#morgonpiggjävel FTW!

Helgerna är verkligen så efterlängtade just nu. Man kan tro att vardag och helg inte spelar någon roll när man är mammaledig men det gör de absolut. På helgen har jag min man hemma vilket gör att jag kan komma iväg en stund hemifrån och träna eller bara få lite ny luft i lungorna, väggarna krymper när man går hemma för länge.

Jag försöker komma ut och gå en timme varje helgmorgon och det är så magiskt skönt! Känslan av att få möta dagen, piggna till, andas frisk luft och tänka på annat än bebis en stund, oslagbart!

Även om jag skulle kunna träna senare så väljer jag alltid morgonträning när jag har chansen. Det är något med hur det liksom lägger ribban för dagen, jag får en extra dos med tålamod och känner mig mycket gladare i hela kroppen. Senare under dagen kan jag lätt bli trött och seg, då finns alltid risken att jag skippar passet. Ett morgonpass skulle jag aldrig hoppa över, det är min tid på dagen och jag prioriterar den stenhårt!

Investera i tid för dig själv!

Jag hittar steg för steg tillbaka till en bra träningsrutin igen. Dessa första veckor har det varit ganska kaosartat som jag har berättat, det är det ju alltid med en liten bebis men detta med amningen som strular har såklart tagit ännu mer av min energi. Nu känns det dock som att vi håller på att hitta lite rutiner och det gör att jag har mer tid och lust till träning.

I helgen var jag till gymet för första gången efter förlossningen och det var en härlig känsla att ha tillgång till obegränsat med utrustning och massor av plats. De sista veckorna har jag fått till lite mer yoga också, när barnet sover bättre på nätterna så orkar jag ta mig upp och träna innan de vaknar på morgonen och den stunden är så värdefull för mig. Jag älskar att få tända upp lite ljus, rulla ut mattan, ta det allra första djupa andetaget och bara sjunka ner och in i min kropp. Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Promenader blir det nästan varje dag, den rutinen gör mig så gott och jag vill komma ut även de dagar det är dåligt väder bara för att få andas lite frisk luft. På gymet i helgen körde jag dock lite tuffare kondition, en halvtimme på crosstrainern med ganska bra puls och den känslan slår såklart promenaderna alla dagar i veckan! Jag tänker bygga upp konditionen stegvis så den är på en bra nivå innan jag börjar springa igen framåt våren, både crosstrainer och cykel kommer att fungera bra där. Det ger puls men visst sjutton längtar jag efter min löpning, vissa dagar så det bara suger i magen!

Jag längtar efter löpning så det bara suger i magen!

Jag vill verkligen betona hur viktigt det är att ta sig dessa korta stunder för sig själv även när man upplever att det inte finns tid! Tar du dig tid för en power hour (eller mindre, en halvtimme räcker oftast långt!) så är du mer effektiv resten av dagen, mer tillfreds och mer positivt inställd och kan därmed hantera konflikter, stress och krav mycket bättre. För mig är detta en stor del i min life design, att prioritera mitt välmående och min hälsa. Att träna och ta dig tid för dig själv är en investering både för dig själv och din omgivning, för jag vågar lova att du blir en härligare person att vara i närheten av när du mår sådär riktigt bra!

Detta är en del i min LIFE DESIGN, att prioritera min egen hälsa!

Att skapa vardagsmagi

Två dagar i veckan hämtar jag tidigt på förskolan, en av dem är onsdagar. Det är på många sätt veckans bästa dag, det ger liksom en helgkänsla sådär mitt i veckan! Jag försöker alltid göra den dagen lite speciell, det behöver inte vara avancerade saker men jag försöker hitta på sånt som jag vet att lilla fröken tycker om. Allt från att packa en matsäck, promenera ner till lekplatsen efter hämtning och leka och sen äta macka med varm choklad till att, som igår, gå ut och äta middag mitt i veckan. Ibland blir det pusselmaraton, ibland hinner vi bygga upp en hel stad med lego och ibland köper vi en pysseltidning och målar/skriver och bygger ihop små pappersleksaker ur den. Otroligt enkla saker men med ett fokus- tid tillsammans.

När jag har mått som sämst i vår och sommar med både illamående och trötthet från graviditeten samt depressionen som varit i sitt esse så har jag inte alltid orkat, de veckor jag orkar är jag därför ännu mer tacksam. De sista veckorna har en del av energin återvänt och jag älskar att orka vara kreativ och hitta på saker igen. Och lilla fröken älskar det såklart ännu mer- att få åka iväg och äta middag, och efterrätt (!) mitt i veckan, så himla busigt!

