Att faktiskt inte orka mer

En sån där dag då allting verkligen suger. Då jag vaknar med känslan av att vilja dö och allt sen bara blir värre för varje andetag, för varje minut, varje sekund. Jag vet att det heter att ”it´s just a bad day, not a bad life” men just nu känns det verkligen på alla sätt som ett riktigt jävla bad life.

 

På pappret borde jag vara så nöjd, känna mig så lycklig. Jag har haft massor av tid med familjen hela dagen, vaknat i lugn och ro, ätit frukost, varit ute och handlat lite (okej, massor, men mat, inte strunt), bakat julgodis, lussekatter och saffransbullar med mandelmassa, storstädat, bytt i alla sängar, tvättat och hängt upp massa julpynt. Jag har ätit middag i skenet av tända ljus men världens mysigaste omgivning av rött, vitt och grått, och det är verkligen sådär härligt juligt i luften. Vi har haft en bra dag på alla sätt, varit så effektiva, umgåtts massor hela familjen och ja, ni vet, haft det sådär idylliskt som man nästan kan avundas andra när de har det.

 

Och ändå. Känslan fanns där i morse när jag vaknade och den finns där nu, än starkare. Medan jag har sysselsatt mig under dagen har det gått ganska bra, jag har lärt mig med tiden att det gäller att få tiden att gå för att undkomma känslan, i alla fall för några timmar. För den som aldrig varit deprimerad kan jag berätta att det är ett rent helvete. Man känner sig som världens sämsta förälder, världens sämsta partner, världens tråkigaste person och hatad av precis alla- på samma gång. Jag vet inte hur många gången jag har tänkt att jag vill kliva ut genom dörren och sen fortsätta gå tills jag kommer till ett stup för att sedan bara ta ett steg rakt ut. Slippa allt, samtidigt som jag inte kan sätta fingret på vad ”allt” är. Vad är det som är så dåligt? Vad är det jag lider så himla mycket av? Det finns ju inget att klaga på, utifrån sett är det inte ett dugg synd om mig.

 

Men ja, jag har ångest. Ångest över livet, över jobbet och över framtiden. Jag har en ständigt närvarande press på mig själv som säger att jag inte duger, att jag borde prestera bättre på jobbet samtidigt som jag vet rent logiskt att det är svårt att satsa på jobbet och skapa massa fantastiska projekt när det bara är några veckor kvar tills jag ska gå hem och vara ledig ganska länge. Det är liksom ingen idé att försöka göra något, jag borde bara passa på att vila. Men vet ni, jag har vilat så in i helvete det sista året så jag är spyless på att vila! Det går bara att äta sig mätt, det går bara att sova sig pigg och det går bara att vila sig lugn, du kan inte vila dig mer än så och jag har vilat så mycket att jag inte ens kommer ihåg hur det känns att vara stressad längre. Jag vill inte vila, jag vill känna mig meningsfull!

 

Jag vill känna mig uppskattad, sedd och viktig. Jag vill känna att det jag gör spelar roll, att jag påverkar andra, att all den tid och kraft jag lägger på att ge av mig själv faktiskt märks, att folk tar emot det och uppskattar det, inte bara tar det förgivet. Om ni visste hur ofta jag tänker att mitt jobb med att inspirera och motivera andra, att prata hälsa, träning och distans och balans bara är bortkastad tid. Att ingen ändå ser, bryr sig eller uppskattar. Att jag lika gärna skulle kunna strunta i allt för det bidrar ändå inte med något speciellt viktigt för folk omkring mig. Jag kan känna sånt hat för mig själv och det jag kallar jobb, och jag kan verkligen skratta åt mig själv som emellanåt ändå tycks tro att det jag gör är viktigt. Vad gör detta om 100 år liksom? Det är ju inte som att jag räddar några liv, jobbar som volontär i något krisdrabbat land, skapar ett botemedel mot cancer eller bygger skyddshem för misshandlade kvinnor. Är egentligen inte allt bara en bluff?

 

Ja, idag är verkligen en sånär dag då allting verkligen suger. Nu har jag gnällt klart. Hoppas ni har en bättre dag än jag har i alla fall. Kärlek och energi!

36 reaktioner till “Att faktiskt inte orka mer

  • Jag uppskattar dina inlägg! Du är klok och rolig. Jag blir väldigt inspirerad av dina inlägg både här och på instagram. Är dålig på att kommentera dock.

    Har ingen egen erfarenhet av depression men har vänner som varit/är det.

    I morgon är en annan dag och jag hoppas att morgondagen är en betydligt bättre dag.

    Gilla

  • Ja du Made, känner så väl ingen allt du skriver, har själv ångest, har kraschat 3 ggr rejält, lyckats ta mig upp och kört vidare.. Efter sista rundan började jag att se mig om, vad vill jag vem är jag, ja du vet allt det redan. Så nu sitter jag här med studier, hälsocoach, som jag tyvärr konstaterat inte riktigt håller det mått jag hoppats, de lägger ner programmet i höst, och inser att det är bara och plugga vidare med de ämnen jag saknar… Sådana dagar känns precis så som du skriver.. Jag vill bort då allt jag gör är ändå inte räcker till.. Men, vet du vad, både du och jag, vi räcker till så in i h-e mycket.. Vi fixar det, bara vi stöttar varandra oavsett om vi ses pratar lr vad vi nu gör, så just det att det finns någon där som hör ser och bekräftar oss så kommer vi igenom de dagarna oxå. Var rädd om dig och tack för en bra fin och inspirerande blogg!! Kram

    Gilla

  • Kan bara säga det från mitt håll men ibland hjälper det ju att veta att om du åtminstone gjort betydelse för EN person på ditt jobb och det har du! Det gör du! Hur på riktigt skulle jag ha klarat den här hösten utan dig? Den här hösten finns inte om 100 år men jag behövde gå igenom den här och nu, och nu fanns du där med dina råd. Tack för att du finns!

    Gilla

  • Jag har haft en sån där skitdag idag också, fast den utifrån sett varit fin. Men jag har aldrig tänkt på mig själv som deprimerad, och därmed aldrig sökt hjälp för det eller så. Men den där känslan, att bara vilja gå rakt ut i ingenstans tills det kommer ett stup, den är välbekant. Tankeställare jag fick av detta… Måste erkänna att en av anledningarna att jag inte sökt hjälp är för att jag inte riktigt tycker att jag räknas. Ingen skulle ju ändå bry sig om jag försvann liksom. Ingen skulle sakna mig eller något jag gör.
    Men du däremot gör faktiskt skillnad, för mig! Jag tror faktiskt inte jag skulle ha tagit mig igenom den här hösten utan dina fantastiska kostplaner som jag fortfarande använder. Och tänket som jag ofta har med mig. Tack!

    Gilla

    • Hur kan du ens säga så? Fy vad hemskt! Du har ju två barn, för dem är du oersättlig! Mitt barn och mitt kommande barn är vissa dagar det enda som håller mig uppe och pga dem skulle jag aldrig ta det där klivet över stupet, annars hade jag nog gett upp för länge sen. Du är VIKTIG, för några människor är du hela deras liv! Så, ta tag i att få hjälp nu. Stor kram! ❤️

      Gilla

  • Du gör skillnad. Jag följer ditt insta o läser här ibland. Fast du är smal o snygg o tränar massor o äter rätt så är du så jäkla äkta o VET precis hur jag har det som inte är nåt av ovan nämnda. Möjligtvis lite söt, men mest av sockret kanske.. Jag har tänkt länge att jag borde kontakta dig för hjälp men orkar inte. Tjock, dum o lat… ibland har jag tänkt gasa o låta bli att svänga när jag kör bil. Men gör det inte. Inte än. För dina ord om att vi som är tjocka lata dummingar inte är det egentligen tröstar. Du fattar. Du vet. Tack Madeleine 💗 tack från djupet av hjärtat för dina ord.

    Gilla

  • Du betyder massor för mig som inspiratör! Gillar att du delar med dig av tips både för löpning och styrketräning. Att du visar att livet handlar om balans även om det kan vara nog så svårt. Har själv en dipp just nu även om jag inte har en depression. Livet är rätt tufft för närvarande, men jag kämpar på… Bestämde mig idag för att få till i alla fall en ledig dag innan jul, en riktig egodag då jag bara gör saker jag mår bra av. Behöver verkligen det…
    Kramar i massor💕

    Gilla

  • Att vara meningsfull kan verkligen vara relativt. När jag berättar om de arbetsplatser jag jobbat på (medicinteknikföretag) får jag ofta kommentaren ”Wow, du har verkligen ett viktigt jobb”. Medan jag själv aldrig har sett det så, det är ett jobb som vilket som helst. O andra sidan ser jag likadant på ditt jobb. Vad kan vara viktigare än att främja människors hälsa? Du har förmodligen gett otroligt många människor livsglädjen tillbaka och förhindrat många sjukdomar, skador och lidande för människor under de år du har arbetat. Genom att berätta det här gör du skillnad för människor. Du gör en påverkan här och nu. All värme till dig, Madde och jag hoppas innerligt att det blir bättre!

    Gilla

    • Jag förstår hur du menar, men många som följer mig och inspireras ser jag aldrig. Enda sättet att veta att det jag gör uppskattas är när ni kommenterar eller lämnar ett hjärta men många är lite dåliga på det tyvärr. Då känner man ofta att ingen ändå bryr sig eller läser…😁

      Gilla

  • Starkt skrivet. Nyss återkommit till jobbet efter några månaders sjukskrivning för stressrelaterad depression så… Du gör ju saker. Håller med om mycket som ”Blivande kund” skriver. Din medmänsklighet och din feministiska kompass gör nytta i en utseendefixerad och vidrig värld där träning mer och mer handlar om status snarare än hälsa. Där klyftan mellan oss som inte tränar alls och ni som gör det bara blir större.

    Du inspirerar och förstår. Det är nog så viktigt. Alla kan inte jobba för Läkare utan gränser… Du spelar roll och det är alltid intressant att läsa dig, även för mig som inte tränar och som bara är en kompis från förr. Ta hand om dig ❤️ !

    Gilla

  • Men; jag är urdålig på att utrycka mig. En jättekram till dig du betyder så himla mycket. Är så klok i både träning o kost. Jag tar till mig så mycket av din klokhet. Fick kostråd av dig tidigare i höstas o även sedan det slutade har du varit med mig i tankarna varjedag! Det går sakta men säkert åt rätt håll. Ta hand om dig nu❤️

    Gilla

    • Tack för din fina kommentar! Det värmer så mycket att få denna bekräftelse, ofta jobbar man ju på i det tysta och många följer mig men är inte mina kunder så att säga och de vet jag ju egentligen aldrig vad de tycker. 🙂 tack för att du tog dig tid att kommentera!

      Gilla

  • Madeleine, all kärlek till dig! Jag gick igenom en förlossningsdepression när min dotter kom, aldrig känt såna känslor tidigare. Tänkte då på att dö, att det alltid var en ”trygg” tanke att kunna tänka, alltid en utväg. Nu kan jag för mitt liv inte förstå hur de tankarna kunde vara där. Men man kan ju aldrig förstå om man inte varit där, precis som du säger. Inget man önskar ngn någonsin.
    Du är så fantastiskt värdefull Madeleine, vi är så många som tycker det du skriver till oss är såå betydelsefull.
    ALL kärlek till dig! Kram Jenny

    Gilla

  • Åh Madde! Du gör skillnad! Du är den där sansade rösten med endast vettiga råd i en social mediavärld som innehåller så mycket humbug och idioti! Är man i träningsbranschen eller väldigt intresserad av träning så är mycket så självklart – men det finns massor av människor som absolut inte vet NÅGOT om att man kan påverka hur man mår – därför är ditt jobb viktigt!
    Sen är du alltid en av mina all time favorites! Önskar dig alla varma tankar och kramar!

    Gilla

  • Hej!
    Känner igen mig sååå i det du skriver. Depression är pest! Medicinerar själv och det tar ju ”udden” av det värsta. Men man blir rätt platt. Mera neutral inför både roligt och jobbiga saker. Men just nu får det vara så. Måste orka för barnen. Och inte önska att jag ska krocka varje dag jag kör till jobbet. Vore medicin ett alternativ? Är urjobbigt att känna som du verkar göra nu.
    Kram

    Gilla

  • Mycket igenkänning på tankar och känslor.
    Det här året har varit ett enda långt skämt som fick sitt klimax idag, känns det som. *Vågar knappt säga/skriva det, för det lär väl hinna hända något i december också….

    Men massor av kramar till dig!! ❤️❤️❤️

    Gilla

  • ❤ Som jag känner igen mig i dina ord. Samtidigt skönt att höra att man inte är ensam om att inte orka. Jag lägger mig oftast med ångest inför morgondagen då allt bara fortsätter som vanligt. Kämpar varje dag för att få mig själv att duga, å få allt som det ska va med hem å familj…….kramar i mängder till dig ❤❤❤

    Gilla

  • Jag läser vartenda inlägg du skriver. Blir insprerad av träningstipsen, klokare av dina råd om fysiologi och näringslära och mitt liv blir bättre varje gång jag läser något av dina kloka reflektioner om tillvaron. Jag känner igen mig i dina inlägg om att må dåligt psykiskt och att du delar med dig av det här gör det också lite lättare för mig att handskas med mina problem. Så nog gör du skillnad. Stor, stor.

    Det kommer att ljusna.
    Kram.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s