Livsinspiration,  Okategoriserade

#METOO, #IHAVE och “inte alla män”

Det har brunnit rejält i sociala medier de sista dagarna. Jag tror inte att någon insåg hur stort detta skulle bli när Alyssa Milano för bara några dagar sedan drog igång taggen #metoo och uppmanade alla kvinnor som varit utsatta för sexuella trakasserier att gå ut och använda taggen för att belysa hur stort problemet faktiskt är. Jag är djupt imponerad av den kraft vi faktiskt innehar när vi går ihop och tillsammans tar tag i detta, men jag kan inte låta bli att undra varför det har tagit så lång tid...

 

Jag älskar taggen #metoo. Jag älskar att typ alla vågar gå ut och berätta även om en del går in i detalj och andra väljer att endast använda taggen utan någon vidare förklaring. Det står varje människa fri att avgöra precis hur mycket hen vill dela, och det är egentligen inte viktigt att dela detaljerna, det viktiga är att visa att ja, det har drabbat även mig.

 

Som en förlängning av detta uppror kommer nu taggen #ihave, där män går ut och berättar att "ja, jag är en del av patriarkatet, jag är en del av denna struktur, jag har precis som många andra blivit fostrade in i detta, jag har agerat utan att analysera och jag har även ibland låtit bli att agera när jag sett kvinnliga bekanta bli utsatta, jag är en av många bidragande orsaker till att ni kvinnor nu måste använda #metoo, jag är en del av problemet." Jag har sett att en del ifrågasätter den taggen, menar att det blir som en bikt där män kan berätta och därmed bli fria från skuld. Jag ser det inte alls så. Jag ser det som att vi äntligen har tagit steget från "INTE ALLA MÄN!" som det har skrikits i så många år som jag kan minnas, till att män nu hittar ett stöd i varandra för att våga säga att ja, jag är en del av problemet. Jag också. Och du också. Vi är många som är en del av problemet. För mig är det ett jävligt stort steg framåt i detta!

 

Jag hade en diskussion med några kollegor förra veckan angående just detta, lustigt nog. Vi pratade sexuella trakasserier, könsroller, stereotyper och hur vi fostras in i detta system, var och en av oss. Precis som vanligt så kom "Inte alla män!" upp och jag lyssnade en stund innan jag framförde min åsikt.

 

Jag skiter egentligen i om det inte är alla män. Jag fattar att det inte är alla män, jag vet det, vi alla det vet. Vi är inte dumma i huvudet. Det är för mig inte intressant. Det som är mycket mer intressant är att diskutera att det faktiskt är HELT VANLIGA MÄN. Det är inte psykopater, idioter, galningar, kriminella, alkoholister eller någon annan liten utsatt grupp som bär skulden för detta. Vi kan inte skjuta detta ifrån oss och säga att det är dem, den lilla gruppen där, de som inte är kloka i huvudet som gör detta. Det är faktiskt helt vanliga män. Familjefäder, chefer, kollegor, kusiner, småbrorsor, sophämtare, civilingenjörer, städare, taxichaufförer, musiker, banktjänstemän, lärare, brandmän och politiker. Det är helt vanliga män, med helt vanliga liv, som ser helt vanliga ut och beter sig helt vanligt i övrigt, men som i just relationen kvinna/man fått med sig exakt samma ruttna värderingar som många andra män. INTE ALLA MÄN, men HELT VANLIGA MÄN.

 

När jag ser taggen #ihave så ser jag en chans för oss att komma ifrån den meningslösa diskussionen om alla män eller inte alla män och istället fokusera på de strukturer som ligger bakom detta, som formar oss ALLA in i dessa roller och beteenden redan som barn och som sedan för väldig många leder till oacceptabla beteenden genom livet eller till att acceptera oacceptabla beteenden fast vi inte borde. Jag uppmuntrar ALLA MÄN att fundera kring taggen, tänka tillbaka på sitt liv och sina handlingar och sen med stöd av alla de som redan vågat även ta sitt ansvar för hur det blev såhär fel. Och gärna på vägen också lägga till #neveragain. Då tar vi ett rejält skutt framåt i vår jämställdhetsutveckling.

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *