Går det att träna ihop delade magmuskler?

Som PT har jag till allra största delen kvinnliga klienter. Jag jobbar med fokus på den kvinnliga kroppen, löpstyrka för kvinnors mer utsatta knän, core och bäckenbottenstyrka för att stärka kroppen innan och under graviditet samt rehabilitera den efteråt samt den mentala aspekten av träning och livet i stort där psykisk ohälsa är ett stort problem hos kvinnor idag. Frågor kring kvinnokroppen just i samband med graviditet och förlossning har intresserat mig sen jag fick mitt första barn för drygt 5 år sedan och jag skriver mycket om detta här i bloggen eftersom ni är många som efterfrågar det.

För någon vecka sedan skrev jag om strategier för att kunna springa och hoppa studsmatta efter graviditet och idag tänkte jag skriva om hur du ska tänka kring bålträning under och efter graviditeten, speciellt med fokus på er som har delade magmuskler, sk diastas recti. Det har nyligen kommit ut en ny studie på detta och den omkullkastar ganska mycket av det vi mammatränare trott oss veta under många år.

Omkring 30 % av alla kvinnor som fött barn har fortfarande problem med delade magmuskler ett år efter förlossningen så detta är ett ganska vanligt problem. I studien har man jämfört hur magmuskeldelningen gått tillbaka till ursprungligt för kvinnor som specifikt tränat de inre magmusklerna, ffa transversus abdominis, jämfört de som inte tränat dessa specifikt. Kvinnorna i studien hade lätt till medelstor delning mellan sina magmuskler. Studien visade att det inte var någon skillnad på hur pass väl musklerna gick ihop igen på de olika grupperna och den här typen av stabiliserande träning tycks med andra ord inte kunna hjälpa kvinnor att förebygga eller rehabilitera diastasen. Det kan tyckas som en sorglig nyhet, det går med andra ord troligen inte att påverka utan handlar mer om slumpen, men jag vill betona att det fortfarande finns flera positiva effekter av att träna de inre magmusklerna.

 Här hittar ni en film där jag förklarar hur du själv kan testa din diastas.

Bäckenbottenträning (knipövningar) samt aktivering och styrketräning av de inre magmusklerna minskar definitivt risken för urinläckage och troligen också risken för framfall. Detta vet man dock inte säkert eftersom det av etiska skäl inte går att testa.

”Hej, vi vill göra en studie på hur många kvinnor som får framfall om de springer och hoppar massor men inte gör någon knipträning, finns det några frivilliga?”, den studien blir nog inte så stor…

 

Men allt talar för att knipträning och stabiliserande bålträning hjälper mot framfall och det faktum att många kvinnor som har ett begynnande framfall får som råd att just träna bäckenbotten och inre magmuskler frekvent visar också på att detta är den generella rekommendationen vid dessa problem. Men det kommer ett eget inlägg om just framfall framöver! Vidare hjälper bålträningen vid både ländryggssmärta och för dig som har dålig hållning, tex pga stillasittande eller tungt jobb. Det är dessutom viktigt att betona att en studie egentligen inte räcker, jag vill gärna se flera studier som visar samma sak innan jag tar det för en sanning, precis som inom alla andra områden.

 

För er som är intresserade av att läsa studien hittar ni den här. 

 

Det jag vill skicka med er i detta inlägg är alltså framförallt att det inte längre är givet att bålstabilitetsträning kan bota diastas och inte heller förebygga det. Det blir som det blir och vi vet i dagsläget inte hur vi kan träna bort det, om det ens går. Dock ger denna typ av bålträning många andra positiva effekter för kroppen såsom minskad risk för urinläckage, framfall, ryggont och dålig hållning. Fortfarande toppen men rätt ska vara rätt! Har ni frågor på ämnet? Ställ dem gärna i kommentarsfältet!