Investera i tid för dig själv!

Jag hittar steg för steg tillbaka till en bra träningsrutin igen. Dessa första veckor har det varit ganska kaosartat som jag har berättat, det är det ju alltid med en liten bebis men detta med amningen som strular har såklart tagit ännu mer av min energi. Nu känns det dock som att vi håller på att hitta lite rutiner och det gör att jag har mer tid och lust till träning.

I helgen var jag till gymet för första gången efter förlossningen och det var en härlig känsla att ha tillgång till obegränsat med utrustning och massor av plats. De sista veckorna har jag fått till lite mer yoga också, när barnet sover bättre på nätterna så orkar jag ta mig upp och träna innan de vaknar på morgonen och den stunden är så värdefull för mig. Jag älskar att få tända upp lite ljus, rulla ut mattan, ta det allra första djupa andetaget och bara sjunka ner och in i min kropp. Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Promenader blir det nästan varje dag, den rutinen gör mig så gott och jag vill komma ut även de dagar det är dåligt väder bara för att få andas lite frisk luft. På gymet i helgen körde jag dock lite tuffare kondition, en halvtimme på crosstrainern med ganska bra puls och den känslan slår såklart promenaderna alla dagar i veckan! Jag tänker bygga upp konditionen stegvis så den är på en bra nivå innan jag börjar springa igen framåt våren, både crosstrainer och cykel kommer att fungera bra där. Det ger puls men visst sjutton längtar jag efter min löpning, vissa dagar så det bara suger i magen!

Jag längtar efter löpning så det bara suger i magen!

Jag vill verkligen betona hur viktigt det är att ta sig dessa korta stunder för sig själv även när man upplever att det inte finns tid! Tar du dig tid för en power hour (eller mindre, en halvtimme räcker oftast långt!) så är du mer effektiv resten av dagen, mer tillfreds och mer positivt inställd och kan därmed hantera konflikter, stress och krav mycket bättre. För mig är detta en stor del i min life design, att prioritera mitt välmående och min hälsa. Att träna och ta dig tid för dig själv är en investering både för dig själv och din omgivning, för jag vågar lova att du blir en härligare person att vara i närheten av när du mår sådär riktigt bra!

Detta är en del i min LIFE DESIGN, att prioritera min egen hälsa!

Därför blir det aldrig någon sockerfri utmaning hos mig

Det är januari och branschen kokar. Alla vill komma igång, alla är laddade och alla vi som jobbar med träning och hälsa på olika sätt är taggade till tänderna för att ta hand om alla träningssugna individer vi möter. Det gäller att smida medan järnet är varmt och jag har verkligen full förståelse för detta, alla vill jobba! Tyvärr får jag emellanåt lite ont i magen när jag ser de utmaningar och satsningar som det uppmuntras till där ute.

Ni som följer mig vet var jag står och vad jag står för. Jag tror på balans, livskvalitet, träning och mat som njutning och ett hållbart liv utan förbud. Jag tror på att satsa lagom, undvika rivstarter och hets och istället hitta hållbara vanor som gör skillnad på sikt. Hos mig kommer ni därför aldrig att hitta några extrema dieter eller uppmuntringar till att utesluta det ena eller andra. Visst sjutton måste man satsa om man ska få resultat, men det är faktiskt inte samma sak som att förbjuda X eller Y.

Januari är i år fyllt av sockerfria utmaningar. Undvik allt socker i 30 dagar! Ät sockerfritt! Undvik synligt socker! Undvik alla kolhydrater! osv osv osv. Olika varianter, olika mycket råvaror som förbjuds, allt från godis och kakor till att inte ens få äta en potatis på 30 dagar. Jag fattar att ni vill haka på hörni, men snälla, fundera en liten stund först! Jag tror verkligen inte att det är en bra idé.

Varför? För att det inte är hållbart. När du säger ”jag ska inte äta något tillsatt socker på 30 dagar”, säger du också då att du kan tänka dig att aldrig mer äta tillsatt socker? För o svaret på den andra frågan är NEJ, då kommer den första utmaningen inte att ge något. Förutom möjligen en aha-upplevelse om att du inte dog utan kakor varje dag, men det visste du väl egentligen, med handen på hjärtat? Kickstart ger liksom inte så mycket som man tror. Bland de människor jag möter och har mött i över 10 år nu så har de en sak gemensamt. Under tiden de lever under ett förbud så längtar de oerhört efter det de inte får äta/göra. När förbudstiden är slut så går nästan alla till överdrift, köper hem ett kilo godis, en låda glass, alla favoritkakor och en pizza, och trycker i sig allt på en kväll. Frågan är om den totala mängden den månaden verkligen blir mindre, jag tror faktiskt att den oftast blir typ likadan men samlad på en dag istället för utspridd över månaden. Och vad gav det egentligen då?

Men hallå, det är ju januari, och julen blev som den brukar med massa julmat och godis, ingen tid för träning och jag känner mig så himla plufsig och liksom indränkt i socker och fett! Jag vill verkligen ta tag i detta nu och jag är superladdad! Vad ska jag göra då om jag inte ”får” köra någon rivstart? 

Enkelt. Styr upp. Skriv en kostplan för hur en bra dag ska se ut. Rensa ur skåpen. Köp hemma massa grönt, frukt, magert kött, rotfrukter osv osv. Ät när du är hungrig och sluta när du är mätt. Drick ett glas vatten när du blir sötsugen, vänta 15 minuter och fundera på om du verkligen vill ha den där kakan. Förbjud inget men känn efter.

Motionera. Promenera, yoga, åk skidor, spring. Gå på spinning, spela volleyboll, cykla trail eller dansa. Få in en bra rutin på rörelse och ge din kropp massa kärlek. Unna dig att må bra!

Låter det bra men känns ändå svårt?Stay tuned! Nästa vecka kommer jag köra en livesändning med massa tips kring just sund och balanserad kost på min facebooksida. Då berättar jag även mer om den kosthållning jag står för och hur du kommer att ha möjlighet att hänga på en helt annan typ av kostutmaning om ett par veckor. Med hållbarhet och balans i fokus, helt utan förbud. Klicka dig in och följ facebooksidan redan nu, länk finns i sidokolumnen eller ovan (klicka på ordet facebooksida). Du kan även prenumerera på min mailinglista, där kommer info någon dag innan. För att prenumerera anger du din mailadress i den pop up- ruta som kommer upp varje gång du surfar in här i bloggen.

Oroa er inte, I got your back!

Om julen, julmaten och all ångest

Det finns nog få dagar på året som är så ångestladdade för många som julen. Vi njuter av tid tillsammans, ledighet, snö (förhoppningsvis), frisk luft och att få summera ytterligare ett år och samtidigt ladda för nystart, men samtidigt är det så många som har svårt att slappna av och njuta eftersom mycket av tankarna handlar om maten, vad som kommer serveras, hur mycket man ”får” äta och hur man ska kunna avstå från att äta alldeles för mycket.

 

Jag önskar att jag bara kunde säga ”slappna av lite!” och sen gjorde alla det, men tyvärr är det inte så enkelt. Tankarna kan vi faktiskt inte alltid styra. Eller jo, det kan vi egentligen men många har inte kunskap om hur vi gör det utan fastnar i destruktiva tankebanor. Därför vill jag istället prata om hur vi kan göra när de där tankarna om förbud och måsten upptar alldeles för mycket av vår tid och kraft.

Jag tror som ni vet inte på att förbjuda eller ta bort saker, jag tror på att välja sina tillfällen och njuta av det du väljer. Att på julafton gå och peta i grytorna och fundera på vad som är mest fettsnålt eller innehåller minst kalorier är för mig helt vansinnigt. Ät och njut! Problemet som jag ser är dock att en till vardags ganska begränsad meny gärna leder till att det slår över och istället för att äta och njuta så äter vi alldeles för mycket, tills vi mår illa, och sen får vi ångest. Några tips kommer därför här.

 

  • Ät bara det du verkligen tycker om. Som du gör till vardags. Om du inte gillar senap tex så tar du ju inte det till vardags. Om du inte gillar ädelost så tar du inte den såsen som innehåller ädelost, eller rödpeppar eller vad det nu är. Till jul är det dock som att vi slutar lyssna på detta sunda förnuft och äter av allt, även det vi inte gillar, bara för att det finns där och ”hör till”. Gör inte det, ät bara det du gillar.
  • Ta lite av varje sak först (fortfarande bara det du gillar såklart). Smaka på allt. Är det sen något du verkligen tyckte var gott och du känner att du orkar, så tar du lite mer av det. Vanligt är annars att vi lastar på massor av några saker, typ 18 sillvarianter, 5 potatisar och 3 olika laxsorter. Sen är vi egentligen mätta men eftersom vi inte har smakat på 70 % av maten (som vi gillar) så fortsätter vi äta. Just detta med att äta när vi är mätta är enligt mig ett av de största problemen vi har gällande mat och hanteringen av mat, vi förstör kroppens egna signaler och gör det jättesvårt för oss själva att få en normal aptitreglering. Kroppen försöker signalera, vi måste bara lyssna!
  • Balansera gärna allt ätande med att röra lite på dig. Själv springer jag gärna på julaftonsmorgon men det behöver ju inte alls handla om något så avancerat, en skön promenad med hela familjen efter frukost kan räcka gott. Lite frisk luft, lite värme i kroppen, en stund tillsammans och ett sätt att ge kroppen de där sköna endorfinerna och dopaminet som vi annars gärna söker från söt och fet mat, det kommer underlätta när du sen ska försöka hitta din lagom nivå vid julbordet. Lagom är faktiskt en himla bra grej.
  • En sak till, och kanske det viktigaste av allt. Kom ihåg att det finns mat imorgon också, du måste inte äta idag för att klara dig över vintern som en björn som ska gå i ide. Försök hitta den där sköna känslan av att vara mätt och belåten, ha fått smaka massa härliga smaker och njutit av dem, suttit ner i lugn och ro utan stress med dem du älskar och sen landat i soffan och känt dig skön och glad i kroppen, inte svullen, trött och illamående. Den känslan är det sällan någon som önskar men tyvärr många som har. Återigen, lagom är faktiskt en himla bra grej. Det kräver lite övning dock att hitta den.

Ha nu en alldeles magiskt härlig jul. Kramas mycket, sov länge, njut av frisk luft och ladda för ett nytt år med nya utmaningar!

 

Om träning, överträning och att alltid bli skadad

Jag hör ofta folk som påstår att skador och att vara skadad är något man får räkna med om man tränar mycket. Det brukar heta att någon haft ”otur” som blivit skadad ”igen” och jag kan verkligen bli så provocerad av såna uttalanden. Ska vi verkligen se på vår träning som något som förväntas skada kroppen med jämna mellanrum?!

Jag skiljer på olika typer av skador. Om du trillar och stukar foten eller bryter ett ben så har du otur, definitivt. Det är sällan du hade kunnat påverkar eller förutspå det, det är en olyckshändelse. De allra flesta skador som vi ser hos tränande uppkommer dock inte genom ett akut trauma, det är mycket vanligare med skador som uppkommer pga lång tids felaktig behandling av vår kropp. Överansträngning, att träna för ofta, för hårt, öka träningen för fort efter ett uppehåll eller när du börjar för första gången är otroligt vanliga orsaker till skador. Vi pressar våra kroppar som om vi var elitidrottare trots att vi inte har samma möjligheter till återhämtning som dem (vem kan sova middag en timme per dag, äta näringsoptimerad mat varje dag och få massage en gång i veckan?) och vi tror att det går att träna lika ofta som ett proffs trots att vi endast tränat ett eller tre år, och de oftast i 15 eller 20.

Jag säger inte att vi inte ska träna hårt eller mycket, jag älskar personligen att träna ofta, gärna varje dag om jag kan, men vi måste veta våra gränser. Om jag har mycket på jobbet, sover dåligt, inte hinner laga ordentlig mat eller har privata problem så kommer detta att påverka min återhämtning och jag tål mindre mängd och intensitet. Om jag blir skadad, och speciellt om jag blir det gång på gång, så är det ett tecken på att jag gör något fel. Det är inte otur, det är oaktsamhet och övermod!

Är du elitidrottare eller elitmotionär som det så fint heter så är det kanske en del av ekvationen att räkna med någon skada ibland, du ligger så nära gränsen som det bara går, för att bli så bra det bara går, och ibland kliver du över gränsen och får en skada. Då är det en del av beräkningen. De allra flesta av oss är inte där, vi är varken elit eller elitmotionärer, vi är helt vanliga människor med heltidsjobb, skjutsningar till barnens aktiviteter, matlagning, städning, föräldramöten och ett socialt liv. Sömnsvårigheter, stress och vaknätter med småbarn är en naturlig del av vårt liv och detta måste få påverka oss! Istället för att skylla på otur, ha lite självinsikt, inse att du varit övermodig och gått på för hårt, backa och lär dig något av det misstaget. Då ska du se att du slipper bli skadad igen, och igen, och igen…

Om när ”allt går om man vill” inte funkar

Jag skrev ett kortare inlägg om detta på min instagram igår och kände att jag ville utveckla ämnet lite mer här i bloggen. Det är ju det fina med blogg, det finns plats för många fler ord och jag kan tänka längre och större och sprida ut mina filosofier på ett annat sätt. Jag märkte också att inlägget på instagram fick väldigt bra mottagande så det är uppenbarligen ett ämne som känns viktigt för många.

 

Som Pt och coach rör jag mig med många andra coacher, i samma vardag, i samma kretsar. Jag märker att vi pratar på ungefär samma sätt allihop och de flesta av oss har som ambition att sprida pepp och träningsglädje omkring oss. Oftast vilar vår filosofi på tankar om att ”ingenting är omöjligt” eller ”om du bara försöker nog mycket så kan du nå till stjärnorna och längre!” men jag kan personligen se att det finns en viss problematik med detta synsätt och budskap. Alla tar faktiskt inte emot detta med öppna armar och för en del kan den här inställningen snarare trycka ner än lyfta upp.

 

Det finns många där ute som aldrig skulle tänka tanken att ta kontakt med en PT eller kostrådgivare. Som kanske har drömt om det nån gång i tiden men känner sig alldeles för långt ifrån den världen nu för att ens fundera på saken. Människor som vill förändra sin livsstil men har hamnat i en ond cirkel av tankar där det inte ens är värt att försöka. Har du misslyckats med att nå dina mål upprepade gånger så kommer du till slut att tappa hoppet och viljan att försöka en gång till dör faktiskt ut. Du orkar helt enkelt inte misslyckas igen. 

 

För dessa människor är det som ett slag i ansiktet när någon säger ”allt går om du bara försöker nog mycket!”. Det är som att deras liv och livsstil blir spottad på, deras väl gömda drömmar blir trampade på och det de istället hör är ”om du inte lyckas efter alla dina försök så är det dig det är fel på, du är helt enkelt inte nog bra”. Den tänkta peppen blir alltså istället en kalldusch som bara påminner ännu mer om vilket misslyckande de är (känner sig som). Här behöver vi tänka till! Jag tror att det viktigaste är att förmedla en öppen attityd där den du ÄR och vad du GÖR inte är samma sak. Att du är okej precis som du är oavsett om du lyckas nå till stjärnorna eller ”bara” till trottoarkanten. Det är också okej att inte alltid vilja bli bäst, komma framåt, utvecklas och prova massa nya grejer. Det finns inget egenvärde i att alltid söka nya utmaningar och sträva framåt för den som faktiskt inte vill det.

 

Jag vill påminna alla er som känner såhär, som får en klump i magen varje gång någon kommer med sitt pepp och sina floskler, att ni är okej. Ni är inte ensamma, ni är faktiskt väldigt många som kämpar med att ens våga försöka. Och det är okej, det är i sin ordning. Det är en naturlig reaktion att inte orka hur många gånger som helst, att tappa glöden och drivet, att vilja ge upp många gånger. Jag hoppas att ni hittar någon som kan ge er glöden tillbaka och hjälpa er att tro på er själva, men det är en lång process, stressa inte och tro aldrig att du måste vara en sån som kämpar, sliter och jobbar mot mål. Det är okej att vara precis som du är, om du mår bra där. Mår du inte bra där, ja då behöver du hitta ett sätt att våga försöka igen, någon gång. Kanske ensam, kanske med någon som kan ge dig självförtroendet, kanske kan ni gå ihop några och dela er resa? En coach är inte alltid lösningen, fyra andra medmänniskor som gör samma resa kan vara minst lika inspirerande och ge dig rätt typ av energi. Och sen- små små steg, ett i taget. Stanna, andas, titta bakåt på var du kom ifrån. Och sen ett ministeg till.

 

Bamsekram och trevlig helg på er alla!

 

 

Känslobaserat ätande- destruktivt och skadligt

I måndags höll jag min tredje och sista föreläsning på Svedbergs (ni vet de som gör så fina badrumsinredningar) i Dalstorp. Temat för höstens samarbete har varit kost och vi har pratat om kost ur flera olika synvinklar, från grundläggande kostlära till mer ingående om olika näringsämnen och vad de gör i kroppen, hur vi behöver äta för att orka träna och hur vi bör tänka för att få i oss mat av hög kvalitet istället för att gå runt och tex vara rädda för kolhydrater. Det sista tillfället handlade om de mentala faktorerna runt maten, varför får vi såna kickar av viss mat (sött, fett), och vad är det som styr om vi känner oss hungriga eller mätta? Och alla de där hormonerna som snurrar runt i kroppen och ger hunger, mättnad, sötsug, oro, tillfredsställelse osv, kan vi göra dem nöjda på något annat sätt än att äta skitmat?

 

Dessutom pratade vi en hel del som ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat nämligen känslobaserat ätande. Under mina år som kostrådgivare har jag mött hundratals klienter som kämpat med att få ordning på maten. En gemensam faktor för väldigt många av dem har varit att det VET hur de ska äta för att må bra, men ändå funkar det inte i verkligheten för att maten ofta blir ett redskap för att hantera sina känslor. Vi äter alltså för att döva vissa känslor eller för att uppnå vissa känslor/kickar. Varför? Och framförallt- hur kan vi lära oss att hantera våra känslor annorlunda?

Vad är känslobaserat ätande? 

Enkelt förklarat kan man säga att känslobaserat ätande handlar om att hantera olika typer av känslor med mat. Att äta när man känner sig ledsen, arg, stressad, orolig eller rastlös är typiska beteende för någon som känsloäter. Även att äta för att fira olika saker, för att man känner sig upprymd eller för att det tex är fredag räknas som känslobaserat ätande. Helt enkelt, när du äter pga att du har eller vill ha en viss känsla istället för att äta när du är hungrig eller sugen. Ofta blir vi sötsugna av stress, oro eller sorg och om man inte stannar upp och funderar kan det lätt kännas som att man äter för att man är sugen, fast egentligen beror det på att man söker ett sätt att hantera den känslan om uppkom.

 

Varför känsloäter vi? 

Jag skulle säga att den största orsaken är att vi är obekväma med att känna saker. Vi undviker gärna att uppleva obehagliga känslor, tråkiga känslor, tuffa och utmanande känslor. Vi söker snabba sätt att bli av med den gnagande känslan i kroppen istället för att sätta oss ner, känna det vi egentligen känner och fundera på vad känslan kommer ifrån och hur vi kan hantera den.

Exempel- jag har bråkat med min man. Istället för att sätta mig ner, fundera över vad konflikten handlade om, vad som är viktigt för mig och honom i detta och hur vi ska hitta en gemensam lösning så äter jag en chokladkaka i rent raseri medan jag tänker att han är dum i huvudet. Problemet kommer ju att kvarstå, inget blev bättre, men känslan av ledsamhet dövades för tillfället av de känslor som chokladen ger dvs kickar av dopamin mm.

 

Exempel- jag har som vanligt alldeles för mycket att göra på jobbet. Det är eftermiddag, lunchen var aningen för liten och jag inser för varje minut som går att jag inte kommer hinna klart allt jag skulle göra innan dagen är slut. Jag tar en näve kakor ur burken, äter dem stående vid mitt skrivbord medan jag fortsätter jobba i alldeles för hög hastighet, hinner inte ens titta på kakorna, än mindre känna vad de smakar men de ger mig den sockerkick jag behöver för att orka öka tempot ytterligare. Problemet kvarstår, jag har fått eller tagit på mig för många uppgifter, jag behöver delegera eller få avlastning på något sätt för att hinna men min upplevelse är att jag orkar prestera lite mer om jag får i mig sockret. Sanningen är troligen snarare att det höga tempot leder till att jag slarvar eller missar något och får gå tillbaka och göra om senare, alternativt att jag tar ut min stress på kollegor eller kunder genom att vara otrevlig, vilket leder till missnöje bland fler. En bättre lösning skulle helt klart vara att be om hjälp eller bestämma mig för att några saker kan vänta till nästa dag.

 

Hur kan vi hantera känslorna bättre och mer konstruktivt?

Jag vet att detta låter jobbigt, men en känsla måste hanteras som den är, inte dövas med något annat. Precis som en alkoholist försöker döva känslor med sprit, en spelberoende med spel och en sexberoende med snabba kickar från sexuell bekräftelse och många förbindelser så måste den som hanterar sina känslor med mat hitta ett annat sätt. Steg ett är att våga känna. Sitt med känslan, hur känns detta? Att något känns jobbigt är inte detsamma som att det är dåligt. Det kan komma något konstruktivt ur det men du måste låta det ha sin process. Släpp fram känslan i ljuset, titta på den från alla håll och fundera på hur du kan lösa grundproblemet. Låt det ta sin tid!

 

Ofta handlar känslobaserat ätande om att vi har blivit beroende av de kickar som det söta eller feta ger. Vi känner oss gladare, starkare, piggare. Vi mår bättre när vi äter det söta. Men sällan efteråt, då mår vi oftast sämre… De hormoner som ger dessa kickar och dessa känslor som vi mår bra av är bland annat dopamin och serotonin. Dopamin gör oss glada och upprymda, serotonin gör oss lugna, tillfredsställda, nöjda med tillvaron. Dessa produceras när vi äter sött och fett men de produceras också under och efter träningspass. Alltså- du kan få samma kick av att träna som av att äta en kaka! Tadaa! Där har vi alltså en lösning, ett sätt att hantera känslorna annorlunda.

 

Dopamin och serotonin samt endorfiner som säkert många har hört talas om, är hormoner som gör oss gladare, piggare och mer nöjda med livet. Det är lätt att bli beroende av dessa hormoner och det är inte så konstigt, vem vill inte alltid känna sig glad liksom?! Problemet blir när vi får kickarna från helt fel saker, sånt som sedan får oss att må dåligt. Känslan efter en hel låda glass är oftast inte så härlig medan känslan efter ett svettigt träningspass oftast är väldigt skön och behaglig. Det är mao klokt att söka dessa kickar från sånt som får oss att må bra även på lång sikt, inte bara för stunden. Givetvis är det inte lätt att bara byta ut mat mot träning, då hade alla gjort det, men ett första steg kan vara att bli medveten, vilket du blivit genom att läsa denna text, och sen börja jobba med det steg för steg.

 

Vad händer om du nästa gång du är sugen på godis klockan 15 på en tisdag istället tar en 15 minuters promenad? Kanske inser du då att det egentligen var frisk luft du behövde för att inte känna dig så trött längre.

Vad händer om du istället för att gräva ner handen i kakburken på jobbet ägnar 10 minuter åt lite rörlighet och andningsövningar för att sänka pulsen? Kanske inser du då att du behöver delegera istället för att försöka trolla med knäna.

 

Vad händer om du nästa gång det serveras fredagsfika på jobbet först tar ett bra mellanmål, en frukt och en näve nötter, och sen känner efter om du fortfarande är sugen? Kanske inser du att du inte alls var sugen på det söta, du var bara hungrig och behövde bra energi för att orka resten av dagen. Eller du höll på falla i fällan och ta en kaka bara för att inte göra någon annan ledsen.

 

Det är inte fel att äta onyttigt ibland, problemet är när vi inte gör det för att det är gott utan för att hantera och döva olika typer av känslor. Då ger det först en snabb kick och därefter ett bakslag i form av illamående, övermättnad (alla som nån gång fortsatt äta godis ur skålen fast de inte längre är sugna räcker upp en hand!) eller dåligt samvete. Dessa känslor mår vi inte bra av! Sitt ner, känn det du känner, ge tid åt att hitta en lösning och låt maten vara just det den är, energi och bränsle för en frisk och stark kropp!

 

Pyramidspel som profiterar på människors hälsa

Jag har funderat på detta ämne länge och verkligen gått och arbetat upp en irritation. Till slut kunde jag inte stå emot längre utan måste få säga min åsikt. Vi är fler och fler som väljer att jobba med hälsa och för en ökad folkhälsa men det leder också till att branschen utnyttjas av aktörer som är mindre seriösa och fokuserar mer på sälj än kundnytta i sina tjänster.

