Om våldtäkten i Fittja och pojkar som drar flickor i håret

Det här är som ni vet ingen politisk blogg, ägaren (jag) är dock väldigt politisk av mig och har mycket åsikter om både det ena och det andra, så emellanåt låter jag faktiskt mina andra intressen än träning få ta plats här, helt enkelt för att jag vill och behöver skriva om vad jag tycker och tänker. Därav kommer nu ett inlägg jag tänkt på ungefär en vecka, angående domen i Fittja-målet samt de värderingar den utstrålar, från såväl polis som samhälle, media och framförallt förövarna.

 

Som alla vet så friades männen från åtal om våldtäkt. Deras försvar handlade om att de inte våldtagit kvinnan utan att de istället bytt sex med henne mot köp av narkotika. Domen säger att hon träffade en av männen på annan plats i syfte att köpa droger och sen av okänd anledning följde med honom till trapphuset där de fruktansvärda övergreppen sedan ägde rum. Det är alltså teoretiskt sett inte otroligt att det var precis så, hon bytte drogerna mot ett löfte om att han eller hans kompisar skulle få ha sex med henne. Om vännerna överhuvud taget var nämnda i förhandlingen från början vet vi de facto inte. Men det finns ju en chans att så var situationen, eftersom hon iaf gick dit för egen maskin och inte släpades. (En ytterligare aspekt i detta är polisens fruktansvärt dåliga utredning men jag väljer att lämna den utanför just i detta inlägg)

 

Det vi vet är dock några saker.

  1. Sexköp är i sig olagligt i Sverige. Du begår alltså ett brott om du köper sex av någon i utbyte mot droger eller pengar eller något annat. Att försvara sig med att inte ha gjort brott X utan istället hävda att du gjort brott Y känns i min värld totalt ofattbart, hur kunde rätten acceptera detta? Är det inte rimligt att männen då istället döms för sexköp? Kan vi låta dem komma undan med att hävda att det inte alls var våldtäkt utan att de minsann hade betalat för att få behandla henne på det här sättet??
  2. Att ett sexköp övergår i en våldtäkt är inte ovanligt. Hundratals, och här underdriver jag kraftigt, vittnesmål genom åren berättar om hur kvinnor farit fruktansvärt illa som prostituerade då de utsatts för både det ena och det andra som inte avtalats innan. Otroligt grov misshandel, som alltför ofta faktiskt lett till skador för livet och i alldeles för många fall faktiskt till deras död. Att vara prostituerad är ett absolut rättslöst och livsfarligt jobb och på tu man hand har du inget skydd att tillgå, du är helt i förövarens våld, speciellt i ett fall som detta med ett stort antal förövare. Det kan alltså mycket väl ha börjat som Y men sen övergått till X.
  3. Väldigt få, jag skulle säga ingen, människa ingår ett avtal som innebär köp av droger mot den typ av våld som denna kvinna utsatts för. Att få huvudet dunkat i golvet så du svimmar av, att bli brutalt misshandlad, att bli omkringkastad som en trasa, det kan knappast anses vara troligt att hon har gett sitt medgivande till detta även om det hypotetiskt sett skulle vara så att hon gick med mannen till trapphuset frivilligt från början. Det är helt enkelt för otroligt att någon i hela världen frivilligt skulle utsätta sig för den typen av våld, det borde även minst sagt maktmissbrukande män kunna räkna ut. Risken är alltså stor att hon nånstans längs vägen ångrade sitt avtal och ville dra sig ur.

Och här har vi ett problem som också anknyter till vardagens sexuella spel och det maktförhållande som vi alltför ofta ser i helt ”normala” relationer. En kvinna följer med en man hem från krogen med planen att ha sex men ångrar sig och vill avbryta. Hur många gånger tror ni detta har hänt och situationen ändå har avslutats med sex? Är det våldtäkt, vad tycker du? Ett par i en relation påbörjar sexuell aktivitet en kväll och kvinnan känner efter ett tag att den rätta lusten inte finns där, varpå hon väljer att försöka avbryta. Hur ofta tror ni detta händer och ändå slutar med fullbordat sex? Är det våldtäkt, vad tycker du? Mitt svar är alldeles för ofta ja, på båda dessa scenarior. Det här är skrämmande på en helt annan nivå, inte på den livsfarliga som kvinnan i Fittja hamnade i, där männen troligt triggade varandra, en efter en klev över sina egna trösklar och gränser och tappade totalt all känsla för mänskligt värde, utan på en vardagsnivå där kvinnors önskan och vilja inte anses lika viktigt, där männens lust och behov får mer utrymme och värderas högre och vi därmed med vårt beteende, i vår vardag, skapar och bibehåller en ojämn könsmaktsordning varje dag, varje vecka, varje år.

 

Det här skrämmer mig och jag menar definitivt att dessa två fenomen hänger ihop. Ett gäng killar som förstör en kvinnas liv både fysiskt och psykiskt i en allvarlig och avskyvärd situation, och alla män (ohh, nu använde hon ordet alla om män, bring the shitstorm!) som i sin vardag undviker att reflektera över sitt eget beteende och den roll de har i upprätthållandet av en ordning där deras lust och behov får styra och förväntas vara viktigare. Vi måste ta ner situationer som dessa på jorden och förstå var de kommer ifrån. Detta är inte ett gäng sjuka män, detta är helt vanliga män. Såhär gör män. Ofta. Många.

 

Det beror på nånting och vi behöver jobba med våra vardagliga värderingar för att se till att den struktur som tillåter detta upphör. På så sätt är det absolut avgörande vad vi säger till våra söner, huruvida vi tillåter dem att dra sina kompisar i håret med förklaring att de nog är lite kära, hur vi accepterar att de pussar tjejerna eller klämmer dem på rumpan på rasten, med förklaringen att de håller på att utforska sin sexualitet osv osv osv. Jag hör ofta att människor (män och kvinnor!) påpekar att det är löjligt att fokusera på småpojkars beteende på skolgården när det finns riktiga brott att jobba med, men det är precis där det går fel! Fokusera på att bygga grunden rätt så behöver du inte oroa dig för att taket ska rasa in.

Så enkelt är det faktiskt. Jag tycker att vi börjar nu.

2 thoughts on “Om våldtäkten i Fittja och pojkar som drar flickor i håret

  • Jag håller med dig i detta du skriver. Något har gått fel i våra grundvärderingar när sådant här kan få hända.
    Jag har både en son o en dotter. Känner ett ansvar för att ge min son vettiga värderingar samtidigt som jag är livrädd för att dottern ska råka ut för sexuellt våld. Kan inte annat än att prata med dem om detta. Samtidigt blir jag förbannad över att jag som kvinna ska begränsas i mitt liv p g a att många män har kassa värderingar om kvinnor o gör min värld osäkrare.
    Jag som kvinna ska kunna säga nej o jag ska kunna ändra mig från ett ja till ett nej om det inte känns bra!
    Kram

    Gilla

  • Amen. Jag kan bara hoppas att #metoo är början på något nytt (åtminstone i Sverige) som kan lära män gränser och tvinga samhället att hantera de som inte kan eller vill lära sig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s