Egentligen tror jag vi kan göra ganska mycket för att skapa den här vardagsmagin om vi bara tänker till lite. Enkla saker som ger en helt vanlig och ganska kylig onsdag en annan känsla, som bryter av vardagslunken och får oss att uppskatta även de vanliga dagarna däremellan. Jag menar, idag är det torsdag och det känns ju helt tokigt, redan imorgon är det ju helg!

Varför jag tränar

Det finns så många anledningar till att jag tränar, så många orsaker till att jag behöver och älskar min träning. Jag har svårt att minnas hur livet var innan jag tränade, jag började först när jag var 15 år (ok jag spelade handboll när jag var liten men jag var konstant sämst, spelade alltid ytter och gjorde inte ett enda mål på alla år så det räknas inte!) men kan inte ens minnas hur det kändes att vara sådär totalt otränad, ha dålig kondition eller känna mig svag i kroppen. Under så många år har detta varit min verklighet och jag har ärligt talat ingen som helst lust att bli påmind om hur allt var förut.

 

Jag skulle kunna rabbla upp säkert 100 olika orsaker till att jag tränar och att jag tycker alla borde träna men jag börjar med tre, så kan ni väl fylla på?

 

  1. Det gör mig till en bättre person. Oavsett om vi pratar om min roll som PT, mamma, fru, vän eller chef så är jag betydligt mer koordinerad, fokuserad, tålmodig och effektiv när jag har träning som en naturlig del av mitt liv.
  2. Det gör mig stark och hel. Jag orkar lyfta nästan hur tungt som helst, jag behöver aldrig hjälp med att bära vare sig flyttlådor, matkassar eller barn, jag orkar och kroppen mår bra! Jag har aldrig ont i ryggen (ok lite om jag sitter konstigt nu när jag är gravid), knäna, nacken eller nåt annat eftersom kroppen är stark i sig själv, jag har muskler som stöttar och därmed håller den sig skadefri.
  3. Det får mig att känna mig snygg! Inte ur ett sånt där objektivt synsätt utan inifrån och ut. När jag tränar så blir jag starkare mentalt och jag tar ingen skit, jag sträcker på mig och jag vågar möta folks blick, det får mig att känna mig stark och snygg. Träningen påverkar hållningen, sättet jag går och står på, hur jag pratar och hur jag bemöter andra människor. Det beror på att jag vet att min kropp orkar och kan massa saker, lyfta tungt, springa fort och långt och att den alltid, alltid gör sitt bästa. Sånt är bra för självförtroendet!

Just nu när jag är höggravid och många dagar får kämpa mot känslan av att vara tung, klumpig, trött och slö så behöver jag påminna mig och hur bra jag ändå mår av att träna. Det är naturligtvis så att jag inte kan träna som vanligt och det sätter förstås sina spår mentalt, men jag försöker vara nöjd med att jag ändå faktiskt tränar ännu, oftast 3-4 pass i veckan och jag gör mitt bästa, där jag är precis just nu. Och punkterna ovan gäller även nu, bara på en annan nivå.

 

Varför tränar du? Kan vi tillsammans skapa världens bästa lista på bra orsaker att träna?

Energi in-energi ut

De flesta skulle säga att träning är detsamma som energi ut, medan den mat vi fyller på med räknas som energi in. Jag är dock inte helt övertygad om att det är så enkelt.
Träning gör mig oftast piggare än jag var innan. Går jag och tränar när jag känner mig trött eller slö så blir jag alltid mer alert och på gång efteråt. Om jag kört fast i något jobbprojekt jag håller på med så hjälper det nästan alltid att ta en paus och gå till gymet. Är jag arg, stressad eller har vaknat på fel sida så kan jag oftast räkna med att ett träningspass får mig på rätt köl igen. På så sätt symboliserar träning alltid energi IN för mig.
Energi ut handlar oftast om att göra saker jag inte tycker så mycket om. Att sitta med administration, att ta jobbiga samtal eller diskussioner, att förhandla med företag eller andra aktörer i branschen för att lyckas ta min verksamhet åt det håll jag vill utan att någon får sätta sig på mig. Sånt kräver mycket av mig och jag blir ofta väldigt trött efteråt. Därför- energi UT.
Förutom träning har jag några andra saker som ger energi in. Sömn, mat, tid med familjen, sol och friskluft är några av de viktigaste. Sånt behöver jag mer av desto mer energi som förbrukas till de saker som tar energi från mig, för att fortsätta ha balans mellan just energi IN och energi UT.
Vad ger dig energi in? Vad fyller du på med när du har perioder eller upplever situationer som kräver mycket energi ut? Tänker du på att verkligen fylla på när det behövs?  

 

5 saker att lägga tid på

Det är måndag och jag försöker komma igång med veckan. Jag har planerat mina måndagar ganska lugnt den sista tiden vilket är på gott och ont. Skönt att aldrig behöva vara stressad på helgen över allt som ska göras på måndagen men samtidigt lämnar det mig en aning otillfredsställd, jag vill gärna känna att jag är igång och kan börja bocka av saker på veckans lista redan på måndagen.

 

Tiden jag har över under dagen ägnar jag idag, förutom att dricka lite extra te, åt att fundera på 5 saker som jag kommer ägna min tid och mitt fokus åt i den ganska närliggande framtiden. Jag jobbar successivt mindre, jag har bara Pt-kunder en månad till, sen endast PT online några veckor och jag drar ner på mina åtaganden steg för steg vilket frigör tid för annat. Jag är inte speciellt intresserad av att ligga på soffan och vänta på att min föräldraledighet ska börja så jag vill gärna ha lite roliga saker att göra på dagarna.

 

Vad planerar jag då att ägna tiden åt de kommande månaderna, förutom att föda barn? 

  1. Julen. Varje år kommer den lite plötsligt, det är liksom sommar och varmt (nåja, inte i år kanske), sen höst och gult, och sen pang så är det dags för julstök! Jag gillar inte att överjobba julen men jag vill ha det lite rött och vitt omkring mig, jag vill baka lite julgodis (alltid rocky road, gärna lite saffransbullar, kanske lite knäck också om jag orkar?). Jag tänker inte överhandla julklappar i år men det gör jag faktiskt aldrig numera, jag gillar inte att man ska köpa för sakens skull, jag gillar genomtänkta saker som folk faktiskt behöver. Däremot vill jag lägga tid på att julmysa med familjen, dricka glögg och äta pepparkakor, gå på julmarknader och göra julpyssel. Det tror jag kommer ge livskvalitet och härlig julstämning!
  2. Förbereda för bebis. Jag är inte den som duttar och grejar i evighet, jag är ingen momzilla som ska boa in mig och hålla på greja, bädda och fixa tills det liksom blivit för mycket innan barnet ens kommit. Men sängen ska ju på plats, det ska finnas kläder så det räcker (ok, check på den redan insåg jag i helgens tvättkaos), jag behöver nog själv handla på mig en del grejer (vad hade man i den där BB-väskan egentligen? Gigantiska bindor minns jag att jag packade ner iaf men en vattenflaska missade jag och det hade behövts!) och vi behöver tänka till kring det faktum att vi bor 4 trappor upp utan hiss och helst vill ha en vagn både uppe för tupplurar dagtid och nere för alla efterlängtade promenader. Det ska fungera praktiskt med allt och jag vill undvika strul så gott det bara går.
  3. Avsluta alla projekt inför mammaledighet. Jag har på riktigt inte varit ledig så länge som jag nu ska vara ledig sen jag började skolan när jag var 7 år. Jag har alltid haft minst två jobb, jobbat medan jag pluggat, hållit på med massa projekt vid sidan om skola och jobb och alltid haft ansvar att bära upp. Nu ska jag vara helt freaking ledig i åtta månader! Det känns superskumt men otroligt välbehövligt, jag är övertygad om att jag kommer att älska det. Och behöva det, två barn är onekligen mer än ett… Men som sagt, för att kunna gå med gott samvete och ett lugn i kroppen måste jag först avsluta allt med PT-kunder, företag, PT online osv osv. Just nu hänger en hel del trådar i luften.
  4. Webshopen. I samma andetag som jag sa att jag ska vara ledig så kom jag på att jag ju inte kommer vara helt ledig ändå. Jag kommer ha min webbshop och den kommer att växa som sjutton i vår! Jag har massor av otroligt fina plagg på väg in, saker jag älskar och är så stolt över att få visa upp hos mig och erbjuda er som handlar hos oss. En del tid och framförallt en hel del kärlek kommer jag lägga på att låta shopen utvecklas ännu mer, jag vet precis var jag vill att den ska vara om ett år och det känns otroligt inspirerande att få börja genomföra. Jag kommer givetvis börja redan nu innan jul för att ha allt på plats och förberett när våren kommer och tiden ska fördelas på fler saker. Redan innan jul har vi faktiskt också vårens grejer på gång in, jag lovar att hojta såklart och jag är så förväntansfull på vad ni ska tycka!
  5. Promenader. Fogarna börjar kännas bättre, kanske håller den lille där inne på att fixera sig och då fins det möjlighet att få komma ut och promenera igen. Jag saknar det verkligen men när det var som värst kunde jag inte ens gå till affären utan att ha ont resten av kvällen så det var absolut inte värt det! Jag har träningskort till mitten av november, sen kan jag köra på jobbet till 1 december men sen har jag inte tillgång till gym igen förrän jag köper nytt kort vilket kommer bli nån gång i vår. Jag planerar att träna hemma de första månaderna, har både boll, miniband och kettlebells som jag kan få till jättebra pass med, och december tänkte jag alltså ägna åt att röra mig utomhus. När bebis fixerat sig på plats i bäckenet minskar foglossningen radikalt för de flesta och sist var jag helt smärtfri de sista veckorna så jag tänkte bestämma att det blir likadant den här gången!

Vad har du ditt fokus på den kommande tiden? Berätta gärna eller skapa en egen lista i din blogg och länka i en kommentar nedan, jag vill gärna läsa!

 

#METOO, #IHAVE och ”inte alla män”

Det har brunnit rejält i sociala medier de sista dagarna. Jag tror inte att någon insåg hur stort detta skulle bli när Alyssa Milano för bara några dagar sedan drog igång taggen #metoo och uppmanade alla kvinnor som varit utsatta för sexuella trakasserier att gå ut och använda taggen för att belysa hur stort problemet faktiskt är. Jag är djupt imponerad av den kraft vi faktiskt innehar när vi går ihop och tillsammans tar tag i detta, men jag kan inte låta bli att undra varför det har tagit så lång tid…

 

Jag älskar taggen #metoo. Jag älskar att typ alla vågar gå ut och berätta även om en del går in i detalj och andra väljer att endast använda taggen utan någon vidare förklaring. Det står varje människa fri att avgöra precis hur mycket hen vill dela, och det är egentligen inte viktigt att dela detaljerna, det viktiga är att visa att ja, det har drabbat även mig.

 

Som en förlängning av detta uppror kommer nu taggen #ihave, där män går ut och berättar att ”ja, jag är en del av patriarkatet, jag är en del av denna struktur, jag har precis som många andra blivit fostrade in i detta, jag har agerat utan att analysera och jag har även ibland låtit bli att agera när jag sett kvinnliga bekanta bli utsatta, jag är en av många bidragande orsaker till att ni kvinnor nu måste använda #metoo, jag är en del av problemet.” Jag har sett att en del ifrågasätter den taggen, menar att det blir som en bikt där män kan berätta och därmed bli fria från skuld. Jag ser det inte alls så. Jag ser det som att vi äntligen har tagit steget från ”INTE ALLA MÄN!” som det har skrikits i så många år som jag kan minnas, till att män nu hittar ett stöd i varandra för att våga säga att ja, jag är en del av problemet. Jag också. Och du också. Vi är många som är en del av problemet. För mig är det ett jävligt stort steg framåt i detta!

 

Jag hade en diskussion med några kollegor förra veckan angående just detta, lustigt nog. Vi pratade sexuella trakasserier, könsroller, stereotyper och hur vi fostras in i detta system, var och en av oss. Precis som vanligt så kom ”Inte alla män!” upp och jag lyssnade en stund innan jag framförde min åsikt.

 

Jag skiter egentligen i om det inte är alla män. Jag fattar att det inte är alla män, jag vet det, vi alla det vet. Vi är inte dumma i huvudet. Det är för mig inte intressant. Det som är mycket mer intressant är att diskutera att det faktiskt är HELT VANLIGA MÄN. Det är inte psykopater, idioter, galningar, kriminella, alkoholister eller någon annan liten utsatt grupp som bär skulden för detta. Vi kan inte skjuta detta ifrån oss och säga att det är dem, den lilla gruppen där, de som inte är kloka i huvudet som gör detta. Det är faktiskt helt vanliga män. Familjefäder, chefer, kollegor, kusiner, småbrorsor, sophämtare, civilingenjörer, städare, taxichaufförer, musiker, banktjänstemän, lärare, brandmän och politiker. Det är helt vanliga män, med helt vanliga liv, som ser helt vanliga ut och beter sig helt vanligt i övrigt, men som i just relationen kvinna/man fått med sig exakt samma ruttna värderingar som många andra män. INTE ALLA MÄN, men HELT VANLIGA MÄN.

 

När jag ser taggen #ihave så ser jag en chans för oss att komma ifrån den meningslösa diskussionen om alla män eller inte alla män och istället fokusera på de strukturer som ligger bakom detta, som formar oss ALLA in i dessa roller och beteenden redan som barn och som sedan för väldig många leder till oacceptabla beteenden genom livet eller till att acceptera oacceptabla beteenden fast vi inte borde. Jag uppmuntrar ALLA MÄN att fundera kring taggen, tänka tillbaka på sitt liv och sina handlingar och sen med stöd av alla de som redan vågat även ta sitt ansvar för hur det blev såhär fel. Och gärna på vägen också lägga till #neveragain. Då tar vi ett rejält skutt framåt i vår jämställdhetsutveckling.