 

Det ämne jag pratar om är kopplat till det som idag kallas NM- network marketing eller MLM- multi level marketing. I folkmun även kallat pyramidspel, något som har funnits i många många år men som tar olika skepnader hela tiden. Själva fenomenet kan man ha åsikter om, att de flesta inte tjänar några pengar utan bara blir utnyttjade i en kedja där endast toppen kan bli riktigt rika, men visst finns det även MLM-företag som gör bra saker, jag har tex vuxit upp med Tupperwareprylar som fasen höll i tusen år (!) och jag har använt smink från Mary Kay som funkat väldigt fint. Men det är inte själva företagsformen jag tänker ta upp här, den har det redan skrivits massor om för den som har förmågan att använda google. Det jag vill prata om idag är faktiskt några av de produkter som jag ser marknadsförs via dessa företag.

092717Höstdepression_1

I mitt flöde ser jag dagligen reklam för ytterst oseriösa produkter. Det är tandkräm som ska göra tänderna vitare, helt utan blekmedel. Tandkräm som dessutom inte innehåller fluor, vilket framhålls som något positivt. ALLA tandläkare jag nånsin mött säger att det är jätteviktigt att använda tandkräm med fluor, all logik säger mig att de har mer kunskap i ämnet än random nisse på stan som vill promota en mer ”naturlig” tandkräm som inte är giftig för kroppen (eh?). Ändå väljer folk att tro på detta. Jag blir lite rädd av denna produkt, vad händer om alla börjar köpa fluorfri tandkräm, kommer tandvårdskostnaderna skjuta i höjden när alla börjar få karies och vi tillsammans får betala detta via våra skattemedel? Vilket ansvar planerar random nisse att ta för det?

En annan ofta förekommande produkt är kaffe som ska öka din fettförbränning, genom att hjälpa dig att vara i eller hamna i ketos dvs det stadium du hamnar i om du helt eller i princip helt undviker alla kolhydrater. Till att börja med undrar jag hur mycket kaffe verkligen påverkar dina insulinnivåer, sen vill jag också här påpeka att viktnedgång, som i de allra flesta fall är målet för de som medvetet försätter sig i ketos, inte har ett dugg att göra med huruvida du utesluter kolhydrater eller inte. Du kan få en fantastiskt fin viktnedgång trots att du äter kolhydrater och du kan dessutom må betydligt bättre under tiden! Dessutom finns det i princip inga produkter som ”bränner fett”, fett bränner du genom att ligga på ett kaloriunderskott, de enda produkter som kan fungera är ytterst olagliga och dopingklassade. Detta är helt klart en produkt som ingen behöver.

 

En annan produkt som dessa företag ofta har i sitt utbud är olika former av detoxpulver och drycker. Detox påstås rena din lever, hjälpa kroppen att rensa ut slaggprodukter och kickstarta en hälsokur eller viktnedgång. Problemet är att vi redan har en funktion för detta i kroppen, levern sköter detta alldeles utmärkt själv. Och om den inte gör det så har du allvarliga fel på kroppen och då är nog detoxpulver det sista jag skulle rekommendera, då är det snarare läge för ett akut besök hos läkaren. Så länge produkten inte innehåller några olagliga eller skadliga ämnen så är det sannolikt inte farligt att ta den men den tillför ingenting, det är som att gå och köpa luft på burk och tro att den ska vara bättre än den du redan andas utomhus. Kategorin ”produkter ingen behöver” även på denna.

092717Höstdepression

Jag kan fortsätta ett tag till men väljer att stanna där. Kontentan av det jag vill ha sagt är att dessa företag profiterar på människors önskan att bli mer hälsosamma och gärna vill tro på genvägar, samt att de som hjälper till att sprida detta genom att bli försäljare borde skämmas! Många av dem har prick noll utbildning inom träning, kost eller hälsa och de tycks inte förstå att de faktiskt lurar människor genom att sälja helt ovetenskapliga produkter. De som har utbildning är ju snäppet ännu värre, jag ser faktiskt även dessa i mitt flöde och det får mig verkligen att skämmas för min bransch. Visst går det att tjäna pengar på allt men borde inte det grundläggande syftet vara att hjälpa människor att må bättre och bli friskare? Jag tycker det är oerhört tragiskt när folk totalt struntar i sina värderingar och istället gör vad som helst för att tjäna pengar. Skärpning alla!