Husägare- äntligen!

Idag är jag så himla glad! Igår skrev vi på kontraktet för det hus vi köpt och det är precis perfekt! Vi har tittat på hus i ungefär ett år nu, den lägenhet vi har är för liten för fyra och min man trivs inte så bra i stan. Jag vill också gärna bo på landet men inte så avsides som vi gjorde tidigare, då hade vi en mil till affären och en mil till närmaste busshållplats, för mig blev det ohållbart.

Nu har vi köpt hus i Svenljunga, ca 20 minuter utanför Borås och i ett samhälle som r lite större med både affär, restauranger, butiker, systembolag, bibliotek och annat som gör vardagen lite enklare. Huset är ett äldre objekt och kvinnan vi köpte det av byggde det med sin man för många år sedan. Nu har han gått bort och hon ska flytta till lägenhet, det känns så ärofyllt att få ta hand om deras fina och välskötta hus!

En glad kvartett som nu är ännu ett steg närmare sitt drömliv

Vi har velat länge mellan att bygga helt nytt hus eller att köpa ett äldre och renovera. Det enklaste hade såklart varit att köpa ett färdigt hus men som min man kommenterade häromdagen ”det finns inga färdiga hus för oss!”. För precis så är det, vi älskar att pyssla hemma, jag älskar inredning och min man snickrar och fixar gärna. Även om vi skulle ha köpt ett superfint hus så hade vi gjort om hälften, såna är vi. Därför är det smartaste ändå att köpa ett billigare äldre hus och forma det till vårt. Givetvis är det en hel del att göra, vi kommer att göra om badrummet (som är brunt och orange idag) och köket (som är lite för fullbelamrat med skåp och lite för instängt) helt, byta tapeter i alla rum, måla tak och byta golv på en del ställen. Dessutom finns det en stor bastu i källaren som vi kommer fixa till och bygga ut med en spa-avdelning. I källaren får jag även ett stort kontor med plats både för mitt lager till webshopen, en arbetsbänk och en fotohörna där jag kan fota mat och annat till bloggen. Där blir även plats att filma och fota övningar!

Vi flyttar inte in förrän i början av nästa år men planeringen av inredning och möblering är såklart redan igång. Gissa om jag är glad idag!?

Vill du följa vår renovering och husets förvandling? Jag har ett konto på instagram som heter @maddes_paradis, där kommer jag dela med mig av hela resan!

Pirrigt men så himla härlig känsla i magen! 

Min höstplanering

Jag är inne i ett otroligt bra träningsstim just nu! Passen rullar på, jag är motiverad och det känns roligt både att springa och gå till gymet. Yogan går lite på halvfart, mest för att jag inte är helt nöjd med den instruktör som håller i precis alla pass på gymen här i stan, de är nästan alltid väldigt lugna och jag längtar efter att få prova lite tuffare övningar och få svettas lite, inte under varje pass men ibland iallafall. Jag behöver tänka lite nytt där känner jag, kanske kan jag passa på att köra yoga när jag jobbar i Göteborg på torsdagarna?

Jag tycker hösten är en fantastisk tid för träning, speciellt utomhus. Fokus är ofta bra, iallafall för mig. Temperaturen ute är lagom, luften är frisk och hög, kroppen är stark efter sommaren som ofta har inneburit mer vila och återhämtning. För mig är det här bästa tiden att verkligen satsa på min träning! Nu när min man är pappaledig också så känns det som att möjligheterna är oändliga, jag har tid att både träna, jobba och umgås med familjen. Jag är otroligt medveten om att den här perioden kommer vara en av de allra bästa i vårt liv, såhär mycket tid ihop får vi aldrig igen!

Just nu ser min träningsvecka ut ungefär såhär:

Måndag- Morgonpromenad en timme, följt av en lång dag vid datorn. Här är det alltid massor att ta hand om efter helgen och jag gör många timmar med mail, blogg och onlinecoaching.

Tisdag- Morgonlöpning, 7-8 km oftast i lugnt tempo. Frukost med familjen och sen ägnas hela dagen åt att skriva veckans PT online och kostupplägg. Jag bloggar också och planerar för resten av veckans blogginlägg. Oftast hinner jag fota till några inlägg här också.

Onsdag- Morgonpromenad, jobb vid datorn och med PT-kunder. Ett pass på gymet står nästan alltid på att göra-listan också, samtidigt passar jag på att filma veckans film/filmer till er, som ska ut på instagram och bloggen senare (japp, det kommer en på instagram ikväll!)

Torsdag- Morgonlöpning, gärna kring en mil och gärna ett lite tuffare pass. Torsdagar tar jag emot PT-kunder i Göteborg så oftast åker jag dit efter lunch. Innan dess hinner jag ta hand om mail och fota lite mer till bloggen, det går åt en hel del bilder på en vecka! Hinner jag så kör jag lunchyoga här också.

Fredag- Morgonpromenad följs av ett avslut av veckans jobb. PT online och kostupplägg mailas iväg, jag skickar filmer och uppgifter till deltagarna i mina olika webkurser, förbereder nästa veckas utskick av tex övningar och tittar även över vilka kurser och event som behöver marknadsföras, det är alltid något som ligger i pipelinen! Sen försöker jag vara ganska ledig resten av dagen, mitt mål är alltid att ha jobbat klart innan lunch. Resten av dagen spenderas med familjen och vi går gärna till någon lekpark eller åker till stan och kollar lite, tar en fika och bara umgås.

Lördag och söndag- oftast morgonlöpning båda dagarna, en dag kort, en dag långt. 15 km är jag glad om jag hinner på lågpasset men det beror på vad vi har planerat för dagen och hur kroppen känns. Jag vill även hinna med ett till styrkepass under helgen och om helgen varit lugn och vi har varit hemma går jag på yoga på söndag kväll, ett perfekt sätt att ladda för en ny vecka.

För mig är detta en perfekt balanserad vardag, jag har ett par långa dagar i veckan och ett par korta då jag bara jobbar 5-6 timmar. Jag hinner träna precis som jag vill och detta gör att formen blir bättre för varje vecka, jag känner mig starkare, löpningen känns lättare och lättare, kroppen är smärtfri och jag sover bra, undantaget att lilla fröken vaknar ett par gånger varje natt. Jag har tid för reflektion, för att göra ingenting och för att uträtta saker. Och framförallt, jag har energi och lust att göra saker- för mig är det ett tydligt tecken på att livet just nu känns himla bra!

Mom On Retreat

Helgens event är till enda och jag sitter här med en så varm känsla i kroppen. Vi har haft en toppenhelg och det är såklart lätt för mig att säga, men vi har fått så fin respons från deltagarna också så jag känner mig helt trygg i att säga att det verkligen blev en fantastisk helg! 23 härliga kvinnor samlades i lördags morse i en konferenslokal på Stenungsbaden yacht club för att starta igång dagen. Något nervösa men otroligt laddade! Stenungsbaden är så himla fint och mysigt, en blandning av lyx och mys, avkoppling och flärd. Innan deltagarna kom, när jag kommit på plats på fredagen, gick jag runt och bara fotade, kollade in omgivningen och njöt av alla förväntningar!

Samantha förbereder föreläsning kvällen innan

Helgens program var väl planerat för att passa kvinnor som fött barn, nyligen eller för länge sen, och de problem som kvinnor ofta möter efter graviditet och förlossning. Vi hade två pass med bålträning där vi även pratade väldigt mycket om bäckenbotten och knipträning, om urinläckage, framfall, bristande känsla i underlivet vid sex, svårigheter att få orgasm pga svaga muskler i bäckenbotten osv. Det finns mycket att vinna på att stärka sin core och sitt knip, inte minst i form av ökad livskvalitet!

Första dagen bjöd även på ett styrkepass i cirkelform, med fokus på övningar som går att göra hemma, utan redskap eller träningsmaskiner. Vi avslutade med ett magiskt FLOW-pass lett av Samantha, en slags yoga/avslappning/andning med mental träning i fokus. Innan det fick deltagarna också lyssna på Samanthas föreläsning om stress, självkänsla och hur detta påverkar smärta och problem i kroppen.

Jag hade såklart med mig massor av prylar och plagg från min webbshop! 

Alla deltagare fick en goodiebag med ett linne och en vattenflaska från Röhnisch samt en träningsmatta

Middagen bestod av tvårätters där jag fick en ljuvlig vegetarisk risotto, övriga åt entrecote. 

Dag två började tidigt för mig med lite förberedelser för dagen, älskar att se solen gå upp medan jag pysslar på med smått och gott. Jag hade utsikt över havet från mitt rum och fastnade med blicken därute flera gånger under morgonen, vilken kraft det finns i havet! När klockan blivit åtta mötte jag upp deltagarna och Samantha för dagens första pass, en morgonjogg eller powerwalk i två olika grupper. Härlig stiglöpning för mig och mitt gäng ner till havet och ut i skogen. Älska morgonträning alltså!

Efter dusch och frukost spenderade vi resten av dag två utomhus på hotellets baksida. Där körde vi först helgens andra corepass, därefter ett svettigt konditionspass utan hopp och efter lunch ett Styrke-/konditonspass två och två med olika övningar. Det passet bjöd på så mycket skratt att jag hade helt ont i magen efteråt, tänk vad roligt det blir när man bara vågar bjuda lite på sig själv!

Under bålpasset gick vi igenom magmuskeldelning och hur man kan kontrollera på sig själv huruvida de raka magmusklerna fortfarande är delade efter förlossningen. 

Svettigt, flåsigt och skrattigt under dagens sista pass

Tack för en fantastisk helg alla som deltog och för er som missade detta- håll utkik efter vårens upplaga! Tack till Röhnisch som deltog som parter under eventet. Och glöm inte, livet är här och nu, imorgon kan det vara för sent. 

Älska livet! 

En helg med återhämtning, en måndag i racerfart

Det blev en återhämtningens helg! Lördagen ägnade jag åt vila efter mitt långpass på morgonen. Lång frukost, barnprogram i soffan, en sväng till stan och kolla lite i affärer. Bara återhämtning och tid tillsammans. På söndagen stack jag iväg till gymet tidigt för ett rygg och axelpass. Massa energi efter en natt med bra sömn och jag hann med lite mage också, samt att filma tre rumpövningar till min instagram, de kom ut igår kväll om du missade dem!

När vi ätit frukost rullade vi mot stan för årets besök på Liseberg. Det har varit så mycket annat så vi har inte hunnit vara där i sommar men nu var det sista helgen de hade öppet för sommaren så då fick vi minsann skynda oss dit. Elsa åkte karusell som en fullständigt besatt hela dagen och leendet räckte från öra till öra. Jag och David stod mest och frös när vi inte åkte med henne men ändå var det himla mysigt. Jag älskar Liseberg! Vi fick också sällskap av Kim och Nettan, goda vänner till mig, som hängde med oss ett par timmar och busade med Elsa. Elsa ÄLSKAR Nettan, alltså avgudar! Himmel vad hon motionerade henne runt där i kaninhuset, haha! Skönt för oss föräldrar som fick passa på att vila lite.

Fika på Liseberg innan hemgång, förstår ni att den här tårtan var glutenfri? Min glädje visste inga gränser! 

Vi kom inte hem förrän till middagstid så det blev en kort kväll hemma, båda barnen somnade som stenar och även vi passade på att gå och lägga oss tidigt. Så skönt att känna att man startar veckan utvilad.

Idag har jag haft en riktig maratondag vid datorn. Jag sprang 8 km innan frukost, sen hann jag sitta en timme och dra iväg ett gäng mail innan jag hade frukostmöte med Maria, en god vän och kollega som jag smider superspännande planer med inför våren. Håll utkik, mer info kommer! Nästan två timmars möte bara susade förbi, så mycket att prata om! Direkt från mötet hem igen och parkera rumpan på stolen vid datorn, och här sitter jag än. Jag har ju satt igång min oktoberutmaning MADDES 3X30 idag plus att jag är igång med webkursen om Känslobaserat ätande så de deltagarna hade skickat in sina svar på veckans frågor och det tar sin tid att gå igenom alla mail och besvara dem, det är långa mail, många deltagare och jag vill ge dem alla personliga och engagerade svar.

Men nu är jag snart klar, att blogga var det sista som stod på min att göra-lista idag. Om en kvart kommer David och barnen hem från simskolan och då är datorn avstängd och jag har hunnit andas med magen en stund, rulla axlarna några gånger och släppa ner dem från öronen.

Fullt ös medvetslös idag, total vila i helgen. Balansen mina vänner, balansen!

Fina Maria. Henne kommer ni att se mer av här framöver. 

Stress, utmattning och att väja en annan väg

Vi pratade om stress och utmattning på vår livesändning igår kväll. Jag och Malin Lundskog sänder ju live på fb varje torsdag kl 20, varannan vecka hos henne på Hälsa mera och varannan vecka hos mig på Life at core. Det är förstås helt gratis att lyssna, allt du behöver göra är att gå in och gilla sidan.

Idag är psykisk ohälsa lika vanligt som skoskav, nästan alla har eller känner någon som har mått dåligt, antingen varit deprimerade, utbrända eller kämpat med tuffa existentiella tankar. Vi lever i en värld där det ställs otroligt höga krav på oss och vi är också själva ganska duktiga på att pressa oss till bristningsgränsen och lite till. Jag vågar påstå att det ligger mycket prestige i att vara ”en sån som kan hålla många bollar i luften och alltid vara på språng”. Och tyvärr är detta ofta ett kvinnligt problem, kvinnor blir oftare utbrända, kvinnor kämpar mer med psykisk ohälsa.

Men det är inte häftigt, det är inte coolt alls! För mig är det inte status att ha så mycket att göra att jag inte hinner sova, äta, träna eller vara med mina barn. Att rusa fram genom livet för att hinna fånga alla bollar som kommer flygande, samtidigt som jag försöker hjälpa människor runtomkring mig med att fånga sina. Det fanns en tid då jag levde såhär, den tiden pågick under ungefär 20 år och ledde till en rejäl utmattning följt av en existentiell kris och en djup depression då jag inte alls kunde förstå varför jag ens skulle fortsätta leva. Jag tillförde ju ändå ingenting, ingen tyckte om mig och jag var egentligen bara helt meningslös. Jag har skrivit om detta innan och ska inte gå in på det mer just i detta inlägg men jag vill betona att jag vet vad jag pratar om när jag säger att det går att omvärdera.

Jag har just börjat jobba igen efter min mammaledighet. Min mamma frågade mig häromdagen om jag är stressad? Jag har nog aldrig varit mindre stressad i mitt liv! Visst, jag känner press av att dra igång en verksamhet igen efter en lång periods uppehåll (jag var även sjukskriven under min graviditet så det var över ett år sen jag tog in nya kunder och uppdrag senast) och jag jobbar hårt på att få igång nya projekt, sortera upp vilka tjänster jag ska erbjuda osv men jag har så otroligt mycket tid varje dag för meningsfulla saker så jag känner mig verkligen inte stressad. Vi äter frukost ihop alla fyra varje morgon, jag hinner träna varje dag, jag hinner umgås med mina barn flera timmar varje eftermiddag (jag försöker jobba 8-14 och sen någon timme på kvällen) och slås av hur mycket mer det är värt att ha tid med de som betyder något än att ha massor att göra och känna sig meningsfull på det sättet. Visst, jag prioriterar bort massor- att städa och greja med hemmet, att fika på stan, att jobba övertid och lägga kvällarna och helgerna varje vecka på att jobba, vilket säkerligen skulle generera mer pengar i plånboken.

Jag tror att vi ofta går vilse i jakten på bekräftelse, vi vill känna att vi gör skillnad, vi vill känna oss behövda och vi vill uträtta saker, skapa saker, få respons från omvärlden på att det vi gör är bra och viktigt. Det vi missar är att människorna vi har närmast oss faktiskt kan bekräfta oss på det sättet, vi behöver inte jaga det från chefen, kollegorna eller följarna i sociala media. Visst är det fantastiskt att kunna bidra och göra skillnad, det är ju en otroligt stor del av mitt jobb, men hela vårt egenvärde får inte hamna där. Vi behöver kunna hämta hem och se att vi faktiskt har det vi behöver i verkligheten och i vår närhet. Och inte minst- i oss själva! Att lära sig bekräfta sig själv, känna sitt eget värde och hylla sig själv för allt bra man gör och är, det är väl viktigast av allt. Jag skulle vilja ge er lite hemläxa kring detta över helgen, fundera på var du får och söker din bekräftelse och hur detta är kopplat till den stress du upplever i ditt liv. Är det viktigast att visa upp ett fint hem på instagram, att få bonusen på jobbet varje månad och att ha råd att köpa de dyraste kläderna som får folk att sucka av avund? Kan du minska på stressen genom att söka din bekräftelse nån annanstans? Jag tror ni kommer upptäcka en hel del om er själva.

Berätta gärna sen hur det gick!

Hur min andra dotter förändrade mitt liv

Det var sista helgen i april 2017. Jag och min vän Jane hade ett träningsevent i Halmstad med massor av härliga tjejer som sprang, körde styrka, åt gott, hängde och njöt av livet. Jag däremot mådde inget vidare. Kroppen kändes svullen, magen var orolig, på långpasset fick jag gå sista biten för att ens kunna hålla ihop det. Jag sov dåligt, hade ingen aptit och kände mig allmänt låg. Något var fel.

Veckorna innan hade en tung och sorgsen känsla funnits i mitt bröst, en känsla av att livet inte var sådär kul som det borde vara. Energin var låg, livslusten, ja- hur var det egentligen med den? Det var länge sen jag känt den på riktigt. Hur kändes det egentligen att tycka om att leva? Dagarna gick in i varandra och jag märkte att jag mest fokuserade på att få dem att gå, jag som brukade vara en sån som älskade livet och ville krama ur varje droppa ur det, nu ville jag bara att det skulle vara över. Inte idag kanske, så allvarligt var det inte, men det kunde liksom kvitta. Kanske hängde de två känslorna ihop, den jag haft sista veckorna och den jag hade den där helgen i Halmstad?

När vi sagt hejdå till alla tjejer på lägret åkte jag direkt till apoteket. En mamma vet när det är läge att åka till apoteket om jag säger så. Med pirr i magen lade jag fram det där testet på disken och tänkte att jag nog ändå inbillade mig, men det skulle vara skönt att få det svart på vitt. En halvtimme senare hade jag det så svart på vitt som det går att få det. Jag var gravid. Precis ”frisk” efter min utmattning men med den där sorgsna känslan i bröstet som jag förstod betydde något mer, men som jag inte kunde sätta fingret på ännu. Kanske det sämsta läget nånsin att skaffa ett barn till? Och vad skulle min man säga, han ville ju absolut vänta tills jag mådde bättre. Klok man, men nu skulle det inte bli så. Skulle allt gå åt helvete nu?

Dagarna gick, illamåendet ökade, jag mådde skit rent utsagt. Utöver det så eskalerade den där känslan i bröstet och jag började formulera det för mig själv i ord, det var nog en depression jag upplevde. Mina dagar bestod av att försöka överleva, räkna timmarna till kvällen och hantera paniken i bröstet som bestod av 1. en känsla av att vara totalt meningslös och 2. en känsla av att allt jag byggt upp under över 10 år nu skulle försvinna, eftersom jag inte orkade eller hade nån som helst lust att fortsätta. Jag blev sjukskriven, sov mig igenom dagarna, försökte hålla uppe fasaden utåt. Ville inte förstöra mer än jag måste, orkade inte dela med mig av allt även om jag försökte orka dela lite för att vara ärlig. Det är så jag väljer att vara i mina sociala media, ärlig, mig själv men inte på bekostnad av mitt eget mående och jag visste att det fanns en gräns där ärlighet skulle förstöra mer än det gav.

Så kom hon då, en tidig morgon i januari. På nyårsdagen satt jag och grät i soffan över att hon aldrig skulle komma ut (jag hade inte ens gått hela tiden än men min ork var slut för länge sen) och på natten vaknade jag av att värkarna startade. Några timmar senare var hon där i min famn. Overkligt och på samma gång helt naturligt. Så självklart. Min ängel som skulle komma att rädda mitt liv.

Vi fick en otroligt tuff start. Förlossningen gick helt strålande men moderkakan lossnade inte så de fick söva mig och dra ut den, vilket gjorde att jag tappade över två liter blod. Lilla fröken hade sen otroligt svårt att förstå detta med amningen och hur det skulle gå till, detta i kombination med blodförlusten och kanske även depressionen gjorde att hon inte fick nog med mat från mig. Jag grät, kämpade, matade, grät igen. Provade allt, nässprayer, vila massor, hud mot hud, alkoholfri öl, amningsteer, pumpa mellan varje amning varannan timme dygnet runt, klippa tungbandet på henne, äta massor, dricka massor. Inget hjälpte, mängden bara minskade. Till slut fick jag hjälp på amningsmottagningen på SÄS, alltså vilka kvinnor! Vilket jävla stöd! Jag hade aldrig orkat utan dem, det säger jag bara. Vi fixade ett tillmatningsset och lillan kunde amma vid bröstet fast få maten från en flaska via en liten slag i mungipan. Jag har skrivit ett inlägg om detta för er som missade det. 

Vi höll på med detta i fem månader och det var utan tvekan de tuffaste månaderna i mitt liv. Att försöka få en liten bebis att hitta rätt grepp, lirka in en slang i mungipan och få henne att fortsätta suga tills maten hann upp ur flaskan, mitt i natten med en vrålhungrig bebis, det är mörkt, du är yr av trötthet, slangen hamnar aldrig på rätt ställe, ungen tappar tålamodet och gallskriker vilket gör att maten absolut inte kommer upp ur flaskan osv… du vill mest dö och känner dig som världens sämsta människa som inte kan ge din bebis mat ”normalt”. Men varje gång jag tänkte på att sluta (dvs ca 5-10 gånger per dag) så var det något som hindrade mig. Den här lilla människan bara älskade att ligga där vid bröstet, hon kunde ligga timtal och hela hennes väsen skrek ”snälla, låt mig fortsätta med detta!”. Så vi körde på, jag kämpade, grät och kämpade lite till. En dag hade hon bara tröttnat, hon vände bort huvudet från bröstet och tog hellre flaskan när jag erbjöd den. Inget i hela världen hade kunnat gör mig mer stolt och glad, jag hade orkat så länge att HON sa ”okej tack, jag är nöjd nu. Det räcker.” Hon fick välja när det var nog, det var inte jag som tog det ifrån henne.

Min man var helt ovärderlig under denna period, aldrig har jag väl älskat honom så mycket som jag gjorde då, hans tålamod tog aldrig slut! Han fixade med den där slangen, peppade, assisterade och gjorde allt för att underlätta för mig. Jag hade aldrig orkat annars men det som var så häftigt var att den här perioden gjorde något med mig och lillan. Vi byggde ett band som var så starkt att det inte kan beskrivas. Vi kämpade ihop, för att hon skulle överleva och få den start i livet som hon ville ha och jag ville ge henne. Det var hon och jag mot världen! Hon lärde mig så mycket om mig själv, vad jag är kapabel till, vad kärlek betyder i situationer då allt inte är enkelt och självklart, vad som är viktigt på riktigt. Hon tvingade mig att landa, vara här och nu, släppa allt runtomkring och leva på riktigt. Jag vet inte ens när jag hade gjort det sist, men det är nog 15-20 år sedan!

Det jag insåg under denna period är att prestation, framgång och karriär egentligen inte betyder nånting. Inget av det jag hade presterat under alla år kunde hjälpa mig när det var skarpt läge, jag kunde inte pressa mig till att lyckas med detta (tro mig jag försökte, stackars den där pumpen som nästan blev överhettad i perioder) utan jag var tvungen att kapitulera och acceptera situationen. Mycket av min ångest under depressionen handlade om att jag kände mig så värdelös, ingen tyckte om mig, ingen tyckte att det jag gjorde var bra, jag var inte viktig för någon. En dag när det var riktigt tufft skrev jag detta inlägg om när det blir för mycket och man bara vill gå ut genom dörren och aldrig komma tillbaka. När man bara inte orkar mer men måste orka för att man har en femåring där hemma och en bebis i magen som behöver en, oavsett hur allt annat känns.  Insikten jag fick under det första halvåret av Alice liv var att livet inte handlar om prestationer, att mitt värde inte låg i vad jag kunde leverera utan att det snarare handlade om vad jag själv kunde få ut av livet, hur jag kunde få och skapa de upplevelser jag ville, hur jag kunde fylla mina dagar med vad jag själv ville och på så sätt faktiskt må bra, istället för att vänta på att andra människor, pengar eller bekräftelse skulle få mig att må bra. Och då började jag omvärdera.

Jag satte nya mål för mig själv och mitt liv. Slutade tänka karriär och utveckling av mitt företag och började tänka personlig utveckling. Började värdera min tid annorlunda. Att göra ingenting är inte alls meningslöst, vissa dagar är det precis vad som behövs! Att hinna sitta på golvet med sina barn, ta en promenad mitt på dagen eller hinna läsa en bok i sängen är inte alls slöseri med tid, det är det viktigaste du gör! Där hämtar du kraft för att sen kunna göra ditt jobb bra, bemöta människor med kraft och energi, ge av dig själv och inspirera andra. För självklart måste vi jobba, pengarna måste ju in för att vi ska överleva men all ångest runtomkring måste inte finnas där. Mitt jobb är ju att inspirera andra, att dela med mig av min kunskap, om träning och kost, om kvinnokroppen före, under och efter graviditet, om de mentala faktorer som får oss att må bra och känna mening på riktigt osv. Då behöver jag också ta mig tid att inspirera mig själv ibland och det glömde jag bort under alla dessa år när jag bara sprang, sprang och sprang, för att hinna ta precis alla bollar som flög i luften, och helst även fånga några av alla andras bollar när jag ändå höll på!

Jag är så tacksam för att det där testet visade två streck den där dagen, och att det sammanföll med den där depressionen som i sin tur följde på min utmattning. Det var precis vad jag behövde för att hitta mig själv och mitt sätt att leva igen. Utan den där lilla ängeln som kom och räddade mig hade jag nog inte suttit här nu, och mått så bra, varit så stark och känt sån otroligt målmedvetenhet inför resten av livet. Hon förändrade mitt liv och fortsätter påminna mig varje dag om hur jag vill leva och vad jag vill göra. Tänk vilken kraft som finns i en sån liten människa ändå!

Mom on retreat- sista anmälningsdag + linne och yogamatta till alla!

Nu närmar vi oss höstens härliga mammaevent, två dagar med lyx, god mat, avkoppling, träning och inspiration för alla mammor, gammal som ung, med små eller stora barn. Denna helg har jag längtat så länge efter att få göra och jag ser så mycket fram emot att få ta hand om er alla och ge er ett minne för livet!

 

Jag har även på detta event turen att få jobba ihop med Röhnisch som kommer att bidra med varsitt superhärligt träningslinne till alla deltagare. Dessutom får alla deltagare med sig en superfin yogamatta, ni får alltså med er ett helt kit med grejor hem efter helgen!

Sista anmälningsdag är onsdag den 5 september, därefter måste jag avboka eventuella återstående rum till hotellet. Vi har i dagsläget 2 enkelrum och 2 dubbelrum kvar!

 

img_5861-1img_5854img_5862

Datum 6-7 oktober

Plats Stenungsbaden yacht club, spa och resort.

PROGRAM

Lördag

9.00            Välkomna

9.30.           Corepass 1, grundläggande bålkontroll, bålens funktion och korrekt   aktivering. Vi går igenom hur bålens olika muskler fungerar och hur du tränar dem säkert och effektivt

10.30         Mellanmål

11.00          Styrkepass, effektiv hemmaträning för hela kroppen, massor av övningstips och inspiration!

12.00           Lunchbuffé

13.00.          Föreläsning, kvinnlig smärtproblematik och vanliga kvinnliga skador, så förebygger du dem och stärker din kropp för en aktiv vardag

14.30           FLOW, ett avkopplande pass med fokus på rörlighet, stretch, mindfulness och andning

15.30.           Mellanmål + Spa

19.00             Fördrink

19.30             2-rätters middag

Söndag

8.00             Powerwalk/ morgonjogg två grupper där du själv väljer intensitet

9.00            Frukostbuffé

10.00          Corepass 2, fortsatt bålaktivering, tuffare övningar och individuell anpassning av övningsval

11.15          Konditionsträning utan hopp, ett inspirerande pass med pulsträning som är skonsam för knän, bål och bäckenbotten

12.15          Lunchbuffé

13.30           2&2- ett pass fyllt av glädje, skratt och svett men också inspiration för träning med vänner, partner eller kanske barnen? Här står samarbete i fokus!

14.30          Avslutning

KOSTNAD 3195 kr

Detta ingår

Övernattning i dubbelrum (enkelrumstillägg 549 kr)

Frukostbuffé söndag

Lunchbuffé lördag och söndag

Alla mellanmål

Fördrink bubbel (alkoholfritt alt finns)

2-rätters middag lördag exkl dryck

7 träningspass

Föreläsning

Tillgång till SPAet lördag em

Träningsmatta att ta med hem

Träningslinne från Röhnisch

 

Betalning sker med swish eller faktura m 30 dagars betalningsvillkor. Anmälan är bindande men du kan sälja din plats vid förhinder. Begränsat antal platser, först till kvarn gäller. Om du anmält dig och betalat med swish men inte får någon plats återbetalas hela summan omgående.

Anmälan sker i detta formulär.

Varmt välkomna!

 

img_6143