Om egentid och kvinnor som stöttar kvinnor

Det finns en speciell VIP-hylla i himlen för kvinnor som stöttar varandra. Jag har skrivit om detta tema förut men häromdagen blev det aktuellt igen. Jag lade ut en bild på instagram där jag lyckligt berättade att jag varit och tränat med min lillasyster och att jag tycker det känns så viktigt att hinna träna när jag är här i Umeå hos min familj, eftersom jag har så begränsat med tid för det hemma. Här finns tre småsyskon till mig och mina föräldrar som gärna vill bära och mysa med sitt lilla barnbarn/syskonbarn och det gör att jag kan ta mig iväg och träna på ett sätt jag aldrig kan hemma. De träffar dessutom bara mina barn 2-3 ggr/år eftersom vi bor över 100 mil bort. Min man jobbar ju dagtid och de timmar vi har ihop på kvällen vill jag oftast inte åka iväg så det blir mest att jag kör lite hemma dagtid när lillan sover och storasyster är på förskolan en stund.

Till bilden fick jag en kommentar om att det var konstigt att jag lät mitt barn åka runt som en docka från famn till famn och att jag valde att åka och träna istället för att stänga in mig med min familj och bara njuta av bebisbubblan. Det var tydligen väldigt konstigt att ha något behov av att göra saker för sin egen skull när jag nu blivit småbarnsmamma igen.

Jag tycker det är fint att vi alla är olika. Jag tycker alla kan få göra precis som de själva vill men jag har fött två barn och gått igenom två småbarnstider, och ingen ska komma och tala om för mig att de där första veckorna är en dans på rosor. Man är trött, har ont, sover dåligt, sliter med att hitta rutiner, hormonerna rusar så man vill hoppa från fönstret vissa dagar, man svettas och fryser om vartannat, tuttarna ömmar, kroppen är svullen och tårarna är ständigt på väg fram bakom ögonlocken. Bebisbubbla, ja det blir det efter ett par månader tycker jag, ungefär där vi är nu. I början handlar det om att överleva.

Ingen ska heller komma och tala om för mig att mina val inte är de bästa för mina barn. Jag tycker att jag har bevisat det med all önskvärd tydlighet sista månaderna. Ni som missat detta kan läsa allt om det här. Ändå gör det såklart ont när någon ifrågasätter ens föräldraskap, det kan ingen värja sig emot.

Men vad är det egentligen som gör att vi har så lätt att kasta skit på mammor som väljer att fylla sitt liv med annat än att ta hand om barn, OCKSÅ? Vad är det som gör att vi måste skicka gliringar och kommentarer till dem som tycks hinna ta hand om sig själva OCKSÅ fast de har småbarn hemma? Varför är det så skamfyllt att prioritera sitt eget välmående OCKSÅ och inte offra precis allt av egna intressen och glädjeämnen för att man blivit mamma?

För det är ju inte så att jag inte tar hand om mitt barn, inte prioriterar mitt barn, inte bryr mig om mitt barns välmående eller inte sätter mitt barns behov först? Jag gör ju det också, vi måste väl klara att ha två tankar i huvudet samtidigt? Det ena utesluter ju inte det andra!

Det finaste i allt detta är ändå hur många kvinnor som faktiskt stod upp och tog min sida. Som sade ifrån, stöttade och tog ställning. Som bekräftade min känsla och min upplevelse, att jag ju investerar i mig själv för att sen kunna investera i mina barn.

Ta först på din egen mask och hjälp sedan andra!

Precis så enkelt är det faktiskt. Om jag inte tankar min kropp och hjärna med ny bränsle, nytt tålamod, nya skratt, ny stimulans och nya endorfiner, hur ska jag då orka ta hand om mina barn? Hur ska jag kunna vara en bra förebild om jag själv mår skit? För det gör jag utan träning, det ska jag tala om! Då blir jag grå, orkeslös och på dåligt humör och en sån mamma vill jag inte vara. Jag ska med handen på hjärtat säga att jag väldigt sällan tappar tålamodet på mina barn. Visst händer det men det är mycket ovanligt, oftast orkar jag hantera stress, trotsålder, sömnlösa nätter och matvägran med jämnmod och jag är absolut övertygad om att min träning har en stor betydelse för detta. Jag kan ofta tänka att det är många mammor och pappor därute som skulle må bra av att lägga lite mer tid och kraft på sig själva, så kanske de inte skulle vara såna jävla dumskallar mot sina barn jämt. Men det är väl bara jag.

Till alla er som står upp och stöttar varandra och som tog er tid för alla gulliga och peppande kommentarer, till er vill jag bara skicka en stor kram, ni har alla varsin plats på VIP-hyllan i himlen! 

16 reaktioner till “Om egentid och kvinnor som stöttar kvinnor

  • Saknar en ”gilla” knapp att trycka på. Håller med dig till 100%. Hade med min dotter till gymmet när hon var liten. Hon sov i vagnen och jag tränade.
    En av anledningarna till att man tränar är ju för att man ska orka vara världens bästa mamma för sina barn.
    Frågan är ju om papporna, som inte har en gravidkropp att hitta tillbaka från, blir ifrågasatta på samma sätt när de prioriterar sig själva en stund.
    Tycker du är en fantastisk inspiration. Kram

    Gilla

  • Jag håller med dig till 120% på detta, läste kommentaren när den kom och tyckte det var märkligt att uttrycka sig så.
    Men jag måste ändå påpeka, personen säger ”alla är vi olika och tur är väl det själv vill jag bara….”
    och nu i slutet av ditt inlägg uttrycker du att ”om man inte lägger tid på sig själv så är man jävla dumskallar mot sina barn jämt.”
    enligt mig är det på exakt samma nivå.
    Med det sagt, tycker du gör helt rätt som ger dig själv tid att vara du och inte bara mamma ❤

    Gilla

    • Det jag säger är att många föräldrar skulle må bra av att lägga lite tid på sig själva så de inte blir så bittra, är helt övertygad om att de då skulle ha med tålamod med sina barn. Därmed inte sagt att man måste träna, det kan vara att ta en fika med en vän, ta ett skumbad eller vad som helst. Ingen mår bra av att offra sig själv hela tiden.

      Gilla

  • Vilket sjukt bra inlägg! Mår förälder bra, mår barnet bra. Ingen går med vinst ut ur processen på annat sätt.
    Så många gånger jag själv möter detta, ifrågasättandet, när jag gör saker för att öka min ork, livslust och framförallt, för att stärka mig i en många gånger så svår sak som att vara förälder. Det är långt ifrån en daglig bubbla bestående av flyt och sockervadd. Vi gör så gott vi kan. Alltid. Mammor ❤️
    Spot on, som alltid.
    Tack! ❤️

    Gilla

  • Så sant! Tyvärr tycker jag det verkar ganska accepterat i mångt och mycket! ”Kasta så mycket skit du vill på de som lever hälsosamt (på olika vis, inte bara vad det gäller just träning), men säg för allt i världen inget om de som lever på motsatta viset! Då blir du lynchad!”-mentalitet…….det är på nåt viss ”ok” att kommentera allt möjligt andra gör som är hälsosamt, som tex att ta hand om sig själv samtidigt som alla andra i familjen! I grund och botten tror jag det handlar om nån form av avundsjuka…..för att orka ta hand om både barnet OCH sig själv -DET kräver sin kvinna💪🏻 (Och att kalla det för att låta barnet gå runt som en docka för att det får förmånen att skapa en egen relation till mormor och morfar -det är ju knappt ens värt att kommentera!)

    Gilla

  • Tack för bra och välformulerad text med viktigt innehåll 🙏🏻⭐️
    Är helt ensamstående med en tjej på 6 år…och hon får minsann hänga med mig högt och lågt och mår alldeles utmärkt av det 👌🏻

    Gilla

  • Tack för en fin och bra text. Är förälder för första gången sedan en månad tillbaka och denna första tiden har varit mycket utmanande. De få gånger jag har behövt åka iväg och lämna mitt barn med pappan eller mormor har jag haft så dåligt samvete för att jag har tyckt det var skönt med en paus. Din text ger mig rätt perspektiv och något dåligt samvete behöver jag inte ha :).
    Tack

    Gilla

  • Jag är precis likadan. När jag håller i min träning så håller tålamodet och jag är på så bättre humör vilket gynnar alla ;). Förstår inte hur man kan vara så snabb att döma andra utan att veta allt. Dessutom tror jag inte alls att ett barn mår dåligt av att hoppa från famn till famn när det är familjefamnar och bara kärlek. Sån jävla strunt!
    Kram till dig!

    Gilla

  • Bra skrivet! De som opponerar är troligtvis de som inte tränar utan sittter hemma och tänker att det här måste jag tycka vara mysigt. Småbarnslivet är speciellt alla hanterar det olika. Men mår inte mamma bra så mår inte barnet bra. Jag önskar nu att jag hade förstått bättre och tränat när barnen var små, det hade gjort oss alla gott!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s