Lessmeatweek- antar du utmaningen?

Ni som följer mig vet att jag äter mer och mer vegetariskt, undviker rött kött mer än någon dag i veckan men gärna äter fisk, framförallt för miljöns skull men också för min egen hälsa och naturligtvis djurhållningen. På tisdag åker jag utomlands och har bestämt mig för att köra en utmaning medan vi är borta och ni är välkomna att haka på!

Jag kommer vara bortrest två veckor och under de veckorna kommer jag endast att äta vegetariskt samt fisk och ägg. Inget rött kött och ingen kyckling! Jag tycker det passar väldigt bra att köra detta just när vi är borta av flera skäl. Dels äter vi ju mycket ute och det är kul med idéer på nya vegetariska rätter och fiskrätter, det kan jag sen ta med mig hem. Dels vet jag ju väldigt lite om djurhållningen i Spanien och även om vi inte är perfekta så har Sverige mycket strängare lagar angående detta än många andra länder så det känns bra att inte stötta det.

Nu utmanar jag er att hänga på! En eller två veckor utan rött kött och kyckling, ni får såklart även utesluta fisk om ni vill det men jag kommer äta det eftersom jag ändå har en idé om att ett djur som lever fritt har haft ett lyckligare liv. Vi använder taggen #lessmeatweek i sociala media för att stötta och peppa varandra. Kanske kan vi utmana och inspirera ännu fler att hänga på? Nu kör vi!

Att inspirera och inspireras

Ibland tänker jag att det här med hälsa inte alls behöver vara så svårt som många tror. Vi tycks ha en förmåga att liksom krångla in oss i massa måsten, krav och regler som egentligen inte tar oss närmare vårt mål men som kanske får oss att tro mer på den ”metod” vi valt för vår hälsa? Sen å andra sidan påminner jag mig om att alla faktiskt inte har samma kunskap, bakgrund eller intressen, det jag tycker är självklart behöver inte alls vara det för någon annan. Och vi har alla olika bakgrunder och förutsättningar att hitta och skapa hälsa.

 

041118Grön smoothie

Jag inspireras väldigt mycket av de som lyckas få in hälsa som en naturlig del i sitt liv utan att gå till överdrift. Jag älskar att se gröna smoothies i mitt flöde men blir precis lika glad av en kanelbulle och en stor kopp choklad. Jag imponeras av de som lyckas implementera hälsa i ett liv som egentligen handlar om allt annat, som att jobba, ta hand om sin familj, umgås med vänner, uppfylla drömmar och ha kul på vägen. När hälsan däremot hamnar i centrum och får ta alltför stor uppmärksamhet, då är jag inte lika imponerad.

Mitt mål är att inspirera er till att ta bättre hand om er själva. Att börja tycka om er själva lite till, ta hand om er kropp och knopp för att ni är värda det och prioritera er själva lite oftare. Många är nämligen ganska dåliga på det, speciellt vi kvinnor. Jag hoppas på att förmedla en sund och balanserad kost på träning och livsstil, där bra mat, rörelse och en stark kropp är ett medel för att kunna göra allt det där andra vi vill i livet, inte ett självändamål. Att ha en snygg rumpa är ju kul, men ännu roligare är det om den dessutom är så stark att den hjälper dina knän att fungera. En platt mage känns ju härligt på stranden men betyder egentligen ingenting om den inte orka stabilisera din rygg dag ut och dag in. Det visuella kommer på köpet så att säga men jag hoppas att ni här hos mig hittar glädje, kraft och kunskap för att skapa den aktiva och hållbara livsstil ni vill ha!

 

Vad inspireras du av? Och vad försöker du sprida till din omgivning? (Vill ni förresten veta vad det är i smoothien? Jag berättar om ni frågar snällt!) 

