Okategoriserade

Gästblogg- att vara en tränande småbarnsmorsa

Emellanåt ber jag mina klienter att gästa bloggen för att berätta om sin träning, sin väg tillbaka från en skada eller hur de tränat inför ett lopp. Jag är så glad och tacksam över att de tar sig tid att skriva för att inspirera er och berätta om sin resa! Idag har ni äran att ta del av en småbarnsmorsas vardag med allt vad den innebär i form av livspussel, trix och prioriteringar. Håll till godo!

Berätta om dig själv!

Jag är 33 år och har två småttingar. Den ena är 3,5 år, den andra 7 månader. Jag har tränat i hela mitt liv. Tidigare främst lagidrott. Strax innan min första graviditet blev vi kära på riktigt, jag och löpningen! Löpning är det optimala komplimentet till gymmet, eftersom det inte kräver att jag tar mig någonstans. Dessutom är ju känslan av att "klippa den där backen" helt oslagbar!

För den känslan har jag styrketränat förebyggande i 10 månader nu (eftersom jag tror på att den muskelmassa man inte tappar är den enklast vunna). Och snart är jag där!

Berätta om din träning!

Jag springer nu några gånger i veckan. Inga maxprestationer varken i längd eller fart, men jag jobbar mig successivt uppåt. Jag har ingen lust att skada mig på vägen mot målet, därför tränar jag med handbromsen halvt dragen och släpper på den lite grand för varje pass.

Varför tränar du, vad är det som motiverar dig?

För sina barn vill man orka vara en god förebild. Som förälder vill man ge allt och lite till, samtidigt som man ska försöka ge sig själv det som krävs för att orka göra just det. För mig är träningen i mångt och mycket det som krävs. Mitt tålamod blir bättre, jag blir piggare osv osv.  Livspusslet med småbarn och träning är sannerligen inte alltid lätt att lägga. Det här är min berättelse, om hur jag får ihop livet med två barn, vardagsliv och träning. Jag försöker hålla ett positivt tänk kring träningen. Att jag gör det för att jag vill och jag undviker att skippa pass för att jag inte "hinner". Jag hinner visst, om jag vill (annars får jag prioritera bort något annat, tex tvätthögen). Däremot är det helt enkelt inte alltid jag vill. Ibland vill jag hellre titta på TV (och äta choklad) och då är det helt okej! Jag måste inte "lura" mig själv med att jag inte hinner. Då är jag en glad morsa som äter choklad -för att jag vill det. Inte en sur mamma som äter choklad för att jag inte hann träna idag. Och jag tror faktiskt att det är det tänket som gör att planen oftast håller.

Hur gör du för att hinna med allt?

Jag gör det för att jag vill.

Jag har en plan, annars fallerar det. Jag gör 4 pass i veckan -inte mer, inte mindre. 2 underkroppspass, 2 överkroppspass. Jag tränar så, för att då kan jag köra två pass direkt efter varandra om jag nån vecka har svårt att få ihop det. Jag vet på förhand exakt vad jag ska träna. Då får jag det (oftast) gjort. Ibland handlar det ju faktiskt om att "bara" få det gjort. Jag har för lite tid nu för att inte veta vad jag ska göra när jag får chansen. Jag tränar helt enkelt mindre, men effektivare. Nu sedan min bebis blivit lite större har jag också lärt mig att det gäller att va snabb med att plocka fram "plan B" de dagar då det behövs (och det kan vara ofta).

Det är ju inte så att träningen alltid "flyter på". Att jag alltid kan träna på mitt sätt "bara jag vill". Jag kan inte styra när maken blir tokförsenad från jobbet, eller annat som hör livet till. Därför, när det händer, tränar jag ofta tillsammans med barnen. Kanske blir inte passet 100% som jag tänkt... Men vad är alternativet? Jo, att träningen brinner inne helt. Då är ju tex utfall på lekplatsen ett gott alternativ! Lite är bättre än inget och allt räknas i slutändan!.... Det tänket har gett mig många träningsminuter! Jag är ju ingen elitidrottare..Jag är en hobbytränande småbarnsmorsa och ingen dör av att mitt pass idag inte blev exakt som jag planerat. Om ett halvår är förutsättningarna annorlunda och då kommer alla halvbra pass sammantaget ha resulterat i väldig många helbra pass. Många helbra pass som förhoppningsvis har hjälpt mig till precis det som är anledningen att jag tränar alls. En stark kropp som orkar med den livsstil jag valt att leva och som dessutom har ork och tålamod att vara den förälder jag vill vara.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *