Att sätta mål- del 2

Jag gör en serie i tre delar här i bloggen om att sätta mål, något som är väldigt aktuellt såhär på våren när energin återvänder efter en kall och mörk vinter. Det första inlägget handlade om olika typer av mål och detta andra inlägg handlar om hur du konkret gör för att sätta bra och rimliga mål.

För att ett mål ska kännas inspirerande och roligt att uppnå behöver det uppfylla några kriterier. Ni har säkert hört talas om SMART-modellen, den är en bra start för att sätta rätt typ av mål!

S- specifikt. Målet behöver vara tydligt formulerat så du vet vad det är du ska uppnå. Att säga att ”jag vill börja träna” eller ”jag vill må bättre” är inte så specifikt, försök istället formulera vad det innebär för dig att börja träna (tex tre gånger i veckan) eller att må bättre (tex slippa ha ont i ryggen, sova bättre eller annat).

M- mätbart. För att bibehålla motivationen är det viktigt att känna att du hela tiden närmar dig ditt mål, de dagar då du känner dig mindre inspirerade känns det bra att kunna titta på målet och se att du kommit tex halvvägs eller 75 %. För att detta ska fungera så behöver målet gå att mäta, hur ska du annars veta hur långt du har kvar? ”Jag vill börja springa” kan tex bytas mot ”jag vill kunna springa 5 km” och ”jag vill gå ner i vikt” kan bytas mot exempelvis ”jag vill minska 5 kg”. På så sätt vet du hela tiden hur långt du har kvar och när målet är uppnått.

A- accepterat. Det är en sak att säga ”jag vill…” och en annan att faktiskt känna det ända ner i magen, att du verkligen vill på riktigt. Se till att du har accepterat målet och vad det kommer kräva av dig, men se också till att din omgivning har accepterat det, du kommer ha dåliga dagar på vägen och då kan omgivningens stöd vara avgörande för att du inte ska ge upp.

R- realistiskt. Det är inte så kul att jobba mot ett mål som inte känns uppnåeligt. Att klara att springa marathon efter att ha tränat tre månader eller att göra 20 chins om ett halvår när du idag inte klarar någon känns inte realistiskt. Glöden att kämpa mot ditt mål kommer då inte att hålla hela vägen. Målet får dock inte vara för enkelt att uppnå, att tex säga ”jag vill gå ner 5 kg i vikt på ett år” kommer vara ett alldeles för lågt satt mål, du kan förmodligen klara det på två månader. Så lågt satta mål kräver inte speciellt mycket av dig och då dalar också motivationen.

T- tidsbestämt. NÄR ska jag ha uppnått målet? På fredag, om en månad, till sommaren eller om ett år? Sätt en tidpunkt när du ska vara framme, annars är det lätt att skjuta det framåt och framåt och aldrig komma till skott. Vet du att du ska i mål ett visst datum så har du inte ”råd” att hoppa över pass, slarva med maten eller prioritera annat hela tiden, då krävs att du håller fokus hela tiden. Viktig faktor!

Utöver denna SMART-modell tycker jag en annan sak också är viktig. När du sätter ditt mål, fundera över varför du väljer att sätta just detta mål. Gör du det för din egen skull, för att du verkligen vill detta eller är det någon annan som vill det? Eller gör du det kanske för att du ”borde”? Eller kanske är det så att du gör det för att få bekräftelse? Den typen av mål kommer inte att hålla längden, du behöver hitta något som motiverar dig på riktigt, som får dig att bita ihop även i motgångar, som får det att pirra i magen och som gör att du tycker att det är värt både blod, svett och ibland några tårar, för oftast är det vad som krävs för att verkligen nå ett mål. Så fundera både ett och två varv innan du sätter ditt mål. Och när du väl bestämt dig, GO FOR IT!

Det sista inlägget om mål kommer att vara ett frågeinlägg där jag svarar på era frågor. Skriv era frågor som kommentar nedan eller maila mig på kontakt@lifeatcore.com så sätter jag ihop det till ett inlägg nästa vecka!

Kaosig måndag och MVG i knip

Jag hade sett fram emot en lugn start på veckan men fick ganska snabbt tänka om när det körde ihop sig rejält. Storasyster är egentligen ledig från förskolan på måndagar men eftersom jag skulle på efterkontroll så hade jag fått tillåtelse att lämna henne 1,5 timme under tiden. Jag har fått boka om efterkontrollen en gång eftersom vi var i Umeå när jag egentligen hade tid så nu ville jag verkligen få det gjort. Jag lämnade av storasyster vid 10 på förskolan och promenerade mot stan. Min bil har varit på verkstaden sedan i torsdags pga något knas med bakvagnen så jag fick snällt promenera men det gjorde mig inget, jag tyckte att jag hade gott om tid.

I samma stund som jag klev in på MVC vaknade lillasyster i vagnen. Hon hade ätit ca 1,5 timme innan vi gick iväg men jag räknade med att vi skulle hinna hem igen innan hon skulle behöva äta igen så jag hade inte med mig någon mat. Jag ammar fortfarande på samma sätt, med en flaska ersättning intill och en liten sond som jag sticker in i mungipan på henne så hon får i sig det samtidigt, eftersom det inte kommer tillräckligt med bröstmjölk. Eller det kommer nog knappt nånting längre men jag kommer fortsätta med detta ett ta till, amningen är så pass viktig av många andra orsaker än bara näringsmässigt och jag vill verkligen ge henne detta med allt vad det innebär av hud mot hud, anknytning osv. Det funkar för det mesta väldigt bra men ute bland folk tycker jag det är ganska omständigt, jag har svårt för alla undrande blickar och undviker därför helst att mata när vi inte är hemma. Lillasyster var dock inte alls intresserad av att sova vidare som jag hade planerat utan skrek som en stucken gris så hela MVC undrade vad sjutton som hänt. Hon som aldrig brukar skrika på det sättet! Efter en lång stunds vaggande, bärande och vaggande i vagnen igen så somnade hon till slut men då var vi ju rejält försenade.

Efterkontroll innebär dels att prata igenom graviditeten och förlossningen, prata om hur kropp och knopp mår nu i efterhand och även göra en gynekologisk undersökning för att se till att allt har läkt och ser ut som det ska. Jag har ju klarat mig helt från bristningar båda mina förlossningar så jag kände mig ganska lugn på det området men ville gärna veta om knipet är tillräckligt bra igen för att tåla hårdare belastning. Följande konversation utspelade sig. 

”Det ingår ju en gynundersökning också om du vill?”

”Ja det vill jag gärna, jag vill ju kunna hoppa och springa obegränsat framöver så jag vill att du kollar att jag verkligen orkar knipa. För mig räcker det inte om knipet är okej, jag vill att det ska vara jättebra så jag vågar använda kroppen!”

Kliver upp och lägger mig i gynstolen. Barnmorskan stoppar in två fingrar (det här är kanske inte det roligaste man gör i livet men det fyller ju ett syfte) och säger åt mig att knipa.

”Åh herre gud! Haha! Ja du, det där är inga problem!”

”Är det säkert? Det är helt återställt?”

”Ja men gud! Det var nog det värsta jag har känt på länge! Vänta, knip igen. ” Jag kniper.

”Ja, du vet, du orkar knipa hela vägen upp!”

”Okej, vad innebär det?” Hon visar på sin egen hand

”Om du tänker dig att öppningen är här och livmodern här uppe, många orkar bara knipa ytterst, precis här, men du kniper liksom hela vägen upp till livmodern. Det tyder på att du är väldigt stark både i knipmusklerna och i de inre magmusklerna!”

Jag ler stort. ”Fasen vad bra! För du vet, jag har börjat jogga lite försiktigt för att känna på det…?”

”Ja det kan du utan problem göra när du är så stark! Där ser man hur viktigt det är att verkligen träna kroppen, både under graviditeten och efter, det är inte bara knipträning det handlar om”

”Nej precis, det är så jag säger till de mammor jag tränar också! Så skönt att få bekräftelse på att det verkligen gör skillnad!”

Efter det beskedet kändes dagen rätt bra igen, men jag var ju rejält försenad upp till förskolan. På med kläder på mig och ungen som skrikit sig så varm att jag fått ta av allting, och sen småspringa hela vägen upp och hämta storasyster. Lillasyster sov mirakulöst nog ännu trots att hon borde vara rejält hungrig vid det här laget men hon hade väl skrikit sig helt slut. Hem med båda kidsen, amma den ena, värma mat till den andra och sen mata mig själv som inte ätit på fem timmar, alldeles för länge för mig! Nu var jag rätt svettig och trött, det ihop med en hungrande mage var inte en superbra kombination men jag bet ihop och höll mig från några temperamentutbrott.

När vi laddat om en stund och jag samlat krafterna så var det bara att bylsa på båda barnen igen och ge oss iväg för att hämta bilen på verkstaden. Att åka buss med en bebis i bilbarnstol och en storasyster som ambitiöst läste namnet på alla hållplatser och pratade med alla tanter gick faktiskt över förväntan men det kändes ändå ganska skönt när jag kunde lasta in dem i bilen och vara fri igen att åka hur jag ville. Vi firade med att köpa varsin tidning jag och storasyster, en pysseltidning till henne och en träningstidning till mig, som vi roade oss med medan lillasyster sov igen. När pappan till slut kom hem återstod för mig att starta datorn och ta hand om dagens mailskörd som jag inte hunnit ägna en tanke åt på hela dagen. Kvällsjobb avslutades med en stunds bokläsning innan jag somnade strax innan 22. Så kan man spendera en dag då man egentligen är helt ledig men ändå knappt har en lugn stund. Pust, tur att det är en ny dag idag. Och idag ska jag träna, yay!