041118Grön smoothie_4

041118Grön smoothie_1

Urinläckage vid träning efter graviditet

För någon vecka sen fick jag ett läsarmail med en fråga som jag tycker känns väldigt viktig att ta upp, jag bestämde mig därför för att skriva ett inlägg på ämnet. Det handlar om löpning och urinläckage, eller egentligen hur den typen av problem kan påverka all träning och även livskvalitén överlag. Mailet löd såhär:

 

”Har funderat kring ett ämne som ingen tar upp som jag tror är jättevanligt problem, det är urinläckage bland kvinnor vid träning. Jag har fött två barn och är 45 år. Hade någon bankat in i mitt huvud att knipövningar är SÅ viktigt så kanske kanske jag inte hade behövt operera mig, kanske, kanske inte. Många tårar har runnit hos mig på grund av detta kan jag säga.

Jag hade stora problem med träningsläckage i många år. Det begränsade och hämmade all träning. Intervallträning nej, funkade inte, sista ge järnet på passet, nej funkade inte. Man skäms och vågar inte prata om sitt problem. Man stod och trampade på samma ställe i träningen och det var väldigt svårt att förbättra sig. Jag försökte intala mig själv att inte låta detta hämma min träning, men det gjorde det ändå.

Men hjälp finns ju att få, jag själv sökte hjälp via vårdcentral sedan till gynmottagningen. För ca 6 månader sedan opererade jag in ett sk TVT band som håller uppe urinröret. Nu är träningen njutningsfull, rolig och utmanande igen. Man kan framför allt maxa träningen, före operationen gick all träning på halvfart, tänk dig själv att alltid få avbryta när du når 60%.  För min egen del är problemen med läckage vid träning helt borta, nu kan jag ge järnet igen. Jag kan inte säga att det blir så för alla, men de flesta blir mycket bättre.”

031818Vinterlöpning_4

För mig är inte detta ett ämne det pratas lite om, jag pratar ganska mycket med mina klienter om det eftersom jag jobbar med just löpning och många kvinnor har problem med läckage efter graviditet och förlossning. Men i allmänhet pratas det verkligen för lite om det, och det är väldigt konstigt! Jag har nog haft ett tiotal klienter som opererat sig med just ett sånt TVT-band under de år jag jobbat som PT och jag har mött, utan att överdriva, ett 50-tal kvinnor som kämpar med läckage och knipstyrka för att kunna träna och leva som vanligt. Det är en fråga som hör till rutinen för mig att ställa när jag möter en ny klient, ”hur upplever du styrkan i bäckenbotten, är den tillräcklig för att kunna springa och hoppa?” och det blir sen ofta en del i träningsplanen, bålstabilitet, bäckenbottenkontroll och successiv progression av tex hopp eller tunga lyft så att dessa delar hänger med.

 

Det är viktigt att känna till att träning och knipövningar inte alltid räcker. I vissa fall påverkas urinröret vid förlossningen och liksom faller framåt, då hjälper inte alla knipövningar i världen, du kommer fortfarande att läcka. Det är då det blir aktuellt med en TVT-operation. Och det är verkligen ett jätteenkelt ingrepp! Jag vet att läkare brukar rekommendera en veckas vila från träning men sen ska det i princip gå att köra igång igen och effekten av operationen är total och omedelbar! Ofta upplever jag att kvinnor skäms för dessa problem och skuldbelägger sig själva men det finns absolut ingen anledning att göra det, vissa skador som kommer med förlossningen går inte att undvika,  det är inte ditt eget fel!

 

För dig som inte har detta problem med urinröret går det oftast att träna upp knipet igen. Min rekommendation då är alltid dels att inte börja för sent, börja redan medan du är gravid! Gå in för detta riktigt ordentligt de sista tre månaderna av graviditeten och börja om direkt efteråt, då kommer du snart att återfå kontroll och styrka. Det kan dröja några månader innan du uppnår samma styrka som innan graviditeten men det ska inte ta flera år, då bör du söka hjälp, många har svårt att hitta rätt knipteknik. Du ska inte knipa skinkorna, du ska knipa invändigt, det ska inte synas när du kniper!

 

Jag rekommenderar också att du tränar knipet och bålen tillsammans, både bålstyrkan och även styrkan i säte och baksida lår har visat sig ha betydelse för knipfunktionen. När jag var på efterkontroll för några veckor sedan fick jag också detta bekräftat av barnmorskan, du kan läsa om min efterkontroll här. 

