Känslobaserat ätande- destruktivt och skadligt

I måndags höll jag min tredje och sista föreläsning på Svedbergs (ni vet de som gör så fina badrumsinredningar) i Dalstorp. Temat för höstens samarbete har varit kost och vi har pratat om kost ur flera olika synvinklar, från grundläggande kostlära till mer ingående om olika näringsämnen och vad de gör i kroppen, hur vi behöver äta för att orka träna och hur vi bör tänka för att få i oss mat av hög kvalitet istället för att gå runt och tex vara rädda för kolhydrater. Det sista tillfället handlade om de mentala faktorerna runt maten, varför får vi såna kickar av viss mat (sött, fett), och vad är det som styr om vi känner oss hungriga eller mätta? Och alla de där hormonerna som snurrar runt i kroppen och ger hunger, mättnad, sötsug, oro, tillfredsställelse osv, kan vi göra dem nöjda på något annat sätt än att äta skitmat?

 

Dessutom pratade vi en hel del som ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat nämligen känslobaserat ätande. Under mina år som kostrådgivare har jag mött hundratals klienter som kämpat med att få ordning på maten. En gemensam faktor för väldigt många av dem har varit att det VET hur de ska äta för att må bra, men ändå funkar det inte i verkligheten för att maten ofta blir ett redskap för att hantera sina känslor. Vi äter alltså för att döva vissa känslor eller för att uppnå vissa känslor/kickar. Varför? Och framförallt- hur kan vi lära oss att hantera våra känslor annorlunda?

Vad är känslobaserat ätande? 

Enkelt förklarat kan man säga att känslobaserat ätande handlar om att hantera olika typer av känslor med mat. Att äta när man känner sig ledsen, arg, stressad, orolig eller rastlös är typiska beteende för någon som känsloäter. Även att äta för att fira olika saker, för att man känner sig upprymd eller för att det tex är fredag räknas som känslobaserat ätande. Helt enkelt, när du äter pga att du har eller vill ha en viss känsla istället för att äta när du är hungrig eller sugen. Ofta blir vi sötsugna av stress, oro eller sorg och om man inte stannar upp och funderar kan det lätt kännas som att man äter för att man är sugen, fast egentligen beror det på att man söker ett sätt att hantera den känslan om uppkom.

 

Varför känsloäter vi? 

Jag skulle säga att den största orsaken är att vi är obekväma med att känna saker. Vi undviker gärna att uppleva obehagliga känslor, tråkiga känslor, tuffa och utmanande känslor. Vi söker snabba sätt att bli av med den gnagande känslan i kroppen istället för att sätta oss ner, känna det vi egentligen känner och fundera på vad känslan kommer ifrån och hur vi kan hantera den.

Exempel- jag har bråkat med min man. Istället för att sätta mig ner, fundera över vad konflikten handlade om, vad som är viktigt för mig och honom i detta och hur vi ska hitta en gemensam lösning så äter jag en chokladkaka i rent raseri medan jag tänker att han är dum i huvudet. Problemet kommer ju att kvarstå, inget blev bättre, men känslan av ledsamhet dövades för tillfället av de känslor som chokladen ger dvs kickar av dopamin mm.

 

Exempel- jag har som vanligt alldeles för mycket att göra på jobbet. Det är eftermiddag, lunchen var aningen för liten och jag inser för varje minut som går att jag inte kommer hinna klart allt jag skulle göra innan dagen är slut. Jag tar en näve kakor ur burken, äter dem stående vid mitt skrivbord medan jag fortsätter jobba i alldeles för hög hastighet, hinner inte ens titta på kakorna, än mindre känna vad de smakar men de ger mig den sockerkick jag behöver för att orka öka tempot ytterligare. Problemet kvarstår, jag har fått eller tagit på mig för många uppgifter, jag behöver delegera eller få avlastning på något sätt för att hinna men min upplevelse är att jag orkar prestera lite mer om jag får i mig sockret. Sanningen är troligen snarare att det höga tempot leder till att jag slarvar eller missar något och får gå tillbaka och göra om senare, alternativt att jag tar ut min stress på kollegor eller kunder genom att vara otrevlig, vilket leder till missnöje bland fler. En bättre lösning skulle helt klart vara att be om hjälp eller bestämma mig för att några saker kan vänta till nästa dag.

 

Hur kan vi hantera känslorna bättre och mer konstruktivt?

Jag vet att detta låter jobbigt, men en känsla måste hanteras som den är, inte dövas med något annat. Precis som en alkoholist försöker döva känslor med sprit, en spelberoende med spel och en sexberoende med snabba kickar från sexuell bekräftelse och många förbindelser så måste den som hanterar sina känslor med mat hitta ett annat sätt. Steg ett är att våga känna. Sitt med känslan, hur känns detta? Att något känns jobbigt är inte detsamma som att det är dåligt. Det kan komma något konstruktivt ur det men du måste låta det ha sin process. Släpp fram känslan i ljuset, titta på den från alla håll och fundera på hur du kan lösa grundproblemet. Låt det ta sin tid!

 

Ofta handlar känslobaserat ätande om att vi har blivit beroende av de kickar som det söta eller feta ger. Vi känner oss gladare, starkare, piggare. Vi mår bättre när vi äter det söta. Men sällan efteråt, då mår vi oftast sämre… De hormoner som ger dessa kickar och dessa känslor som vi mår bra av är bland annat dopamin och serotonin. Dopamin gör oss glada och upprymda, serotonin gör oss lugna, tillfredsställda, nöjda med tillvaron. Dessa produceras när vi äter sött och fett men de produceras också under och efter träningspass. Alltså- du kan få samma kick av att träna som av att äta en kaka! Tadaa! Där har vi alltså en lösning, ett sätt att hantera känslorna annorlunda.

 

Dopamin och serotonin samt endorfiner som säkert många har hört talas om, är hormoner som gör oss gladare, piggare och mer nöjda med livet. Det är lätt att bli beroende av dessa hormoner och det är inte så konstigt, vem vill inte alltid känna sig glad liksom?! Problemet blir när vi får kickarna från helt fel saker, sånt som sedan får oss att må dåligt. Känslan efter en hel låda glass är oftast inte så härlig medan känslan efter ett svettigt träningspass oftast är väldigt skön och behaglig. Det är mao klokt att söka dessa kickar från sånt som får oss att må bra även på lång sikt, inte bara för stunden. Givetvis är det inte lätt att bara byta ut mat mot träning, då hade alla gjort det, men ett första steg kan vara att bli medveten, vilket du blivit genom att läsa denna text, och sen börja jobba med det steg för steg.

 

Vad händer om du nästa gång du är sugen på godis klockan 15 på en tisdag istället tar en 15 minuters promenad? Kanske inser du då att det egentligen var frisk luft du behövde för att inte känna dig så trött längre.

Vad händer om du istället för att gräva ner handen i kakburken på jobbet ägnar 10 minuter åt lite rörlighet och andningsövningar för att sänka pulsen? Kanske inser du då att du behöver delegera istället för att försöka trolla med knäna.

 

Vad händer om du nästa gång det serveras fredagsfika på jobbet först tar ett bra mellanmål, en frukt och en näve nötter, och sen känner efter om du fortfarande är sugen? Kanske inser du att du inte alls var sugen på det söta, du var bara hungrig och behövde bra energi för att orka resten av dagen. Eller du höll på falla i fällan och ta en kaka bara för att inte göra någon annan ledsen.

 

Det är inte fel att äta onyttigt ibland, problemet är när vi inte gör det för att det är gott utan för att hantera och döva olika typer av känslor. Då ger det först en snabb kick och därefter ett bakslag i form av illamående, övermättnad (alla som nån gång fortsatt äta godis ur skålen fast de inte längre är sugna räcker upp en hand!) eller dåligt samvete. Dessa känslor mår vi inte bra av! Sitt ner, känn det du känner, ge tid åt att hitta en lösning och låt maten vara just det den är, energi och bränsle för en frisk och stark kropp!

 

En reaktion till “Känslobaserat ätande- destruktivt och skadligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s