Att vara genuin eller inte?

Det är verkligen en livslång process, det där med att lära känna sig själv. Desto mer jag lär mig, desto mer upptäcker jag som jag inte hade en aning om! Det hjälper förstås till jättemycket att jag går hos en så bra psykolog som hjälper mig få nya insikter varje vecka, processen blir bara djupare och längre desto mer vi gräver och jag får chans att bearbeta allt som livet utmanat mig med.

Idag har varit en lite tuff dag, många tankar, funderingar och känslor i omlopp. Det är som att det lättare kommer fram när vi är här i stugan, jag har liksom både tid och kraft att ta tag i sånt jag får skjuta undan hemma när vardagen pockar på min uppmärksamhet. Å andra sidan har jag väldigt bra möjligheter att sortera känslorna här, en löptur eller promenad längs havet får det mesta att kännas lättare och får i alla fall mig att inse att det ändå ”bara” är känslor. Och man dör inte av känslor.

Något jag funderat mycket på idag är det här med att vara äkta. Jag upplever att jag visar er alla sidor av livet, både upp och ner. Jag tycker det känns mycket mer på riktigt då, vem vill följa en utopi liksom? Men det finns förstås en risk att du som läser blir nedslagen eller uttråkad av att hänga här istället för peppad och glad som jag ju egentligen vill. Mitt mål med mitt jobb och min blogg är dels att visa livets alla delar men även väldigt mycket att få er att må bra, känna er peppade och få ny kunskap och inspiration! Kan man göra båda? Jag vet egentligen inte men jag hoppas det!

Hur tänker ni kring detta? Hellre genuin eller bättre med pepp och konstanta hejarop? Dela med er av era tankar!Ha en riktigt skön lördagkväll, det har faktisk jag trots fundersam dag.