Att träna bålen korrekt direkt efter förlossningen är viktigt och ofarligt om du gör rätt övningar, det kommer hjälpa dig återhämta dig, undvika ryggont och som sagt, få kontroll på bäckenbotten. Här hittar du övningar för träning efter graviditet.

Till sist, du behöver lägga lite energi på detta, en gång i veckan 2-3 knip räcker inte. Jag kniptränade varje gång jag ammade med första barnet (detta funkar ju även om man flaskmatar!) och denna gång gör jag det minst en gång om dagen och då under ett par minuter med både längre knip och starkare kortare, tänk typ uthållighet och explosivitet. Jag tänker extra på det när jag styrketränar, springer och går med vagnen så jag får in flera tillfällen varje dag. Jag upplever att styrkan är lika bra nu, tre månader efter andra barnet, som den var innan någon av dem fötts. För mig var detta otroligt viktigt, jag älskar att springa och vill kunna träna hela livet. Hade jag fått problem med läckage hade jag sökt hjälp direkt, utan att tveka, och inte gett mig förrän jag fått rätt hjälp. Min kropp är för värdefull och jag vägrar bli begränsad!

Om egentid och kvinnor som stöttar kvinnor

Det finns en speciell VIP-hylla i himlen för kvinnor som stöttar varandra. Jag har skrivit om detta tema förut men häromdagen blev det aktuellt igen. Jag lade ut en bild på instagram där jag lyckligt berättade att jag varit och tränat med min lillasyster och att jag tycker det känns så viktigt att hinna träna när jag är här i Umeå hos min familj, eftersom jag har så begränsat med tid för det hemma. Här finns tre småsyskon till mig och mina föräldrar som gärna vill bära och mysa med sitt lilla barnbarn/syskonbarn och det gör att jag kan ta mig iväg och träna på ett sätt jag aldrig kan hemma. De träffar dessutom bara mina barn 2-3 ggr/år eftersom vi bor över 100 mil bort. Min man jobbar ju dagtid och de timmar vi har ihop på kvällen vill jag oftast inte åka iväg så det blir mest att jag kör lite hemma dagtid när lillan sover och storasyster är på förskolan en stund.

Till bilden fick jag en kommentar om att det var konstigt att jag lät mitt barn åka runt som en docka från famn till famn och att jag valde att åka och träna istället för att stänga in mig med min familj och bara njuta av bebisbubblan. Det var tydligen väldigt konstigt att ha något behov av att göra saker för sin egen skull när jag nu blivit småbarnsmamma igen.

Jag tycker det är fint att vi alla är olika. Jag tycker alla kan få göra precis som de själva vill men jag har fött två barn och gått igenom två småbarnstider, och ingen ska komma och tala om för mig att de där första veckorna är en dans på rosor. Man är trött, har ont, sover dåligt, sliter med att hitta rutiner, hormonerna rusar så man vill hoppa från fönstret vissa dagar, man svettas och fryser om vartannat, tuttarna ömmar, kroppen är svullen och tårarna är ständigt på väg fram bakom ögonlocken. Bebisbubbla, ja det blir det efter ett par månader tycker jag, ungefär där vi är nu. I början handlar det om att överleva.

Ingen ska heller komma och tala om för mig att mina val inte är de bästa för mina barn. Jag tycker att jag har bevisat det med all önskvärd tydlighet sista månaderna. Ni som missat detta kan läsa allt om det här. Ändå gör det såklart ont när någon ifrågasätter ens föräldraskap, det kan ingen värja sig emot.

Men vad är det egentligen som gör att vi har så lätt att kasta skit på mammor som väljer att fylla sitt liv med annat än att ta hand om barn, OCKSÅ? Vad är det som gör att vi måste skicka gliringar och kommentarer till dem som tycks hinna ta hand om sig själva OCKSÅ fast de har småbarn hemma? Varför är det så skamfyllt att prioritera sitt eget välmående OCKSÅ och inte offra precis allt av egna intressen och glädjeämnen för att man blivit mamma?

För det är ju inte så att jag inte tar hand om mitt barn, inte prioriterar mitt barn, inte bryr mig om mitt barns välmående eller inte sätter mitt barns behov först? Jag gör ju det också, vi måste väl klara att ha två tankar i huvudet samtidigt? Det ena utesluter ju inte det andra!

Det finaste i allt detta är ändå hur många kvinnor som faktiskt stod upp och tog min sida. Som sade ifrån, stöttade och tog ställning. Som bekräftade min känsla och min upplevelse, att jag ju investerar i mig själv för att sen kunna investera i mina barn.

Ta först på din egen mask och hjälp sedan andra!

Precis så enkelt är det faktiskt. Om jag inte tankar min kropp och hjärna med ny bränsle, nytt tålamod, nya skratt, ny stimulans och nya endorfiner, hur ska jag då orka ta hand om mina barn? Hur ska jag kunna vara en bra förebild om jag själv mår skit? För det gör jag utan träning, det ska jag tala om! Då blir jag grå, orkeslös och på dåligt humör och en sån mamma vill jag inte vara. Jag ska med handen på hjärtat säga att jag väldigt sällan tappar tålamodet på mina barn. Visst händer det men det är mycket ovanligt, oftast orkar jag hantera stress, trotsålder, sömnlösa nätter och matvägran med jämnmod och jag är absolut övertygad om att min träning har en stor betydelse för detta. Jag kan ofta tänka att det är många mammor och pappor därute som skulle må bra av att lägga lite mer tid och kraft på sig själva, så kanske de inte skulle vara såna jävla dumskallar mot sina barn jämt. Men det är väl bara jag.

Till alla er som står upp och stöttar varandra och som tog er tid för alla gulliga och peppande kommentarer, till er vill jag bara skicka en stor kram, ni har alla varsin plats på VIP-hyllan i himlen! 

Investera i tid för dig själv!

Jag hittar steg för steg tillbaka till en bra träningsrutin igen. Dessa första veckor har det varit ganska kaosartat som jag har berättat, det är det ju alltid med en liten bebis men detta med amningen som strular har såklart tagit ännu mer av min energi. Nu känns det dock som att vi håller på att hitta lite rutiner och det gör att jag har mer tid och lust till träning.

I helgen var jag till gymet för första gången efter förlossningen och det var en härlig känsla att ha tillgång till obegränsat med utrustning och massor av plats. De sista veckorna har jag fått till lite mer yoga också, när barnet sover bättre på nätterna så orkar jag ta mig upp och träna innan de vaknar på morgonen och den stunden är så värdefull för mig. Jag älskar att få tända upp lite ljus, rulla ut mattan, ta det allra första djupa andetaget och bara sjunka ner och in i min kropp. Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Yogan får mig att älska mig själv lite mer!

Promenader blir det nästan varje dag, den rutinen gör mig så gott och jag vill komma ut även de dagar det är dåligt väder bara för att få andas lite frisk luft. På gymet i helgen körde jag dock lite tuffare kondition, en halvtimme på crosstrainern med ganska bra puls och den känslan slår såklart promenaderna alla dagar i veckan! Jag tänker bygga upp konditionen stegvis så den är på en bra nivå innan jag börjar springa igen framåt våren, både crosstrainer och cykel kommer att fungera bra där. Det ger puls men visst sjutton längtar jag efter min löpning, vissa dagar så det bara suger i magen!

Jag längtar efter löpning så det bara suger i magen!

Jag vill verkligen betona hur viktigt det är att ta sig dessa korta stunder för sig själv även när man upplever att det inte finns tid! Tar du dig tid för en power hour (eller mindre, en halvtimme räcker oftast långt!) så är du mer effektiv resten av dagen, mer tillfreds och mer positivt inställd och kan därmed hantera konflikter, stress och krav mycket bättre. För mig är detta en stor del i min life design, att prioritera mitt välmående och min hälsa. Att träna och ta dig tid för dig själv är en investering både för dig själv och din omgivning, för jag vågar lova att du blir en härligare person att vara i närheten av när du mår sådär riktigt bra!

Detta är en del i min LIFE DESIGN, att prioritera min egen hälsa!

Därför blir det aldrig någon sockerfri utmaning hos mig

Det är januari och branschen kokar. Alla vill komma igång, alla är laddade och alla vi som jobbar med träning och hälsa på olika sätt är taggade till tänderna för att ta hand om alla träningssugna individer vi möter. Det gäller att smida medan järnet är varmt och jag har verkligen full förståelse för detta, alla vill jobba! Tyvärr får jag emellanåt lite ont i magen när jag ser de utmaningar och satsningar som det uppmuntras till där ute.

Ni som följer mig vet var jag står och vad jag står för. Jag tror på balans, livskvalitet, träning och mat som njutning och ett hållbart liv utan förbud. Jag tror på att satsa lagom, undvika rivstarter och hets och istället hitta hållbara vanor som gör skillnad på sikt. Hos mig kommer ni därför aldrig att hitta några extrema dieter eller uppmuntringar till att utesluta det ena eller andra. Visst sjutton måste man satsa om man ska få resultat, men det är faktiskt inte samma sak som att förbjuda X eller Y.

Januari är i år fyllt av sockerfria utmaningar. Undvik allt socker i 30 dagar! Ät sockerfritt! Undvik synligt socker! Undvik alla kolhydrater! osv osv osv. Olika varianter, olika mycket råvaror som förbjuds, allt från godis och kakor till att inte ens få äta en potatis på 30 dagar. Jag fattar att ni vill haka på hörni, men snälla, fundera en liten stund först! Jag tror verkligen inte att det är en bra idé.

Varför? För att det inte är hållbart. När du säger ”jag ska inte äta något tillsatt socker på 30 dagar”, säger du också då att du kan tänka dig att aldrig mer äta tillsatt socker? För o svaret på den andra frågan är NEJ, då kommer den första utmaningen inte att ge något. Förutom möjligen en aha-upplevelse om att du inte dog utan kakor varje dag, men det visste du väl egentligen, med handen på hjärtat? Kickstart ger liksom inte så mycket som man tror. Bland de människor jag möter och har mött i över 10 år nu så har de en sak gemensamt. Under tiden de lever under ett förbud så längtar de oerhört efter det de inte får äta/göra. När förbudstiden är slut så går nästan alla till överdrift, köper hem ett kilo godis, en låda glass, alla favoritkakor och en pizza, och trycker i sig allt på en kväll. Frågan är om den totala mängden den månaden verkligen blir mindre, jag tror faktiskt att den oftast blir typ likadan men samlad på en dag istället för utspridd över månaden. Och vad gav det egentligen då?

Men hallå, det är ju januari, och julen blev som den brukar med massa julmat och godis, ingen tid för träning och jag känner mig så himla plufsig och liksom indränkt i socker och fett! Jag vill verkligen ta tag i detta nu och jag är superladdad! Vad ska jag göra då om jag inte ”får” köra någon rivstart? 

Enkelt. Styr upp. Skriv en kostplan för hur en bra dag ska se ut. Rensa ur skåpen. Köp hemma massa grönt, frukt, magert kött, rotfrukter osv osv. Ät när du är hungrig och sluta när du är mätt. Drick ett glas vatten när du blir sötsugen, vänta 15 minuter och fundera på om du verkligen vill ha den där kakan. Förbjud inget men känn efter.

Motionera. Promenera, yoga, åk skidor, spring. Gå på spinning, spela volleyboll, cykla trail eller dansa. Få in en bra rutin på rörelse och ge din kropp massa kärlek. Unna dig att må bra!

Låter det bra men känns ändå svårt?Stay tuned! Nästa vecka kommer jag köra en livesändning med massa tips kring just sund och balanserad kost på min facebooksida. Då berättar jag även mer om den kosthållning jag står för och hur du kommer att ha möjlighet att hänga på en helt annan typ av kostutmaning om ett par veckor. Med hållbarhet och balans i fokus, helt utan förbud. Klicka dig in och följ facebooksidan redan nu, länk finns i sidokolumnen eller ovan (klicka på ordet facebooksida). Du kan även prenumerera på min mailinglista, där kommer info någon dag innan. För att prenumerera anger du din mailadress i den pop up- ruta som kommer upp varje gång du surfar in här i bloggen.

Oroa er inte, I got your back!

Om julen, julmaten och all ångest

Det finns nog få dagar på året som är så ångestladdade för många som julen. Vi njuter av tid tillsammans, ledighet, snö (förhoppningsvis), frisk luft och att få summera ytterligare ett år och samtidigt ladda för nystart, men samtidigt är det så många som har svårt att slappna av och njuta eftersom mycket av tankarna handlar om maten, vad som kommer serveras, hur mycket man ”får” äta och hur man ska kunna avstå från att äta alldeles för mycket.

 

Jag önskar att jag bara kunde säga ”slappna av lite!” och sen gjorde alla det, men tyvärr är det inte så enkelt. Tankarna kan vi faktiskt inte alltid styra. Eller jo, det kan vi egentligen men många har inte kunskap om hur vi gör det utan fastnar i destruktiva tankebanor. Därför vill jag istället prata om hur vi kan göra när de där tankarna om förbud och måsten upptar alldeles för mycket av vår tid och kraft.

Jag tror som ni vet inte på att förbjuda eller ta bort saker, jag tror på att välja sina tillfällen och njuta av det du väljer. Att på julafton gå och peta i grytorna och fundera på vad som är mest fettsnålt eller innehåller minst kalorier är för mig helt vansinnigt. Ät och njut! Problemet som jag ser är dock att en till vardags ganska begränsad meny gärna leder till att det slår över och istället för att äta och njuta så äter vi alldeles för mycket, tills vi mår illa, och sen får vi ångest. Några tips kommer därför här.

 

  • Ät bara det du verkligen tycker om. Som du gör till vardags. Om du inte gillar senap tex så tar du ju inte det till vardags. Om du inte gillar ädelost så tar du inte den såsen som innehåller ädelost, eller rödpeppar eller vad det nu är. Till jul är det dock som att vi slutar lyssna på detta sunda förnuft och äter av allt, även det vi inte gillar, bara för att det finns där och ”hör till”. Gör inte det, ät bara det du gillar.
  • Ta lite av varje sak först (fortfarande bara det du gillar såklart). Smaka på allt. Är det sen något du verkligen tyckte var gott och du känner att du orkar, så tar du lite mer av det. Vanligt är annars att vi lastar på massor av några saker, typ 18 sillvarianter, 5 potatisar och 3 olika laxsorter. Sen är vi egentligen mätta men eftersom vi inte har smakat på 70 % av maten (som vi gillar) så fortsätter vi äta. Just detta med att äta när vi är mätta är enligt mig ett av de största problemen vi har gällande mat och hanteringen av mat, vi förstör kroppens egna signaler och gör det jättesvårt för oss själva att få en normal aptitreglering. Kroppen försöker signalera, vi måste bara lyssna!
  • Balansera gärna allt ätande med att röra lite på dig. Själv springer jag gärna på julaftonsmorgon men det behöver ju inte alls handla om något så avancerat, en skön promenad med hela familjen efter frukost kan räcka gott. Lite frisk luft, lite värme i kroppen, en stund tillsammans och ett sätt att ge kroppen de där sköna endorfinerna och dopaminet som vi annars gärna söker från söt och fet mat, det kommer underlätta när du sen ska försöka hitta din lagom nivå vid julbordet. Lagom är faktiskt en himla bra grej.
  • En sak till, och kanske det viktigaste av allt. Kom ihåg att det finns mat imorgon också, du måste inte äta idag för att klara dig över vintern som en björn som ska gå i ide. Försök hitta den där sköna känslan av att vara mätt och belåten, ha fått smaka massa härliga smaker och njutit av dem, suttit ner i lugn och ro utan stress med dem du älskar och sen landat i soffan och känt dig skön och glad i kroppen, inte svullen, trött och illamående. Den känslan är det sällan någon som önskar men tyvärr många som har. Återigen, lagom är faktiskt en himla bra grej. Det kräver lite övning dock att hitta den.

Ha nu en alldeles magiskt härlig jul. Kramas mycket, sov länge, njut av frisk luft och ladda för ett nytt år med nya utmaningar!