till ditt frågeinlägg. Jag skulle vilja att du delade med dig dina tankar av ”fear of missing out” . Det är många gånger jag kommer på mig själv känna och uppleva detta. Jag är så tacksam för chansen jag fått att arbeta & leva på det sättet jag gör nu. Men ändå vill man vara med samtidigt på andra saker hemma, starta upp , vara där..Jag är nöjd med min träning just nu men kan ändå komma på mig själv tänka att ”åh jag vill också löpträna, simma, träna crossfit osvosv. Försöker att njuta av nuet men det är svårt. Jag vill vara med, få träffa alla, se alla. Jag hoppas du förstår vad jag menar. Stor kram❤️

Oj, detta blir också ett ovetenskapligt svar, haha! Jag är nog inte så bra på detta men kan skriva lite om hur jag skulle vilja jobba. Jag har ju inställningen att jag vill leva i minst 100 år för att ens ha en rimlig chans att hinna göra allt jag vill. Jag försöker tänka att jag kan göra allt men inte alltid, eller rättare sagt samtidigt. Livet är ju så kul och det finns massor att göra. Men också, om vi inte lever i nuet och njuter av det vi gör just NU så finns risken att vi gör massor men inte upplever något. Dvs när vi blir gamla har vi ändå inget att tänka tillbaka på eftersom vi inte tagit in alla upplevelser utan alltid varit i nästa steg mentalt. Detta tror jag på något sätt är det centrala, att oavsett vad du gör just NU så måste du leva i det, uppleva det, ta in det. Mycket hellre göra färre saker men verkligen uppleva dem än att hasta fram och inte få med sig något på vägen.

Kan du bota detta lite genom att göra en plan? Var vill jag vara om 1 år, 5 år, 10 år? Om saker finns med i en plan är det kanske lättare att leva med att du inte gör X, Y och Z just nu. Då vet du att de kommer, när den tiden är inne? Bara en tanke från mig. Sen är det nog ibland så att vi drömmer om det ena eller andra men när vi väl funderar mer på det inser att det inte är vår grej. Jag har ibland funderat på tex triathlon men insett att jag ju hatar att simma, samma med klassikern, visst hade det varit kul att ha gjort men har jag tid och lust för all den cykelträning som krävs för att cykla 30 mil? Egentligen inte! Kanske kan du sätta dig ner och skriva ner allt du drömmer om, se vad som kan rymmas inom ett år, fem år osv och vad som ska strykas helt pga orealistiskt eller mer av en dröm än något du kan se dig själv genomföra på riktigt? Sen en sak till, livet är ju så mycket roligare när vi får drömma och längta så låt det också vara lite så, allt måste inte genomföras, ibland räcker det att det ger en härlig känsla magen att tänka på dem!

Hoppas det hjälpte lite iaf. 🙂 Kram på dig!

Hur ofta är optimalt att träna? Pt-online hur fungerar det egentligen? Bör man träna med en pt och isf hur länge? Variation pratas det mycket om, hur mycket behöver man variera egentligen? Tack för en jordnära blogg!

Det första går tyvärr inte att svara på. Optimalt för vad? Att vinna VM? Att hålla sig skadefri? Att ha roligt? Olika mål kräver olika träning och jag behöver veta mycket mer om dig, bakgrund och målsättningar för att kunna svara. För hälsan rek 3*30 min pulshöjande träning i veckan men ska du tex åka Vasaloppet så krävs betydligt mer.😁

PT online innebär att du får coachning via nätet, kost och träningsupplägg utformade för dig men du träffar inte din pt live. All kommunikation sker via mail/sms eller liknade.

Det beror på. Det är kostsamt men ger oftast väldigt mycket. Har du råd tycker jag absolut du ska testa 10 ggr som en start och se vad det kan ge dig men välj noga, det är extremt ojämn kvalitet därute.

Variation är lite som med optimal träningsmängd, det beror på dina mål. Om du alltid gör exakt samma sak kommer du stå stilla i utvecklingen men om ditt mål är att få frisk luft och må bra så spelar ju inte utveckling någon roll. Då kan du egentligen gå på känsla och lust. Vill du framåt behöver du dock ha variation, för att vara skadefri, och progression för att komma framåt, tex kunna springa längre/snabbare, lyfta tyngre osv. Dessutom tycker jag personligen det blir roligare med variation!

Passar på att fråga när det är frågestund kring bålträning. Är gravid i v15. Vilka övningar ska man egentligen undvika som gravid när man tränar core ( om det finns några)? Sen tar jag gärna tips på några bålövningar som passar hela graviditeten igenom..:) Gott nytt år!

 

 

 

Hej! Kolla in länkarna jag svarade ovan till hon i v 28. Där har du en bra start! Sen är det övningar för de raka magmusklerna du tar bort först, när de börjar dela sig dvs det blir en ås mitt på magen när du tex reser dig ur sängen. När det händer varierar. Undvik alla övningar där åsen kommer fram, de är för tunga.

Lycka till med bebis!

Mitt 2018- planer och drömmar

Vi närmar oss ett nytt år och känslan är alltid lika härlig. Att göra ett avslut, summera och ta med sig sina lärdomar för att sedan titta framåt och planera, drömma och framförallt agera. Jag gillar att sätta en actionplan för hur mina planer ska gå i lås, att bara drömma och fantisera leder inte speciellt långt. Men vi börjar med målen.

 

Det här året har varit ett riktigt skitår om jag får säga så. Fruktansvärt många dagar då jag bara har velat dra täcket över huvudet och strunta i princip allting. Ljuspunkten är ju att få vänta barn förstås, men själva graviditeten avskyr jag, gjorde även förra gången, så det positiva blir ju när hen föds vilket är planerat först nästa år. Så ja, 2017 var nog all time low på i alla fall 15 år… Arbetsmässigt har det varit helt okej men inte bjudit på speciellt mycket utveckling vilket såklart beror på att min energinivå varit så låg. Jag gillar inte att inte utvecklas så det vilar ganska mycket frustration över den biten också, året bara kom och gick liksom, inget blev direkt bättre. Behöver jag säga att det känns väldigt skönt att det snart är över och jag får en ny chans?

Profilbilder (116)

Vad vill jag framöver då? Mitt första fokus ligger ju förstås på att föda barn och ställa om mig till livet som tvåbarnsförälder, det kommer säkert att bli en mycket större omställning än jag föreställt mig men det får ta sin tid, jag har ingen brådska. Under våren kommer fokus ligga där och arbetsmässigt får det mesta vänta. Webshopen ska få växa under hela året, vi har redan växlat upp genom att ta in ett helt nytt märke (Röhnisch) och på så sätt bredda sortimentet rejält men jag vill också lägga mycket tid på marknadsföring och profilering för shopen i vår, den ska kännas personlig, genomtänkt och proffsig! Vidare kommer vi att arrangera ett enda event under våren, det är mycket mindre än vi brukar men kommer vara lagom eftersom jag kommer vara så mycket ledig. Håll utkik efter detta om några veckor, planeringen är snart klar! Även bloggen och det som hör till den kommer att få ta plats i vår, så egentligen kan man säga att våren arbetsmässigt handlar om tre områden, shopen, bloggen och lite eventarrangemang.

 

I höst kommer det att hända en hel del arbetsmässigt. Jag har planer på flera event, både gamla som återkommer och helt nya med annat fokus. Jag vill också strukturera upp och effektivisera min PT-verksamhet, idag blir det mycket tid i bil och jag hoppas på att kunna jobba mer effektivt på det området. Jag har gott om tid att fundera på detta under vår och sommar. Dessutom kommer shopen att få växa ännu mer i höst, den ska bli magisk tänkte jag!

Profilbilder (140)

Privat då? Ja, här handlar det mesta om familjen såklart men även en hel del om min träning. Mitt första mål är att på riktigt ta tag i den depression som tyngt över mig i snart ett år och som nog kom från min utmattning för 2 år sedan men har antagit en annan form. Jag kommer att lägga tid (och pengar!) på terapi och detta kommer förstås kosta en hel del kraft men det måste göras. Vi har bara ett liv, det är för kort för att antingen kasta bort på att må dåligt eller gå runt och önska att vi hade en annan typ av liv. Jag vill börja känna att jag lever igen, och att jag tycker om att göra det!

thumb_IMG_6647_1024

Jag kommer spendera en hel del tid hemma och med barnen vilket jag ser fram emot. Ett mål jag verkligen har är dock att även hinna spendera tid med min man på tu man hand. Vi brukar vara duktiga på detta, gå på bio, ut och äta, åka på SPA, men det blir ju såklart svårare med två barn varav ett spädbarn, speciellt eftersom hela min familj bor drygt 100 mil bort, vi har inte direkt så många barnvakter att ta till. Men målet här är att känna att vi hinner med varandra också under året!

thumb_IMG_6844_1024thumb_IMG_6864_1024

Träningsmässigt känner jag mig just nu helt utsvulten om jag ska vara ärlig. Jag längtar efter typ allt som har med svett och puls att göra! Året kommer att bjuda på återhämtning/rehab efter graviditeten (detta innebär massor av bålträning, rörlighet och enklare styrka för rygg och axlar för att undvika smärta av allt konstigt bärande och matande), promenader, yoga, styrketräning (först hemma och sen på gymet igen framöver) och löpning, i precis den ordningen. Mitt mål är att börja springa igen 3 månader efter förlossningen om allt går som det ska och jag tänker inte ligga på soffan tills dess, ska kroppen klara löpning med allt vad det innebär i form av rätt aktivering av bål, bäckenbotten, baksida lår, säte osv så krävs ett gediget arbete, musklerna stärker inte sig själva. Det handlar väldigt lite om att ”läka ihop”, det funkar inte så, det handlar mycket mer om att aktivt rehabilitera kroppen tillbaka till att orka med en aktiv vardag. Jag längtar efter längdskidåkning också men det får tyvärr vänta till nästa vinter. Man kan inte hinna allt.

 

Så det blev ett väldigt långt inlägg om vad jag hoppas på att kunna genomföra under 2018. Det ska bli kul att gå tillbaka och läsa detta igen om ett år och se hur verkligheten blev! Nu vill jag jättegärna veta vad ni planerar att fokusera på under nästa år? Privat och i arbetslivet och såklart träningsmässigt! Dela gärna med er i en kommentar eller skriv ett eget inlägg i er blogg och länka så vi andra kan gå in och läsa. Hur blir ditt 2018?

 

thumb_IMG_8412_1024

thumb_IMG_6709_1024